zabo

Äntligen har snörvlet dragit sig undan för denna gång. Dessutom mycket lägligt eftersom det funnits en del saker att pyssla med denna vecka. I lördags gav jag och svägerskan oss i kast med att måla om deras uterum på altanen. Vi hann med att måla både grundfärg och vanlig färg på väggar och lister. Soffan som stod där ute fick sig lite färg också när vi ändå höll på. Boysen passade lilleman, vilket passade lilleman utmärkt. Maken höll igång honom i flera timmar i sträck. Inte konstigt att han däckade så fort han lade huvudet på kudden på kvällen.

Under veckan har jag och maken gått lös på badrummet i huset vi ska hyra i sommar. Tanken är att det ska bli ny färg på väggarna och ny plastmatta på golvet. Min strategi för att få loss mattan? Slita som bara fan. Då lossnade den tillslut. "Du måste ju ta bort listerna" tjatade maken. Nej då, svarade jag. Det gick hur bra som helst ändå. Så planen är spackel och färg i helgen.

Jag fattade ett mycket viktigt och livsavgörande beslut igår. Den dag jag får en egen tomt ska jag absolut inte ha några taggbuskar på tomten. Delta beslut fattades efter att jag gått i närkamp med en taggbuske på gården igår. Min tanke var att tukta till den lite så att den skulle se lite mer vårdad ut. Tyvärr så tuktade nog busken mig mer..... Är full med rivsår idag, kan nästan tro att jag har något självskadebeteende...... *ajaj* Dessutom fungerade jag som någon slags nåldyna/kardborrefäste för alla grenar. Ska nog klä mig annorlunda nästa gång....

På jobbet är det fortfarande fullt upp, dock börjar jag se ljuset i tunneln. Förhoppningsvis blir det som planerat och inte en massa annat kolijox. Men det återstår att se.

Helgen har gått i städningens tecken eftersom vi tillbringat hela helgen med denna ärofyllda syssla. Som jag tidigare nämnt planerar vi att ha familjemiddag i makens släkthus. Huset har stått tomt hela vintern och behövde därför en rejäl genomgång. Jag fick dessutom den briljanta idén att städa ut ett av rummen på övervåningen. Detta för att även svåger och svägerska ska få ett eget sovrum. Jag är så omtänksam så.

Dock var detta rum belamrat med diverse rat som borde eldats upp för länge sen. Maken brukar beskylla mig för att samla på gammalt rat*, men nu ligger jag i lä. Dock blev rummet tomt till slut och det ska förhoppningsvis bli vårt sovrum i sommar.

På nedervåningen ansåg jag det vara otroligt mycket viktigare att fokusera på att få upp gardiner och möblera om. Maken delade tyvärr inte min prioritetsordning. Han muttrade mest över att "det där kan vi väl för fan göra sen". Jag försökte förklara för honom att inredning kommer först, därefter städning. Han fnös och gick för att piska mattor istället.

Precis som maken befarat finns det en del kvar at göra inför påsk. Köket har vi inte kommit så långt med städningen i. "Det är lugnt, det fixar vi en dag till veckan" försökte jag muntra upp maken med. Han fnös igen och gav mig mördarblicken. Ni vet den där som man känner trots att man inte ens ser på personen ifråga. Får se hur det där går.....


* Ett dialektalt ord, används mycket i Höga kustenområdet. 
  Rat= gammalt skräp, trasiga saker, saker som borde kastats för länge sen etc.

Blä vilken dag. Är som en hel grötfabrik i huvudet just nu. Lite kanel på det här så är det så gott som julafton. Eller nått. Hoppas på en bättre morgondag.

Helgen har varit skön med umgänge med tjocka släkten då vi firade farsan som fyller 60 år. Eftersom det var en överraskningsfest så visste han inte innan vart vi skulle vara. Dock lyckades hans assistent virra bort sig på vägen så det enklaste var att berätta för farsan vart de skulle - sen fick han guida dem rätt.

Under kvällen genomfördes det naturligtvis tävlingar och naturligtvis vann jag och min farbror. Vi fotade segerkort och allt, tills vi kom på att vi var ju två till i laget. *ops* Men som alla andra kända grupperingar hade vi två frontfigurer resonerade vi. Och vips så kunde vi ta all ära =)

Under kvällen försökte jag få min slöe bror att hjälpa till med diskningen, men på något sätt smet han sig undan hela tiden. Men hämnden är ljuv..... Eftersom pojkarna bastade till 03.30 på natten var bror en aning trött dagen efter. När han skulle ta en powernap på soffan anlitade jag husets torped att hämnas åt mig. Alltså systersonen då han var i sitt allra vildaste esse. Så brorsan fick ett brutalt uppvaknade med ett knä i nacken och ett i örat. Så går det när man smiter undan *mohahaha*

Nu måste jag istället börja planera nästa festlighet som ska gå av stapeln under påsk. Jag åkte och kollade vägen till huset vi ska vara i, eftersom maken sagt att den är insnöad och oplogad. Men så var icke fallet, vägen har tinat fram. Och är förhoppningsvis körbar om två veckor. Planen är att ha släktmiddag och det kan ju vara en fördel om gästerna slipper vada fram i en halvmeter gegga innan de kommer till huset. Men i vanlig ordning ser jag möjligheter där maken ser hinder. I slutända brukar det bli någon mellantingslösning på våra idéer, vilket kanske är bra.

Kattskrället verkar ha kommit i nån tonårstrots. Antingen ränner hon ute på nätterna eller så försöker hon förstöra något inomhus. Nu måste jag gå och rädda gardinerna i vardagsrummet!

Jag har just fått order av min rumskamrat a.k.a praktikanten om att uppdatera bloggen. Så nu gör jag det. Inte för att jag tar order ifrån små praktikanter som knappt är torra bakom öronen. Nej då. Utan för att delge er i cyberrymden alla fantastiska, oumbärliga fakta om Zabos händelserika liv. Så det så.

Helgen har spenderats i obygden mobiltäckning, el eller rinnande vatten. Ock intet att förglömma - utedass. Toalettbesök är även i normala fall kanske inte det mest fabulösa man kan ägna sig åt. Och när det kommer till utedass ´måste jag använda mig av Kadaffis vokabulär - de borde helt enkelt utrotas. Förvisso fyller de en högst behövlig funktion. Men satan vad otrevligt det är. Usch.

Som tur var vi ackompanjerade av ett betydligt trevligare sällskap i mänsklig form. Systersonen var som vanligt vaken i ottan. På fredagen var alla ute på diverse uppdrag utom jag, systersonen och svågern. De som känner mig vet att jag definitivt inte vaknar i ottan. Men jag kunde inte låta bli att kliva upp efter att jag lyssnat på följande konversation:

Systersonen (3 år): Pappa, är moster vaken? Pappa, när vaknar moster? Pappa, ska inte moster vakna snart?
Svåger: Men kan du sluta tjata, jag har ju sagt att jag inte vet.
Systersonen: Pappa......?
Svågern: Mmmmm....
Systersonen: Jag älskar dig.
Svågern: Jag älskar dig med.
Systersonen: Men du älskar inte när jag tjatar va?

Etter att jag skratta klart (och systersonen konstaterat att moster var vaken) var det bara att kliva upp. Vem kan stanna i sängen efter det?

Tyvärr fick vi i vanlig ordning inte se mycket av solen denna helg. Så vi fick roa oss med att åka skoter istället. På lördagen packades alla skotrar och skoterpulka full med livsnödvändiga saker såsom hamburgare, dricka och bullar. För det vet ju alla att man inte kan åka på utflykt utan bullar.

När vi väl kom fram insåg både jag och syster att det blåste väldigt otrevligt. Uppfinningsrika som vi är satte vi oss i pulka och fikade. Vi förklarade så klart att vi lekte kiosk med systersonen och därför satt där. Men svågern genomskådade oss snabbt. Han tyckte att vi inte var några riktiga friluftsmänniskor.

Eftersom det var helt företag att komma in i pulka med diverse skoterkläder på, insåg vi snabbt att det var alldeles för jobbigt att kliva ur för att hämta bullarna. Så vad göra? Jo, det var bara att kalla på systersonen och meddela att kiosken behövde fylla på med bullar. Sagt och gjort, den lille kioskägaren fyllde snabbt på förråden. I våra magar. Svågern fnyste mest åt våra påhitt.

Men nu är man åter tillbaka till verkligheten och en ny vecka stundar. Imorgon åker maken söderöver på kurs och väntas hem på onsdagen. Kan det bli en kväll på soffan imorgon tro?

Bloggtorkan har varit svår i en vecka nu. Men jag skyller på att jag haft så infernaliskt mycket att göra under hela förra veckan. Och inte blev det något trevligt avslut på helgen heller..... Natten till söndag så var det dags att ställa om till sommartid, som ni alla vet. Och jag som inte tycker om att kliva upp på morgonen tänkte att det kommer bli en sen söndag i år.

Men icke. Klockan 9.00 (alltså egentligen kl 8.00….) ringde det på dörren. Maken, som varit på krogen kvällen innan, såg helt groggy ut. "Öppna inte, det måste vara någon dåre eftersom de ringer på den här tiden" sa jag och skulle precis vända mig om och återvända till drömmarnas land.

Men då hör jag att farsan sitter och ropar utanför mitt sovrumsfönster. *suck* Han är helt omöjlig då han fått något för sig och han hade förstås tvingat iväg sin stackars assistent att väcka oss vid denna okristliga tid. Men hade han dåligt samvete för det? Nej!

Tänkte kompensera denna utebliva sovmorgon med ett trevligt besök på Birsta igår istället. Tanken var att jag och kollegan skulle sluta lite tidigare så att vi skulle hinna ägna oss åt en fullfjädrad shoppingpsykos. Men så blev det inte. Såklart. Eftersom saker och ting händer på jobbet ibland (och med fördel då man tänkt att man ska iväg och göra något) var det bara att styra upp det innan vi kunde åka.

Väl i Birsta gick tiden fort som fan och snart började de ropa i högtalarna på IKEA att vi borde börja tänka på att masa våra feta arslen mot kassan snart. Annars…..

 (Eller nä, riktigt så tydliga var de väl inte, men man förstod själva andemeningen i froströsten....)

Men imorgon är sista arbetsdagen för denna vecka och sen blir det semester!! Vi ska åka upp till stugan med kompisar och deras avkommor, så det lär bli en livad helg. På torsdagen blir det jag och maken samt svåger och systersonen, så då kanske man får passa på att slappa inför anstormningen =)

Jag känner mig lite som gamfolket när jag säger det här, men jag gör det ändå - veckorna går så infernaliskt fort. Ena dagen är det måndag för att nästa dag vara fredag. Hur går det där till? Är det ett tecken på att man blir gammal eller finns det någon vetenskaplig teori om att sånt händer ibland i summa med ett visst antal givna parametrar.....?

Har varit och tränat med kollegan idag. När vi först kom dit verkade halva stan också kommit på samma tanke. Inte ett endaste ledigt skåp hade de. Så vi intog en nyttig middag bestående av strips och beasås i väntan på att få bränna några kalorier. Det var ingen bra idé. Det kändes som att jag hade strips i halsen hela träningen.....

Idag har jag och chefen gått skyddsrond på jobbet. Rätt intressant, har aldrig haft äran att vara med på någon tidigare. Eller så kan det bero på att det inte gjorts någon skyddsrond sedan jag började för 5 år sedan. Men nu är det iallafall på gång, alltid något.

Var hos syrran igår och passade systersonen medan de sportade. När vi skulle ta på pyjamasen sa systersonen "när jag blir större får jag sova i kalsongerna" och syftade då på att han slipper blöjan. "Ja, när du blir lika stor som pappa får du sova i kalsongerna" svarade jag. "Men pappa sover inte i kalsonger!" utbrast den lille då. Hmm, to much information kanske? =)

Nu har grannen igång son mongomobil till fordon igen, vore kanske en bra idé att skaffa en ljuddämpare till den kanske? Tips från coachen bara.

Nu måste jag betecknas som en sydrottning. Jag har nämligen, alldeles på egen hand, lyckats sy ihop en tygväska. Typiskt nog krånglade kabeln mellan kameran och datorn så ni får inte se underverket. Men den finns på riktigt, ska bevisa det i bilder då kabeln behagar samarbeta med mig.

Idag hade jag en facklig träff med en socionomkollega som inte har det alltför muntert. Jag hade snokat reda på att kollegan fyllde år så jag köpte en grodbakelse och satte ett ljus i bakelse som födelsedagstårta. Jag tror att den blev uppskattade. Vad var då meningen med denna lilla anekdot? Jo för att bevisa för alla tvivlare där ute - jag är en god människa, innerst inne. Så det så.

I helgen ser det ut att bli prima skoterväder. Sol och +3 grader, kan det bli bättre? Måste ladda upp med gofika inför skotersafarin och kanske någon korvsnutt eller så. För det vet vi ju alla - det är ju fikat som är det viktigaste. Det är ett tips om du vill bedöma en människas inre godhet. Gillar fika = bra människa. Gillar inte fika = dålig människa. Just så enkelt är det. Här är ytterligare ett bevis på att jag är en ytterst bra människa, enligt min egen, högst vetenskapliga, teori.

Idag var kollegan för lat för träning. Vilken var tur för mig, för då fick jag ett legitimt skäl att slappa i soffan istället. Eller slappa och slappa, jag slet faktiskt i mitt anletes svett på jobbet fram till 18.30. Så jag har varit riktigt duktig om jag får säga det själv. Alltså kan ingen skugga falla på mig om jag parkerar i soffan i resten av kvällen?

En kollega föreslog idag att vi skulle gå på Erikshjälpen och kika lite. Jag är ingen van second hand-shopper, men gav det en chans. Till att börja med var det bra mycket större än vad jag hade tänkt mig. Jag föreställde mig ett litet hål i väggen med spruckna glas och ett och annat udda fat. Det var det alltså inte. Snarare någon slags second hand-supermarket. I närheten av kassan hittade jag avdelningen för barnkläder och tänkte kolla lite för skojs skull till systersonen. Och vips hade jag handlat en massa saker. Kanske duger som plåster på såren efter bytardagen-floppen.

Har en otrolig träningsvärk i ryggen som inte riktigt vill ge med sig. Antingen härrör den från torsdagens träning eller från helgens skoterturer. På lördagen packade vi skotern på släpet och drog till svågern och svägerskan. Lilleman skulle åka med mig och maken och jag uppskattar att vi hann koma ca 100 meter innan lilleman slocknade helt. Det såg inte speciellt bekvämt ut att sova inklämd mellan två personer på en skumpande skotern men tydligen var det höjden av komfort. Han snarkade lugnt vidare tills det blev fika, då var det dags att vakan till liv. Smart pojke det där, kan ju inte missa fikat.

Efter det dumpade jag och svägerskan av svågern, maken och lilleman och drog på egen skotertur. Vi hann väl åka i ca 30 minuter innan vi blev efterlysta av svägerskans mamma. Hon undrade om vi inte kört vilse på den stora, vida isen. Nåväl, en sväng ut på Trysunda hann vi med, samt bli utstirrade av en ensam, manlig skoteråkare. Svägerskan och jag undrade först om han skulle fråga om vägen eller något. Men icke. Han glodde desto mer. Som om det vore en utomjordisk upplevelse att se två brudar på skoter? Vi åkte raskt därifrån, vem vet vilka skoterburna galningar som löper omkring därute?

Nu hör jag att soffan kallar på mig. Bäst att hörsamma skriet från kuddarna.

Teambulidingen blev som jag befarat inte så särskilt upplysande. Visst var det väl intressanta saker som han tog upp, men till vilken nytta egentligen? Hur mycket kan man egentligen teambuilda på en eftermiddag? Sen blir det ju inte bättre av att vi satt på hårda stolar och mina DAMP-drag visade sig under föreläsningen..... Jag har ett märkligt tics att jag måste sitta och skaka på högefoten när jag blir uttråkad/rastlös. Alternativt byta sittställning 48 gånger i minuten. Förmodligen ger det inget plus i teambulidingboken men vad fan......

I dag var det tänkt att jag och kollegan skulle återuppta vår träning i nya lokaler. Vi hade varit så pass seriösa att vi bokat instruktör och allt. Men inte hjälpte det. instruktören har tydligen insjuknat och det gjorde även min motivation idag. Så jag övertalade kollegan om att vi skulle börja vårt nya liv lite senare bara. Kanske på torsdag istället?

Eftersom jag även planerat in en after work med kollegorna blev instruktörens plötsliga sjukdom tämligen läglig. Då slipper jag stressa mellan träning och afterworkande. Sweet. Men eftersom det inte börjar förrän kl 18 så är jag ju tvungen att hitta på något tills dess. Alltså gå på stan. Men kom ihåg - jag blev tvingad. Så det så.

Så - mot HM! =)