Jag har bestämt mig! Tror jag.....
*pust suck stön* Har haft världens veldag om vi ska lägga ett till bud på huset eller inte. Jag och maken har frågat varandra hela gårdagen och hela dagen idag "Vad tycker du?" Båda svarade hela tiden "Jag vet inte" så vi kom inte så långt framåt där. Senare under eftermiddagen bestämde jag mig för att jag tycker att vi ska lägga ett till bud. Jag ringde maken och meddelade detta samt påtalade för honom att han inte skulle lyssna på mig om jag började vela igen. Nu har jag bestämt mig. Sen får vi se hur det går om den andra tomten lägger nytt bud han med. I så fall får loppet anses vara kört. Men man kan ju hoppas. Det vore en mycket trevlig födelsedagspresent!
Fast det värsta är att om vi köper huset kommer detta att förvandlas till en kvasi-inredningsblogg. Eftersom jag har typ noll fantasi skulle jag nog bara skriva om allt jag sett eller vill kopiera. Eftersom jag inte skulle kunna komma på något själv. Kanske är lika bra att hyra in en inredningsexpert direkt så blir det gjort? Jag tror att syster skulle lägga in en ansökan om tjänsten. Men som sagt, hus först, inredning sen. Fastän att jag är så knäpp att jag likaväl kunde göra tvärtom. I förebyggande syfte liksom.
Imorgon blir det kalas med syster, bror, farsan och respektive. Brorsan beställde potatisgratäng med kött tills imorgon så jag får väl ta och sno ihop det. Även fast jag trodde att det var födelsedagsbarnet som skulle få välja? Tur att jag och brorsan har samma matsmak =)
Imorse upptäckte jag makens present till mig. Han hade köpt en ny bilstereo och installerat den åt mig. Han är fantastisk. Nu kan jag äntligen lyssna på radio igen. Den förra stereon var helt knäpp, man var tvungen att slå på den för att få den att funka i 5 minuter. Inte bra alls.
Nu ska jag lägga mig och läsa i sängen och bara ta in i medvetandet att jag blivit ett år äldre. Hur tusan gick det till att jag blev så gammal? Jag som trodde att jag alltid skulle vara 5 år och dricka saft med farfar. Eller vara 10 år och alltid kunna gå i mjukisbyxor. Eller alltid vistas i 15-åringens värld där allt går att förändra, bara man kan få alla andra mossiga att inse det. Vid 20 år var helg och fest viktigast, vem brydde sig om måndagar? Eller vid 25, nyutexad och full tilltro till arbetsmarknad och kommande karriär.
Om ett år får jag göra bokslut på vad som är viktigast just då. Förmodligen den senaste inredningsdetaljen eller vem vet, kanske är jag så upplyst och harmonisk att jag inte behöver fundera på världsliga ting? Hmm den som lever får se.
