Nyårkalas i kras
Så nyårsafton ser ut att bli en lugn kväll. Själv har jag förmodligen varit inbillningssjuk i flera dagar efter allt prat om kräksjuka. Det är lite svårt att avgöra om det är inbillning eller på riktigt. Men för att ta det säkra före det osäkra ska jag inte dra med några baciller någonstans.
Så vad gör man på nyårsafton om man inte går på party? Maken har, trots sin sjukdom, DAMP-anfall och klagar på att han har så råkigt. Inte ens när han är sjuk kan han ta det lugnt. Så förmodligen lär han gnöla hela kvällen =) Jag försöker zappa på tv för att se om det finns något sevärt. Men icke. Konstigt. Man skulle ju kunna tro att alla tittar på tv på nyårsafton? Eller är det bara vi? *humpf*
I alla fall, gott nytt år till er alla och jag hoppas att ni får trevligt och slipper kräksjukor. Även den som kan smyga på er dagen efter... =)
En julafton utan genusperspektiv
Snart är det januari - igen. Julhelgen försvann i en virvelvind i vanlig ordning. Julafton började hos syster yster och systersonen var inte direkt sprudlande då tomten kom. Mer väldigt bly och reserverad. Men så ska väl treåringar vara. Han studerade dock tomten väldigt noga och sa senare "Tomten hade ögonen väldigt långt inne i huvudet?" Observant herre det där.
Kvällen fortsattes hos svägerskan och svågern. Lilleman var inte ett dugg blyg för tomten utan hämtade allas paket. Han ville också öppna alla andras paket, det var inte så noga om det var till honom eller till faster =) Lilleman fick en snowracer i form av en skoter i julklapp. Undra vem som önskat den...... Men lilleman fattade direkt vad det var och gjorde naturtrogna skoterljud då han satte sig på den. Genusperspektivet var inte särskilt beaktat denna kväll kom vi fram till. Nästa gång blir det en docka från faster!
Igår var systersonen och svåger här på middag och efter ett tag dök ett par kompisar upp med deras lillplutt. Fast han är inte så liten längre, nu kan han till och med gå. Så det var bara att illa kvickt barnsäkra vardagsrummet igen. Turligt nog har jag väl fått viss rutin på barnsäkrandet nu. Jag hinner lyfta bort det mest intressanta innan det händer något. Förut var det inte ovanligt att man fann ett litet barn kalasandes på diverse smarriga saker såsom sand i ljusfatet, rullandes ljuslyktor eller fingrandes på vinflaskor.
Systersonen var mäkta imponerad av kompisarnas hund som är av den större varianten. Först vågade han inte klappa men när moster visat hur man gör gick det bra. Jag sa till syrran på telefon att systersonen numera är en hundälskare, men det fnös hon bara föraktfullt åt. Tror inte att det skulle vara syrrans högsta önskan precis, hon hatar hundar.
Senare idag drar jag och maken till släkten för försenad julmiddag. Middagen var tidigare planerad till juldagen men efter att hela vårdfamiljen åkt på magsjuka avstyrdes det illa kvickt. Hoppas bara inte att jag blir inbillningssjuk istället. När det gäller magsjuka finns det nämligen en stor risk att jag blir det. Alla andra sjukor går utmärkt att hantera men just spysjukan gör något med min hjärna. Trots att jag rent medicinska är helt frisk säger min hjärna att jag ska må illa och spy. Huga. *håller tummarna att det inte händer*
Rädd om livet? Undvik COOP!
Var på COOP idag för att handla det vi ska ha med oss till syrran på jul. Förstod redan då jag stod på parkeringen att detta skulle ta tid.... Fick börja med att vänta i flera minuter på att ens få plats att parkera. Väl inne i butiken skulle man kunna tro att människor blivit förvarnade om en kommande massvält.
Proppfullt med folk precis överallt. Och alla har lika bråttom. Var en hårsmån ifrån att bli rammad av en gammal tant med en kundvagn size pansarvagn. Tur att jag hade snabbare reflexer än henne. Tror i.o.f.s att hon inte ens reflekterade över min nära-döden-upplevelse, hon susade snabbt vidare.
Skulle hämta korv i korvhyllan och blev snudd på hockeytacklad av en stressad 40-någonting karl. Inte heller han uppmärksammade sin buffliga framfart. Så vad är summan av alt detta? God jul på er alla medmänniskor. Om ni nu hinner uppleva den och slipper sluta era dagar som en våt fläck i en COOP-gång.
Åkte vidare till syrran för att lämna av allting. Systersonen visade sig från sin allra bästa sida och hade fullt sjå att kommendera moster till än den ena och än den andra leken. När jag skulle natta honom sa han "God natt moster, jag älskar bara dig". Naturligtvis smälter ju hjärtat av detta. Syrran fnös mest över att jag var så lättlurad och gick på det. "Så säger han till alla" försökte hon. Men jag väljer att tro att det inte är så =)
Jag fick också den briljanta idén idag att jag skulle göra rullströmming till farsan i jul. Jag hatar det själv och har aldrig tillagat denna mystiska fiskrätt. Men ska den som ger sig. Jag ringde till svärmor för att få ingredienslistan. Så imorgon ska jag ge mig på projektet att koka rullströmming. Syrran undrade stilla över hur det nu skulle gå. Men som sagt, imorgon får jag resultatet - ätbart eller direkt i soppåsen.
Lyckopiller till bil sökes
Jag tror att min bil är schizofren. Efter byte av startmotor tyckte jag att det var dags att den kom till användning igen. I morse startade den snällt och duktigt. Men när jag skulle åka hem efter jobbet fick den visst en schizosläng och inbillade sig att den inte alls skulle gå. Eftersom maken jobbar kväll var det inget alternativ att ringa honom för någon taxiverksamhet. Snällt nog kom min kära vän och kollega to the rescue.
Jag bad väldigt snällt om skjuts hem i iskylan. Det skulle nog gå bra det. Men bara om jag skrev klart en utredning åt henne under tiden hon var på hembesök. Det gick väl bra det och snart var den klar. Vi bestämde oss för att käka innan vi skulle åka. På väg från pizzerian åkte vi förbi min inbillningssjuka bil. Äh ett försökt till sa vi. Och då minsann, då skulle biljäveln helt plötsligt visa sig från sin bästa sida. Helt utan problem startade den Jag väste åt bilen på vägen hem att den är en fruktansvärt uppmärksamhetssökande bekräftelsetorsk till bil. Kan bara prestera om flera tittar på va? *fnys*
Men hem kom jag iallafall. Fast imorgon blir det den andra bilen. Den kan förvisso lida av lite hosta ibland, men det tar jag heller än opålitliga psykopatbilar. Bäst vad det är kommer den på nästa gång att det är helt okej att köra någon annanstans, typ i diket eller något. Nä, nu får den allt kämpa för att komma till nåder igen……
Ensam är glupsk
Ibland är det så fantastiskt skönt att bara vara själv. Man får äta vad man vill och man får göra vad man vill. Åkte och handlade idag och planerade in en egen kväll utan något måste. På affären handlade jag mina, för stunden, favoritingredienser.
Karins Lasagne (micromat) ? Check
Coca Cola Zero? Check
Kinapuffar? Check
Grillchips? Check
Aftonbladet och kryssbilaga? Check
Nu började det arta sig. Och det är bara måndag. Men so what?
Jag höll på att julpynta i goda ro, men anade oråd. Hmm det var någon som sprang ut och in i trapphuset hela tiden? Jag kikade ut lite försiktigt, så där bakom gardinen som gamla tanter och nyfikna människor gör. Sådana som jag. Märkligt nog såg det ut som att någon höll på att flytta in! NEJ!!!! Vi som haft det så lugnt och skönt, ensamma i hela huset. Jag slår vad om att det medföljer små terroristungar på köpet också....
Jag sa detta till en kompis i telefon som verkade tro att jag skojade. Men det gjorde jag inte. Små terroristbarn som lever rövare i trapphuset kl 7 en lördagsmorgon är inte önskvärda. Och definitivt inte omtyckta. Som jag förklarat förut, jag kan mycket väl tycka om ungar jag känner och har någon slags relation till. Men rödögda, skrikande, okända små monster? Nej tack.
Jag blir alltid så fundersam över folk som frågar "tycker du om barn?" Vad fan svarar man på det? Tycker du om vuxna? eller något likvärdigt? För ordet barn innefattar ju typ 3 miljarder individer. Inte tusan kan man väl gilla alla dem? Eller?
Och ja, självklart finns det gott om trevliga barn också. De brukar bara inte ha vanan att bosätta sig i samma hus som jag.....
Julbelysning året om?
Igår var tanken att jag skulle komma igång med julpynteriet här hemma. Men det gick inte så bra. Jag satte mig i soffan och......blev liksom kvar där? Får bli nya tag med detta imorgon. Maken skulle iallafall försöka gräva fram ljusslingan som låg under all snö. Eftersom snön fortfarande låg kvar, var maken villrådig över vad han skulle göra av ljusslinga. Han fick, vad han först ansåg, en intelligent idé. Så han kastade upp ljusslingan i syrenträdet. Helt okej förvisso. Men hur ska vi få ner den igen? Vi kommer bli det där paret som har julbelysningen ute året runt......
Idag har jag hälsat på både syrran, farsan och brorsan. När jag kom till syrran blev jag genast kommenderad till legolådan av systersonen. Efter mycket byggande ville systersonen att jag skulle bygga en "gubbplatta". Vad det nu var? Jag försökte få systersonen att förklara, men jag tror inte han själv vet vad han menade.
Vidare till farsan med ett berg av julklappar som skulle levereras. Det var inte förrän då jag insåg hur mycket julklappar det egentligen ska inhandlas för hans räkning. Hur tusan gick det till att jag tog på mig det igen?
Hos brorsan väntade sill- och skinkmacka innan vi tog tag i skottningen. Jag deklarerade högt att jag inte gillar sillar med kletiga inläggningar, jag gillar bara klara. Men tji fick jag. Brorsan och hans tjej hade gjort en utomordentligt god, kletig inläggning. Så nu gillar jag officiellt en kletig inläggning. Check.
En uppfining sökes
Jag har dessutom tänkt på detta med vindrutetorkare. Kan ingen uppfinna en liten maskin som skakar dem medan man sitter i bilen? Man måste ju stanna lite nu och då och skaka av dem eftersom det samlas snö på dem. Vad skönt det vore med en liten knapp som skakade dem åt en! Eller är det bara jag som upplever ett behov av detta?
Nu ska jag återgå till arbetet, får se om vi kommer någon vart med det....
Språkförbistring.....
Nu är jag riktigt ilsk på min bil.... Har uppmärksammat maken tidigare på att det låter konstigt när jag startar bilen. Maken trodde att det hade med startmotorn att göra, något om att den gick i otakt. Konstigt nog har bilen startat alldeles förträffligt så länge jag inte haft motorvärmare på. Bara det är ju knepigt....
Men i morse bestämde den sig för att ge upp helt. I vanliga fall hade detta inte varit något problem eftersom vi har två bilar, det är bara att byta. Men såklart just idag är maken ute på något fackligt uppdrag. Vilket betyder att jag är strandsatt till minst klockan 12. Och typiskt nog måste jag till jobbet idag p.g.a. viktigt möte. Men det ska jag förhoppningsvis hinna till. Om nu inte bilguden bestämmer sig för att skapa en miniversion av Ragnarrök här hemma.....
Gårdagen spenderades i shoppingens mecka - IKEA. I vanlig ordning fungerade det så att när man nämner att man ska på IKEA - tusen beställningar strömmade in. Nåja, två stycken iallafall. Syrran ville att jag skulle köpa en byrå till henne, vilket jag antog skulle gå bra. Tyvärr var den stor som en mindre husvagn så det var lite knepigt att navigera sig fram med den i vagnen. Efter mycket pust och stånk hamnade den iallafall i bilen.
Själv lyckades jag inhandla en sak som tydligen redan var inköpt som julklapp. Jag sa till maken för några veckor sedan att jag önskade mig ett smyckeskrin i julklapp. "Meeh, sånt vet ju inte jag vad du vill ha, det får du köpa själv" svarade maken.
Hur reagerar en normal människa på det? Jo man tror att han menar vad han säger. Så jag köpte ett smyckeskrin igår. Och maken såg sur ut när jag packade upp det. "Du är ju smart du, köpa sånt du önskat dig" sa han surmulet. Ja? Du sa ju det? Hmm tydligen är jag inte så bra på att tolka vad maken egentligen menar....
Rumpträning på låg nivå
Förvisso är det väl snarast att räkna som utfall att bowla, så lite träning ger det. Men i sådan grad att man får träningsvärk? Men det verkar ju varasynnerligen effektivt, om man vill ha snygg rumpa ska man förmodligen bowla. För jag har en vänstersidig träningsvärk i ena skinkan idag. Och på insidan av högelåret. Konstigt.Det borde ju rimligtvis göra ont på samma sida, eller hur?
Kul var det iallafall, trots att jag kom tvåa, i år igen! Tyvärr hade jag ju i vanlig ordning skrävlat om att jag skulle vinna i år. Och det fick jag förstås äta upp..... Jag fattar inte såna där ordspråk såsom "det är inte att vinna som är det viktigaste, det är att delta". Bullshit. Om man inte kan vinna, vad är det då för vits att vara med??
Ja, jag är en extremt dålig förlorare. Jag hatar det. Så därför försöker jag undvika det. Men igår gick det inte. Förvisso förlorade jag inte, jag kom ju tvåa. Men ändå. Surt var det. Jag skulle försöka jämna ut oddsen lite genom att störa min störste konkurrent på banan. Det skulle jag inte ha gjort..... Jag glömde nämligen bort att han var vänsterhänt och att när man bowlar, då svingar man klotet bakåt. Alltså inget smart drag att stå bakom, till vänster..... Ett bowlingklot på knät minskade fusklusten rejält....
En annan kille påstod att han aldrig bowlat förut. Först trodde vi inte på honom men efter ett tag insåg vi att det förmodligen var sant. Han rullade inte klotet efter banan utan försökte snarare slunga ett hål till Kina. Killen som skötte bowlinghallen tittade ogillande på honom varje gång han kastade klotet. För det kunde inte undgå att höras över hela hallen.... Fast killen kanske är ursäktad, när vi fikade efteråt trodde han att det kom musik ur lampan... Så helt med på banan var han inte. Men vi fick oss ett gott skratt iallafall =)
GPS-system efterfrågas omgående
"Du får köpa skumtomtar" säger kollegan. Bara skumtomtar? undrade jag. Är det verkligen säkert, är det inget mer som behövs? Jo det gjorde det ju, såklart. Styrde kosan mot Coop för att handla. Vilket blev en cirkus i sig. Jag brukar säga att min systerson är svår att hålla reda på, men han är inget mot min kollega.
Så fort jag vände ryggen till var hon borta. Inte vid brödet. Nehej. Inte vid frysdisken. Nehej. Vid godishyllan? Ingen kollega där heller. Plötsligt ser jag en vippande hårtofs borta vid mjölken. När jag kom dit var hon borta, igen! Dagens i-lansproblem är härmed avklarat. Försvinnande kollegor kan vara nog så besvärande när man ska handla på Coop. Ska fan i mig sätta en GPS på henne nästa gång. Ni vet såna där halsband man sätter på hundar som försvinner. Ska se till att man kan ge elchocker i det också.....
Nu ska jag packa ihop och bege mig ut på stan för att försöka hitta de sista julklapparna. Friskt vågat......
Gestapo-tomte?
Helgen gick rasande fort! Lördagen ägnades åt att hjälpa svägerksa och svåger att flytta. Lilleman var inte på sitt bästa humrö, men hur ska man annars vara om man har feber och får nya tänder? Ovanligt att se honom gnällig, han brukar mest vara ett enda solskensleende hela han. Men så icke denna helg. Inget annat än mamma och pappa dög så det vara bara att snällt lämna över honom.
Jag och svägerskans pappa antog oss det komplicerade uppdraget att sätta fast grinden i trappan. Efter mycket funderande, en del sågande och rätt mycket skruvande hamnade den iallafall på plats. Alla tyckte detta var bra utom en, gissa vem?
Lilleman vrålade i höga sky då han insåg att den magiska och fantastiskt roliga väg ner till undervåningen stängts. Mitt framför ögonen på honom. Eller nåja, medan han roade sig med sin bandyklubba. Men lika snöpligt var det. Han var otröstlig. I ungefär fem minuter, tills han insåg att det är jättekul att kasta ner grejer i trappen. Och få farbror att hämta dem så man kan kasta ner igen. Dagens lek var korad =)
Söndagen gick lika fort, även fast vi gjorde absolut ingenting. Försökte få någon koll på julklappslistan men fick ett lätt yrselanfall av den. Får göra ett nytt försök att strukturera upp den idag. Med mitt kaos kommer det aldrig att fungera, jag måste få någon Gestapo-diciplin på mitt julhandlande. Annars kommer tomten inte till oss i år........
Blinkers? I morgon kanske....
Sämst gick det nog när jag väl kom till bilen. Underligt nog gjorde vänster sida mycket mer ont än den högra. Så lösningen var att i stort sett hela vägen till jobbet köra med en hand. Det var en hemsk plåga att sträcka sig efter blinkersspaken... Ja, jag erkänner. Jag blinkade inte i rondellen. Det gjorde för ont så det var inte värt det. Inte drog jag åt handbromsen heller. Hoppas bara att bilen inte rullat ner i sjön....
Har försökt mjuka upp mig idag på jobbet och är iallafall mindre stel nu än i morse. Men när jag skulle ta av mig jackan inför lunchen var jag lite snabb. Jag vek armarna bakåt på ren impuls. Det skulle jag inte ha gjort. Satan vad ont det gjorde....
Får försöka beveka maken att ge mig en ordentlig massage ikväll. Jag har inte haft träningsvärk någon gång då vi tränat. Kanske något litet ömt område men inget som kommer i närheten av denna plåga. Fast jag får väl se det positiva, det måste ju betyda att jag tog i ordentligt på träningen iallafall?
