En julafton utan genusperspektiv

Snart är det januari - igen. Julhelgen försvann i en virvelvind i vanlig ordning. Julafton började hos syster yster och systersonen var inte direkt sprudlande då tomten kom. Mer väldigt bly och reserverad. Men så ska väl treåringar vara. Han studerade dock tomten väldigt noga och sa senare "Tomten hade ögonen väldigt långt inne i huvudet?" Observant herre det där.

Kvällen fortsattes hos svägerskan och svågern. Lilleman var inte ett dugg blyg för tomten utan hämtade allas paket. Han ville också öppna alla andras paket, det var inte så noga om det var till honom eller till faster =) Lilleman fick en snowracer i form av en skoter i julklapp. Undra vem som önskat den...... Men lilleman fattade direkt vad det var och gjorde naturtrogna skoterljud då han satte sig på den. Genusperspektivet var inte särskilt beaktat denna kväll kom vi fram till. Nästa gång blir det en docka från faster!

Igår var systersonen och svåger här på middag och efter ett tag dök ett par kompisar upp med deras lillplutt. Fast han är inte så liten längre, nu kan han till och med gå. Så det var bara att illa kvickt barnsäkra vardagsrummet igen. Turligt nog har jag väl fått viss rutin på barnsäkrandet nu. Jag hinner lyfta bort det mest intressanta innan det händer något. Förut var det inte ovanligt att man fann ett litet barn kalasandes på diverse smarriga saker såsom sand i ljusfatet, rullandes ljuslyktor eller fingrandes på vinflaskor.

 

Systersonen var mäkta imponerad av kompisarnas hund som är av den större varianten. Först vågade han inte klappa men när moster visat hur man gör gick det bra. Jag sa till syrran på telefon att systersonen numera är en hundälskare, men det fnös hon bara föraktfullt åt. Tror inte att det skulle vara syrrans högsta önskan precis, hon hatar hundar.

Senare idag drar jag och maken till släkten för försenad julmiddag. Middagen var tidigare planerad till juldagen men efter att hela vårdfamiljen åkt på magsjuka avstyrdes det illa kvickt. Hoppas bara inte att jag blir inbillningssjuk istället. När det gäller magsjuka finns det nämligen en stor risk att jag blir det. Alla andra sjukor går utmärkt att hantera men just spysjukan gör något med min hjärna. Trots att jag rent medicinska är helt frisk säger min hjärna att jag ska må illa och spy. Huga. *håller tummarna att det inte händer*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0