Datorinfluensan is back.....

Satans jävla skitinternet.... Fungerar inte alls när jag är hemma. Men när maken väl dyker upp verkar allt fungera bra. "Du inbillar dig bara" är den vanlige kommentaren från maken, vare sig det gäller datorn, bilen eller sjukdomar. Jo tjena.

Är också sur över att vi inte kommer att bli husägare inom någon överskådlig framtid....... 1,5 mille var väl sinnesjukt satt pris för huset vi tittat på..... Trodde först på allvar att de skämtade men ack nej.... Men de bör väl ta kontakt med en mäklare som kanske kan få ner dem på jorden bland oss vanliga dödliga....

Nu ska jag posta detta inlägg innan datorn dör igen....

Svältdöden på en armslängd avstånd - tillfälligt

Nu när maken återvänt till hemmet är den värsta faran för svält och skörbjugg avhjälpt. Försökte informera honom att jag inte bör lämnas ensam i långa perioder eftersom dessa faror då uppstår. Maken fnös mest åt mina spekulationer. Han verkar ha full tilltro till min kosthållning, konstigt nog. Iallafall så pass tilltro att han är övertygad om att jag lever då han kommer tillbaka.

Imorgon ska jag på dejt med svägerskan och lillpojken, det ska bli kul. Maken propagerar för att vi ska åka till stugan och städa istället. De som känner mig vet kanske vad jag helst väljer.... Tyvärr har maken fått idén att vi också ska sova över i stugan. Trots att jag varnat honom för polarvindarna som drar in om natten och att det blir svinkallt inne. Men han verkar inte bry sig nämnvärt om detta problem. Kanske beror det på att han inte är lika frusen som jag är? Men men, vi får väl se hur det blir med den saken....

På lördag ska vi på dop vilket jag också ser fram emot. Under kvällen blir det förmodligen grillkväll i syrrans sjöbod. Hoppas bara på hyfsat väder så att vi inte måste sitta inne hela kvällen.


Vitaminbristen kryper närmare...

Jag blir galen på det här jävla internet som aldrig fungerar... Har dock räknat ut att man kan få det att fungera under en kortare period om man drar ur sladden till den där mackapären som tar emot signalerna. Varför det fungerar vet jag inte, bara att det gör det. Jag är pragmatisk. Men det är rätt tröttsamt i längden att springa in i vardagsrummet varje gång. Får väl se det som bonusmotion.....

Lyckades pevla mig iväg till affären idag innan det stängde. Men min varukorg kan mest jämföras med vad en 10-åring skulle handla om de fick fritt spelrum. Inget nyttigt, all sugar. Hmmm tur att maken kommer hem innan  jag får vitaminbrist. Tror inte det finns vitaminer i Trocca trots att den är gjord på fruktsaft....


Resaurang Skafferiet

Var på ett mycket trevligt kalas igår eftermiddag och kväll. Efter att de flesta gästerna gått satt jag och surrade tillsammans med svägerskan och hennes släktingar. Vissa av konversationsämnena passar sig nog inte att återge här.... =)

Men visst är det konstigt att man alltid är som mest eftersökt då man inte är hemma? Trodde jag skulle bli smått galen då telefonen ringde för femtioelfte gången.... Men då jag sitter hemma, inte gör någonting och har all tid i världen? Inte ett ljud då. Märkligt det där.

Är fortfarande gräsänka eftersom maken befinner sig i England tills på måndag kväll. Kom naturligtvis på att jag kanske borde ha handlat något. Klockan 15.05. Fem minuter efter att affären stängt *suck* Så nu får jag föda mig själv på de delikatesser som skafferiet kan erbjuda. Dagens meny kan nog sammanfattas så här:

* Till förrätt serveras det en härlig knäckebrödsmacka med den lilla gnutta smör som kunde skrapas ihop från botten av smörasken, på en bädd av de stackars ostskivor som går att hyvla av.

*Till varmrätt har restaurang skafferiet tre val inför kvällen.
Val ett består av rostat bröd utan smör (eftersom smöret gick åt till förrätten) utan någonting på. (Räkost funkar ju inte på rostat bröd)
Val två består av nyponsoppa utan glass. (Alltså egentligen inget alternativ)
Val tre består av en suspekt matlåda från frysen som ingen vet vad det innehåller, kvällen suprise!

*Till efterrätt kan skafferiet erbjuda en Piggelin, det finns som tur alltid i frysen.

Hmmm, får se vilka kulinariska läckerheter jag kommer att dinera på under kvällen....


Personal shopper - ett potentiellt heltidsjobb

Äntligen har jag lyckats lösa kläddilemmat till min systers bröllop! Var och handlade idag och hittade ovanligt mycket kläder som passade =) Har nog aldrig hänt förut att jag lyckats handla så mycket på en och samma gång. Hade en kompis med mig som jag erbjöd tjänsten som min personal shopper. Hon ska tänka över erbjudandet. Hon såg viss svårighet att försöja sig på det på heltid. Men jag och min garderob behöver diverse övertidstimmar inom den sektorn just nu.

Ringde till maken tidigare ikväll för at berätta om mina fantastiak fynd. Han lät inte lika begistrad men det kan bero påå att han satt i kundmöte i England. Hmmm, kände mig lite som en desperate housewife som måste jha full koll på maken haha! Ska nog låta honom vara ifred från mina shopping historier.

Imorgon ska jag på 1-årskalas. Svägerskans lille plutt är redan ett år gammal! Det påminner mig om att jag måste slå in hans present idag, det har jag i vanlig ordning skjutit upp =) Ska bli riktigt trevligt att också träffa andra personer som jag sällan får möjlighet att träffa. Så jag ser fram emot en rolig dag/kväll imorgon!


Den totala självcentreringen

Hade besök av en liten prickig korv igår under dagen. Eller rättare sagt en liten systerson med vattkoppor. Usch vad jag tyckte synd om honom med alla dessa blåsor. Mindes hur hemskt det var med vattkoppor när man var liten och att man inte fick klia sig "eftersom det blir ärr". Som att man brydde sig om det då man var typ 5 år och det kliade av bara helvete. Lösningen fick bli att skrubba sig mot diverse möbler och dörrposter. Men man fick väl skäll för det med. Nu som vuxen kan man lätt inse omtanken av att inte behöva dras med diverse fula ärr...

Lilleman var dock inte särskilt klibenägen, det fanns allt för mycket skoj att titta på istället. Har börjat upptäcka mer och mer drag av den självcentrering som är så vanligt i systersonens ålder. Bland annat då vi gick på promenad efter havet deklarerade han stolt att det var hans hav! Hmm, ja om det inte är att likna vid tsarfasoner vet jag inte vad....

Kvällen avslutades hemma hos syster på deras altan. Fick nästan lite utlandskänsla då det var mörkt men ändå varmt i luften. Synd bara att myggen också tyckte att det vore skönt med "a night out".... *kliar myggbett idag*

Tyvärr verkar jag inte klara mig undan makens förkylningsbaciller.... Har haft ordentligt ont i halsen under dagen så jag hoppas på att jag slipper samma hosta....


Don´t tell him....

Internet verkar fortfarande lida av sviterna av svininfluensan... Börjar bli ganska less på att det kopplar ner precis då man skrivit klart någonting.... För det kopplar ju inte ner när jag bara slösurfar, nej nej. Den måste känna på sig att jag håller på med något som är meningen att det ska sparas. För då behagar allt sluta fungera. *fnys*

Idag har jag försökt att ringa flera samtal som jag i vanlig ordning skjutit upp. Och sen när ingen svarar kommer jag på att det är en klämfredag då knappast någon är på jobbet. Så samtalen får nog anstå tills efter helgen.

I morgon kommer lille systersonen på besök under dagen. Förmodligen pratar han redan om att han vill se traktorer på datorn. Ett tips till er andra: Visa aldrig en motorintresserad 2-åring att det finns traktorfilmer på internet. You will regret it... Vi får väl se om vi lyckas locka lille herrn med andra aktiviteter också.

Förmodligen kommer svägerskan, svågern och deras lilla pöjk neråt och hälsar på. Kanske de två små liven kan roa varandra. Men svägerskans pojke är mycket mer intresserad av att krama systersonen, känna på hans hår och följa efter honom. Jag behöver knappast påpeka att systersonen är måttligt road av detta. Han brukar mest se på det andra barnet med föraktfull blick och försöka skaka av sig honom då han klänger på ryggen =)

Aj då, detta föranleder den trista insikten att jag måste handla idag... Usch vad tråkigt. Eller så skickar jag maken, det brukar vara ett vinnande koncept =)


Styrdans? Tack men nej tack

Var på en mycket rolig 50-årsfest i lördags då min farbror anordnat stort kalas. Under middagen anordnades en spiktävling där jag och min syster fick mäta våra hantverkarkunskaper mot min snickarfarbror. Jag och syrran träter fortfarande om vem av oss som verkligen vann.

Eftersom det var en 50-taggarfest så stod självklart styrdans på schemat... Jag hatar verkligen styrdans och försöker undvika det så länge jag kan. Jag förstod dock under kvällen att jag inte skulle slippa undan..... En kollega skrev till mig på Facebook att det är utveckling mot vuxenlivet att dansa styrdans. Men om det kallas utveckling att bli slemmad på av en 30 år äldre karl vet jag inte om jag vill bli vuxen.

Det är nog mest det jag har emot styrdans, att man måste vara så nära inpå en helt okänd människa. I vanliga fall har jag ett ganska stort område som jag betecknar som "personal space". Men alla sådana regler upphör visst då det gäller styrdans. Regeln verkar vara ju närmare desto bättre. Jag kunde knappat andas då karltoken slagit ett järngrepp runt ryggen. Inte kunde man undvika att ha en svettig kind mot halsen heller. Jag förstår verkligen inte tjusningen med denna dans.

Dessutom anses det oartigt att tacka nej, hur läskig mannen i frågan än är. Så inga flyktmöjligheter där. Och jag fick lära mig att det hör till god ton att dansa två danser på raken med samma karl. Hjälp! Jag som precis stod i startgroparna att fly tillbaka till mitt bord.... Och inte blir det bättre av att jag absolut, absolut inte kan ett endaste steg i foxstrot eller vad det heter. Så nu är mina vita tygskor inte vita längre.....


Undrar om de saknar mig ännu?

Denna väntan på huset har snudd på gjort mig sinnessjuk.... Jag gillar inte att vänta! Och jag vet ju inte ens om jag väntar på något alls. Möjligen skillnaden mellan himmel och helvete eller nått. Har iallafall lyckats hålla mig från att dammsuga alla internetsajter där det säljs möbler. Så jag har ännu inget verklighetsbaserat i min inredningsvision. Är det bra eller dåligt? You tell me….

Har iallafall lyckats åtgärda knäcke-häxa-färgen på håret. Också något som jag har haft lång tid på mig att komma till skott med. Men varför göra det i god tid då man kan göra det i sista sekunden? För imorgon stundar 50-årsfest för min käre farbror. Och då går det inte an att se ut som ett misslyckat experiment som rymt från något mentalsjukhus. Nu ser jag bara ut som en vanlig, förrymd mentalpatient.

Har också tvärt emot mina vanliga principer bestämt vad jag ska ha på mig utan att ha provat det ännu. Sannolikt blir det en katastrof imorgon eftersom jag troligen kommer att få något infall om att det absolut inte funkar ihop. Eller något liknande. Så det kommer säkert att sluta med att alla kläder ligger på sängen, utrivna ur garderoben och förkastade på vägen. Sen kan det hända att det slutar med att jag går i originaloutfiten ändå. För då verkar den fullständigt okej helt plötsligt. Det brukar hända något med en tänkt outfit när man jämfört den med en massa andra, egendomligt nog. Då duger den helt plötsligt?

Hmm, kanske ska ringa mentalsjukhuset och se om de saknar mig?


Att vänta är inte min bästa egenskap....

Nu har vi varit och tittat på huset! Och jag vill flytta in direkt =) Har redan skissat på min inredningsplan, snudd på valt färg på tapeterna samt rivit ut väggar. Allt i min hjärna förståss. Precis som vanligt. Enda kruxet är att vänta tills efter påsk då ägarna ska bestämma sig för pris och annat. Försöker hålla tummarna för att det inte blir något hemnet-fantasi-pris. Typ.

Maken är som vanligt mer cool och funderar inte så mycket förrän han vet mer. Men denna egenskap glömde någon att programmera in i min genpool. Jag fick en överdos av omedelbar behovstillfredsställelse-genen… Så jag fortsätter att fantasiinreda tills något anat kommer och förstör det. Har en plan på en fantastisk walk-in-closet, får se om det någonsin blir verklighet.


Fårskockar och individualister

Ofta funderar jag över att människor nästan borde genomgå en politikkurs innan de tillåts rösta..... Nog för att jag är medveten om att det går emot själva tanken med fri demokrati och allt det där. Men ibland måste man få bli lite förbannad.... Det är ju rent av märkligt att människor är så okunniga och ointresserade av saker som rör oss alla. Allra tydligast blir det förståss under ett valår.  Och det som gör mig mest förvånad är att folk är så in i bomben naiva och tror på allt som sägs. Finns det inget kritiskt tänkande alls? *fnys*

Läste en intressant diskussion på en blogg om sverigedemokrater och deras politik. Det blev åter igen tydligt att med ett välsmort munläder kan man få hur många väljare som helst. Allra helst när dessa väljare är som en skock får som inte ifrågasätter ett jävla skit. För övrigt anser jag att alliansens väljare är en skock får de med... Förutom de som står upp och är ärliga om att de är egoister. Fast de kallar det visst individualism. Som att det skulle låta bättre?

En uppmuntrande sak för dagen är att jag och maken ska titta på ett hus i eftermiddag. Och det är inte Hemnet-guden som stått till tjänst här! (som jag för övrigt har slutat tillbe då den vägrar vara allsmäktig och god....) Utan en syster som spionerat på flyttande grannar =)

De sägs att det krävs kontakter här i världen och det stämmer. I alla fall ska vi få komma och kolla på huset i eftermiddag. På sträng order av syster har jag nu laddat kameran med nya batterier, lagt fram block och penna samt funderat ut alla möjliga upptänkliga frågor. Så vi får väl se hur det går...


Varför göra det idag när du kan göra det "sen"?

Nu har jag äntligen lyckats deklarera. Efter att ha skjutit upp det i minst två veckors tid. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte göra det direkt, bara så där? Eller är det något genfel som lett till att jag alltid måste göra det på den absolut sista dagen varje år? Och det är ju inte ens särskilt avancerat. Några plipp på några knappar så är det klart. What´s the big deal?

Samma sak är det när det gäller att besikta bilen. Också där är jag ute i sista sekunden, typ samma dag som körförbud inträder. Önskar att jag vore en sån där person som fixade sånt där redan då kallelsen till Bilprovningen kommer. Eller att jag var en sån som köpte alla julklappar i oktober. Eller en sån som städade tidigare än 10 minuter innan folk kommer och hälsar på. Vore ju trevligt att inte vara alldeles illröd i ansiktet då de kommer. (Färgen kommer av att jag farit runt som en dåre, svurit över dammsugarslangen och svurit lite till över sladden som inte räcker någon vart)

Varför är jag inte så? Och varför fick min syster alla dessa gener? Det blev ju inget över till mig och min bror. För min bror och jag lever efter samma ordspråk för det mesta. "Varför göra det idag när du kan göra det "sen"" Typ.

Kom på idag att jag måste aktivera ett VISA-kort också. Den procedur som behövs för det kan snudd på göra mig galen. Ja, jag vet att det handlar om säkerhet och allt annat sånt där. Men allvarligt, jag tror inte Al Qaida tänker kapa mitt kort och finansiera terroristläger med mina stackars lönepengar. Eftersom jag bor på vischan blir det ett helt projekt att bara hitta en bank som faktiskt har öppet på en något så när vettig tid. Sen ska man dessutom uppfylla det orimliga kravet att hitta en bankomat. Mission impossible. Om man då inte vill köra 16 mil tur och retur för att hitta en.

Fast i och för sig kanske det är Al Qaidas knep. Att man ska bli så less på hela skiten att man bestämmer sig för att göra en direkttransaktion rätt in på deras konto. Eftersom man ändå inte kan få tag i pengarna och då kan de lika gärna få dem?


Dräpande kommentar


Idag har jag fyllt kvoten för minst ett halvårs hushållsarbete framöver! Minns inte när jag dammsugade OCH torkade golven sist! Samt fixade med middagen. Men det var ju tvunget då jag väntade celebert besök. Har haft en ruskigt trevlig kväll med en kompis idag.

Gårdagen var inte heller illa, den spenderades hemma hos syster yster med vänner. Vännerna har en bäbis på några månader och syrran ville promt ha en bild på systersonen och bäbisen. Efter mycket pock kunde han gå med på att lägga sig bredvid bäbisen. Då syrran förslog att han också skulle krama bäbisen tittade systersonen skeptiskt upp. "Jag tror inte det" svarade han lakoniskt och gick därifrån. Dräpande kommentar?



RSS 2.0