zabo

Helgen har gått i städningens tecken eftersom vi tillbringat hela helgen med denna ärofyllda syssla. Som jag tidigare nämnt planerar vi att ha familjemiddag i makens släkthus. Huset har stått tomt hela vintern och behövde därför en rejäl genomgång. Jag fick dessutom den briljanta idén att städa ut ett av rummen på övervåningen. Detta för att även svåger och svägerska ska få ett eget sovrum. Jag är så omtänksam så.

Dock var detta rum belamrat med diverse rat som borde eldats upp för länge sen. Maken brukar beskylla mig för att samla på gammalt rat*, men nu ligger jag i lä. Dock blev rummet tomt till slut och det ska förhoppningsvis bli vårt sovrum i sommar.

På nedervåningen ansåg jag det vara otroligt mycket viktigare att fokusera på att få upp gardiner och möblera om. Maken delade tyvärr inte min prioritetsordning. Han muttrade mest över att "det där kan vi väl för fan göra sen". Jag försökte förklara för honom att inredning kommer först, därefter städning. Han fnös och gick för att piska mattor istället.

Precis som maken befarat finns det en del kvar at göra inför påsk. Köket har vi inte kommit så långt med städningen i. "Det är lugnt, det fixar vi en dag till veckan" försökte jag muntra upp maken med. Han fnös igen och gav mig mördarblicken. Ni vet den där som man känner trots att man inte ens ser på personen ifråga. Får se hur det där går.....


* Ett dialektalt ord, används mycket i Höga kustenområdet. 
  Rat= gammalt skräp, trasiga saker, saker som borde kastats för länge sen etc.

Blä vilken dag. Är som en hel grötfabrik i huvudet just nu. Lite kanel på det här så är det så gott som julafton. Eller nått. Hoppas på en bättre morgondag.

Helgen har varit skön med umgänge med tjocka släkten då vi firade farsan som fyller 60 år. Eftersom det var en överraskningsfest så visste han inte innan vart vi skulle vara. Dock lyckades hans assistent virra bort sig på vägen så det enklaste var att berätta för farsan vart de skulle - sen fick han guida dem rätt.

Under kvällen genomfördes det naturligtvis tävlingar och naturligtvis vann jag och min farbror. Vi fotade segerkort och allt, tills vi kom på att vi var ju två till i laget. *ops* Men som alla andra kända grupperingar hade vi två frontfigurer resonerade vi. Och vips så kunde vi ta all ära =)

Under kvällen försökte jag få min slöe bror att hjälpa till med diskningen, men på något sätt smet han sig undan hela tiden. Men hämnden är ljuv..... Eftersom pojkarna bastade till 03.30 på natten var bror en aning trött dagen efter. När han skulle ta en powernap på soffan anlitade jag husets torped att hämnas åt mig. Alltså systersonen då han var i sitt allra vildaste esse. Så brorsan fick ett brutalt uppvaknade med ett knä i nacken och ett i örat. Så går det när man smiter undan *mohahaha*

Nu måste jag istället börja planera nästa festlighet som ska gå av stapeln under påsk. Jag åkte och kollade vägen till huset vi ska vara i, eftersom maken sagt att den är insnöad och oplogad. Men så var icke fallet, vägen har tinat fram. Och är förhoppningsvis körbar om två veckor. Planen är att ha släktmiddag och det kan ju vara en fördel om gästerna slipper vada fram i en halvmeter gegga innan de kommer till huset. Men i vanlig ordning ser jag möjligheter där maken ser hinder. I slutända brukar det bli någon mellantingslösning på våra idéer, vilket kanske är bra.

Kattskrället verkar ha kommit i nån tonårstrots. Antingen ränner hon ute på nätterna eller så försöker hon förstöra något inomhus. Nu måste jag gå och rädda gardinerna i vardagsrummet!

Jag har just fått order av min rumskamrat a.k.a praktikanten om att uppdatera bloggen. Så nu gör jag det. Inte för att jag tar order ifrån små praktikanter som knappt är torra bakom öronen. Nej då. Utan för att delge er i cyberrymden alla fantastiska, oumbärliga fakta om Zabos händelserika liv. Så det så.

Helgen har spenderats i obygden mobiltäckning, el eller rinnande vatten. Ock intet att förglömma - utedass. Toalettbesök är även i normala fall kanske inte det mest fabulösa man kan ägna sig åt. Och när det kommer till utedass ´måste jag använda mig av Kadaffis vokabulär - de borde helt enkelt utrotas. Förvisso fyller de en högst behövlig funktion. Men satan vad otrevligt det är. Usch.

Som tur var vi ackompanjerade av ett betydligt trevligare sällskap i mänsklig form. Systersonen var som vanligt vaken i ottan. På fredagen var alla ute på diverse uppdrag utom jag, systersonen och svågern. De som känner mig vet att jag definitivt inte vaknar i ottan. Men jag kunde inte låta bli att kliva upp efter att jag lyssnat på följande konversation:

Systersonen (3 år): Pappa, är moster vaken? Pappa, när vaknar moster? Pappa, ska inte moster vakna snart?
Svåger: Men kan du sluta tjata, jag har ju sagt att jag inte vet.
Systersonen: Pappa......?
Svågern: Mmmmm....
Systersonen: Jag älskar dig.
Svågern: Jag älskar dig med.
Systersonen: Men du älskar inte när jag tjatar va?

Etter att jag skratta klart (och systersonen konstaterat att moster var vaken) var det bara att kliva upp. Vem kan stanna i sängen efter det?

Tyvärr fick vi i vanlig ordning inte se mycket av solen denna helg. Så vi fick roa oss med att åka skoter istället. På lördagen packades alla skotrar och skoterpulka full med livsnödvändiga saker såsom hamburgare, dricka och bullar. För det vet ju alla att man inte kan åka på utflykt utan bullar.

När vi väl kom fram insåg både jag och syster att det blåste väldigt otrevligt. Uppfinningsrika som vi är satte vi oss i pulka och fikade. Vi förklarade så klart att vi lekte kiosk med systersonen och därför satt där. Men svågern genomskådade oss snabbt. Han tyckte att vi inte var några riktiga friluftsmänniskor.

Eftersom det var helt företag att komma in i pulka med diverse skoterkläder på, insåg vi snabbt att det var alldeles för jobbigt att kliva ur för att hämta bullarna. Så vad göra? Jo, det var bara att kalla på systersonen och meddela att kiosken behövde fylla på med bullar. Sagt och gjort, den lille kioskägaren fyllde snabbt på förråden. I våra magar. Svågern fnyste mest åt våra påhitt.

Men nu är man åter tillbaka till verkligheten och en ny vecka stundar. Imorgon åker maken söderöver på kurs och väntas hem på onsdagen. Kan det bli en kväll på soffan imorgon tro?