zabo

Förberedelserna för kvällen fest är på gång. Eftersom maken har noll kreativitet vad det gäller att fundera ut en halloweenkostym har jag påtagit mig det ansvaret. I all kreationsiver lyckades jag skapa ett pistolhölster helt på egen hand. Som dessutom är så ultramodernt att det har fransar också. Det ni. Tyvärr är det nog ingen skriande efterfrågan på just pistolhölster så jag lär inte få någon välfylld orderbok any time soon.

Min egen kostym börjar bli något så när. Eftersom peruken jag köpt var väldigt Peg Bundy-inspirerad insåg jag snabbt att jag var tvungen att försöka fixa till den på något sätt. Plattången kom väl till hands på de ostyriga lockarna. Eftersom det var extremt svårt att fixa den och ha den på sig samtidigt fick maken agera provdocka. Han var inte alltför nöjd men av kärlek till sin hustru ställde han ändå upp. Lite (eller snarare MYCKET) hårsprej fick hjälpa till att få ner den konstiga Stig-Helmer-locken som envist stack upp i pannan. Men nu är den nedslagen i skoskaften och håller sig förhoppningsvis där.

Efter att sjå skulle det inte förvåna mig ett dugg om det bara är vi och värdparet som faktiskt är utklädda. För jag vet ju att min barnslighet och förkärlek för muppiga saker inte delas av den större majoriteten av den svenska befolkningen. Men men, man får så roligt som man gör det, jag tänker iallafall klä mig riktigt crazy när jag kan och får =)

Nu ska jag sparka igång projektet att baka kaka till efterrätt. Blir ett av makens framrotade recept, får se hur det blir....

Igår var lille systersonligisten på besök. Vi hade trevligt som vanligt och systersonen deklarerade promt att vi skulle baka! Okej, då blir det väl bakning då. Fram med alla ingredienser och systersonen övervakade nog att allt plockades fram innan vi började. Systersonen sken av lycka eftersom det inte gjorde ett endaste dugg att hälften av äggen hamnade på diskbänken eller att kakaon låg som en brun dimma över köket. Självklart fick han hedersuppdraget att hålla i elvispen. Men icke att förglömma - att slicka smeten från visparna. Storsint nog erbjöd han moster en av visparna. Artig pojke det där.

Pratade med syster i telefonen idag och hon meddelade att systersonen mycket väl kunnat tänka sig ett nytt besök hos moster idag. Får man anta att det är ett gott betyg till moster?

Dagen har ägnats till att "avtacka", eller kanske snarare en "hej-på-ett-tag-fest" med en av kollegorna. God mat och trevligt sällskap är inte att förakta. Vi satt och pratade och kom in på hur lätt rykten sprids och blir en sanning. Vi filurade lite på vad som skulle vara lämpliga, eller snarare olämpliga, rykten att sprida om oss. En kollega blev portvinsalkis, en annan en otrogen kvinna med 21-årigt lammkött, jag blev utnämnd till att ha en egen porrsajt på nätet, drickande Cola Zero. (Var de nu fick den befängda idén ifrån??)

De värsta ryktena fick nog de två återstående kollegorna. Den ena blev knarkhandlare som importerade knark inuti hundar. Detta är alltså förklaringen till att hon har tre hundar. Men allra värst blev nog den sista kollegan. Till historien hör att hon har råttbesök i sin lägenhet, ett ämne som avhandlats tidigare på kvällen.

Men nämnda kollega fick ryktet att hon är lesbisk. "Vadå, det var väl ändå rätt tamt?" protesterade hon. Men då svarade knarkhandlarkollegan - "Ja, du skulle ju ringa Anticimex och berätta att du hade en besvärlig mus i huset som du ville bli av med"

De andra gästerna på restaurangen kollade lite snett på oss då vi tjöt av hysteriskt skratt av denna kommentar. Ibland är det verkligen så som talesättet säger - lite roar de små.

Till helgen stundar inflyttnings/halloweenfest. Jag har funderat fram och tillbaka på vad jag ska ekipera mig med. Efter en utvärdering av stadens affärer med halloweeninspirerat material blev beslutet att jag skulle följa min sanna natur och inte dölja något. Alltså blev det en peruk med röda horn på - djävulen själv. Kollegorna tyckte att det var ett sällsynt bra och passande val.

Så på lördag finns det viss risk att dödsriket öppnas för alla er osaliga själar. Några brukar ju behöva skjuts hem så vi får se om de vågar åka med mig...

Det är nästan otroligt hur hurtig jag varit, 4 dagar på raken har jag varit ute och promenerat! Måste nästan ringa sjukvårdsupplysningen igen.... Vovven blir iallafall glad över att få komma ut på promenad. Mindre nöjd blir hon över att bli avhyst ner i badkaret när vi kommer hem. Att en sådan liten hund kan få så mycket skit att fastna övergår mitt förstånd. Snacka om sura hundögon som blängde upp över kanten då maken duschade av henne. Detta var inte vad hon räknat med....

I övrigt har det inte förekommit några särskilt ansträngande aktiviteter i helgen. Under morgondagen stundar träning med kollegan. Förra veckan var första gången i vår långa träningshistoria som vi lyckades pressa in två träningspass på samma vecka. Golfapplåd på det. Ska försöka hålla på den intervallen men det ser ut att spricka redan på torsdag. Förmodligen blir det middag med finaste kollegan som ska dra vidare till nordligare jaktmarker. En av kollegorna sa att kollegan som lämnar oss gärna vill äta på Frasses och att hon alltid pratat om det. Jag betvivlar sanningshalten i detta påstående men den som lever får se...

På onsdag kommer systersonen och hälsar på medans svågern spelar innebandy. Får fundera ut någon aktivitet som kan passa den lille ligisten. Bakning brukar för det mesta stå högt på listan så det kan hända att hemmet föräras några sysytersonmuffins om jag har tur. Måste passa på att ha lite mostertid med lilligisten när tillfälle bjuds. Fast i.o.f.s är han kanske vips 15 år och tycker att moster är bra mycket coolare än hans mossiga föräldrar. Funkar ju det också =)

Nu ska jag skrämma upp maken ifrån soffan till sängen. Kollegan tycket synd om min man (för vilken tur i ordnigen?) för att hon uppfattade det som att han var tvungen att be om lov för att se på tv. Trots att jag försökte ta henne ur den villfarelsen, höll hon ståndaktigt på att han levde ett miserabelt liv med mig. Hon föreslog igen att hon skulle upplysa honom om att alla kvinnor inte är lika hemska som jag och att det ingår i normaliseringsprocessen som jag förmodligen ska ha utsatt honom för. *fnys* Jag som är så snäll? Fattar inte var hon fått det där ifrån??

Eftersom den överhängande risken för spionage inte längre existerar (och om den någonsin ens existerade...) kan jag fritt skriva om onsdagens händelser. Jag och kollegorna har länge funderat över att hitta någon form av karl till en annan kollega, J. Nämnda kollega är mycket kräsen och kinkig med hur denne karl skulle vara skapt, både på det fysiska och mentala planet. Våra förhoppningar om att hitta Mr Perfect till henne har hittills grusats.

Tills en av mina kollegor för en vecka sedan kom på den geniala idén. Eftersom Mr Perfect till synes inte finns på riktigt får vi helt enkelt skapa honom åt kollegan J. Veckan har ägnats till att skaffa fram attiraljer för att utrusta denne Mr P. Maken bidrog med ett blåställ, jag knåpade ihop en mask och kollegan bidrog med behåringen av Mr P. Vi antog att J inte ville ha en skallig man så han fick istället behåras med en peruk á la 80-tal. Plus ett tidsenligt pannband och schyssta brillor. Mr P alter ego, Roland, var redo att gå på blinddate.

För att skrämma upp J lite meddelade jag via sms att det skulle komma en extra middagsgäst. En bondpojke från mina hemtrakter vid namn Roland. En av kollegorna tyckte att jag hade ett märkligt mansideal om man skulle utgå ifrån Roland. Vadå? undrade jag. "Jo han har ju alldeles platt rumpa och tunna kvinnovader". Men med PET-flaskor får man göra så gott man kan. Jag kontrade med att det inte var några kvinnovader eftersom varken jag eller någon av kollegorna hade så smala vader...

J blev iallafall positivt överraskad av Rolands entré. Dock var han något blyg och tystlåten, han sa inte ett pip trots att han fick hedersplatsen bredvid bordet. P.g a. detta blev Roland senare utkörd till farstun där han fick invänta min hemfärd. Efter att ha släpat ut honom till bilen och åkt hem ansåg jag att jag inte orkade bära in honom igen. Så Roland fick sova i bilen. Hoppas ingen anmäler mig för detta och tror att det var en riktig människa. För på visst avstånd kunde Roland faktiska misstas för människa.

En mycket trevlig kväll tillsammans med eminenta kollegor!

Nu ska jag se om maken grillar klart oxfilén så vi kan käka. Vad är det med karlar och grillar? Får de något extra påslag av testosteron eller hur fungerar det där? Ger doften av grillat kött i kombination med rök dem några superhjälteförmågor? Hmm får se om det visar sig senare...

Jäklar vilken slö dag det blev idag.... Har inte lyckats bemöda mig med någonting alls i nyttoväg. Tvätten stirrar mig i nackes as we speak. Den borde nog vikas ihop och plockas undan. Men om man inte ids då? Stirra på du elaka tvättlina, jag ska nog kunna stå emot.

I.o.f.s har jag varit något kreativ idag iallafall. Gårdagen spenderades hos svägerskan och vi shoppade på stan. Fick ett infall att jag skulle köpa oljefärger eftersom jag alltid tyckt att det ser kul ut att måla. Så jag har lyckats färdigställa hela två konstverk idag. Några hundra till och sen är det vernissage. Eller inte. Tror inte att min konst är av vernissagekaliber faktiskt. Snarare sånt där som folk åker runt på mopeder och försöker sälja för en tjuga. Eftersom deras son/dotter/mor/far/ kusinens grannes systers hund fått cancer. Kanske sämre än så till och med. Ingen lär betala en tjuga för mina (kv)alster.

Typiskt nog har vintern bestämt sig för att komma på riktigt nu. När jag äntligen fått turbon lagad och glad i hågen varit övertygad om att jag kunnat återuppta min egen tävling om att koma så snabbt som möjligt till jobbet. Nu måste man istället köra sakta som en annan snigelgubbe på vägen. Om man inte vill hamna i diket förstås. För det var bra nära igår kväll... Glömde av mig för en liten sekund i kurvan.... Men det gick ju bra, både jag och bilen lever och mår bra.

Enda lösningen att råda bot på höst/vintereländet är att försöka boka upp sig på så mycket man bara kan och därmed hoppas på att tiden går fortare. Förhoppningsvis vaknar jag imorgon och det är dagen före julafton. Och att alla julklappar är inhandlade. Please?

Var på bio igår med brudarna från jobbet och såg "I rymden finns inga känslor". Helt okej film, för att vara svensk. Jag är inget överdrivet fan av svenska filmer i vanliga fall, de blir lätt lite patetiska. Antingen försöker de göra en Hollywoodproduktion med en Sveg-budget. Eller så ska de göra "komedier" och radar upp klyscha på klyscha utan att det blir speciellt roligt. Och värst av alla... När det blir filmer i stil med "Göta kanal" och annat fruktansvärt pinsamt. Buskishumor har inget i min värld att göra. Alls.

Dagen har ägnats åt att först sova halva dagen. Otroligt nog lyckades jag sova nästan 12 timmar i natt och vaknade alltså ganska sent... För att försöka råda bot på lättjan fick det bli tvättdag. Som vanligt gör jag som jag alltid gör- om något ska göras ska man göra allt på en gång. Så alltså körde jag 6 tvättmaskiner på raken. Med resultatet att det blev något svårt att hitta utrymme att hänga all tvätt på. För vår utomordentligt intelligensfriade hyresvärd tyckte att det vara ett smart drag att stänga av torkrummet i tvättstugan. För det är det väl ändå ingen som använder?? *morr* Så nu har vi som vanligt tvätt hängandes lite här och där i lägenheten. *snark*

I morgon stundar shopping och häng med sötaste svägerskesonen (eller vad det heter). Nu har lillparveln växt på sig så pass att han börjat intressera sig för bollsport. Och då allra helst innebandy. Ögonen fullkomligt lyser på lilleman då han får en klubba i handen och en boll. "Bållibållibållibålli" mässar lilleman medan han far runt över golvet. Får väl se om vi hittar någon lämplig leksak imorgon =)

Har haft en soft eftermiddag med systersonen idag. Denna gång låtsades han om mig när jag kom för att hämta på dagis iallafall. Och snällt och lydigt följde han med hem också. Spenderade eftermiddagen med att spela fotboll, gå på promenad och limma fast löv på ett papper. Hade mina betänkligheter inför systersonens engagemang i lövklistrandet men han limmade så glatt så. Enda gången han blev sur var då jag placerade ett löv på annat ställe än just där han pekat =)

Sen låg vi i soffan och myste och såg på barntv. Systersonen är vanligtvis inte alls av den kramiga sorten. Snarare är det så att man får stjäla en kram i farten. Men idag var han inte sitt vanliga jag. Han skulle promt sitta bredvid moster och både kramas och pussas. "Moster?" frågar systersonen. Ja? svarade jag. "Jag älskar dig" säger han. Myspojken. Alla barn är inte gulliga men min systerson är definitivt det =)

Nu har maken också tråcklat och mixtrat med bilen så att den ska gå som den ska,. Ska provköra på riktigt imorgon på motorvägen, dessa småslingriga vägar håller inte måttet för att verkligen testa på turbon. Förhoppningsvis är allt i sin ordning och jag kan återgå till min vanliga körstil. Maken brukar gnälla på nämnda körstil. Han påstår att jag alltid trycker gasen i botten, snabbväxlar och gasar igen. Tyvärr måste jag kanske hålla med honom litegrann. Men vad fan, om man vill komma fram någon gång då? Tålamod är inte min främsta egenskap, nej.

Imorgon stundar middag och bio med kära kollegor. Hoppas på att filmen är bra. F.d. kollegans son ska visst vara med så då måste den väl ändå vara okej. Skulle boka platserna via nätet idag. Det verkar inte vara någon direkt rusning eftersom sajten angav att salongen tog 77 platser. Antal lediga platser på nätet? 77 st. Får se om vi blir ensamma imorgon...

Lyckades pricka in tv-tittandet idag för att se ett av mina favoritprogram - Glada Huddikteatern. Ett helt fantastiskt program om fantastiska människor! Älskar producentens inställning om att ingenting är omöjligt och att alla har en plats någonstans. Och alla sköna skådespelare! Ibland undrar jag om världen inte skulle vara en bra mycket trevligare plats att vara på om utvecklingsstörda styre över oss normalstörda. Snacka om att se vad som är viktigt i livet och ägna tid åt det.

En av skådespelarna, Toralf (bara namnet är ju helt magiskt!) var på hockeymatch med sina kompisar för att fira sin födelsedag.  Det är en av de få gånger man får se vuxna människor visa glädje på samma sätt som barn gör. De brydde sig inte om att fundera över vad andra skulle tycka eller tänka om dem. De bara var precis som de är, utan tankar på annat. Tråkigt nog fick jag och andra bevis på att det ofta är så att utvecklingsstörda har mer vett än s.k. normala människor. En ur publiken skrek att ”det krävs att man ska vara mongo för att vara en brynäsare". Glädjande nog var Toralf mer vettig och konstaterade att sånt skulle han inte lyssna på. Han funderade över vilken rätt den människan hade att säga så till honom? Han tyckte att denne person skulle visa lite mer respekt. Jag håller med dig Toralf.

Dagen kommer att spenderas hemma hos syster yster som fyller år. Förra året hade systersonen fullt sjå att "hjälpa till" att öppna mammas presenter, får se om det håller i sig i år också =)

Usch vilket skruttväder det är ute...... Nyheterna hade ju lovat sol häromdagen, men icke. Till och med kattskrället var inne hela dagen, vilket inte hör till vanligheterna. Nämnda katt är mer av en vildkatt än ett husdjur med tanke på hur ofta hon befinner sig inomhus. På sin höjd kan hon komma in och äta och bli kliad en liten stund mellan öronen. Men sen ska hon direkt ut igen. Man skulle ju kunna tycka att det vore ganska nice att bara ligga inomhus i värmen, äta mat och bli kliad hela dagarna. Men nej, istället ska hon vara ute i blöta, blåst och kyla. Konstig katt.

Det känns som att detta varit en ganska händelsefattig vecka. Dock var jag och besökte systersonen i onsdags. När jag skulle hämta honom på dagis var han fullt upptagen med att bygga lego. Självklart ville han inte åka iväg just då. Så lösningen på problemet var att inte låtsas om att moster kommit dit. Genialt.

Efter att jag frestat honom med att vi skulle åka hem och baka pizza kom han ändå lommande. Pizzabaket blev ändå rätt lyckat och systersonen var mycket engagerad i vilken fyllning som skulle vara på. När jag öppnat burken med champinjoner varnade jag systersonen vid upprepade tillfällen att kanten var vass och att han skulle akta sig för att skära sig. Men vem tror ni skär sig istället?? *fnys*

I morgon stundar födelsedagskalas hos syster. Efter mycket funderade kom jag äntligen på en bra födelsedagspresent. Får hoppas på att den uppskattas av syrran.

I övrigt händer det inte så mycket så då ägnar man sig att bl.a. se på nyheter. Kunde inte hålla mig för skratt häromdagen då UD gick ut med reserestriktioner utifrån den förhöjda terrorrisken. De hade någon kvinna från UD som uppmanade turister "att vara mer vaksamma då de reste". Nyhetsreportern försökte få reda på vilket sätt turisterna skulle vara mer vaksamma? Vad skulle de göra? "Jo, de kan se sig omkring och vara uppmärksamma på sin omgivning när de t.ex. åker tunnelbana"

Jaha? Vad ska de vara uppmärksamma på? Om de ser någon skum figur i turban med stubintrådar hängandes ut ur jackan? Eller? *snark* Tror inte de som befunnit sig i tidigare terrordåd hade klarat sig om de "varit vaksamma" på sådana saker. Även på UD frodas tydligen fördomarna......

Jaha, då har riksdagen öppnat för i år. Slut på semester och på friden. Förutom för Bodström då som inte behagade att infinna sig till riksdagens öppning utan softade i USA istället. Kan tyckas vara ett märkligt sätt att agera då han valts in i riksdagen. Ännu märkligare är förstås att han över huvudtaget kandiderar dit då han vet att han inte kommer att tillbringa särskilt mycket tid där. Urbota dumt, eftersom Bodström är en av dem som faktiskt kan skänka de rödgröna en höjning i opinionen. Fast det brukar ju i.o.f.s gå av sig själv. Tre veckor efter valet och fram till ca 2 månader före valet 2010 ledde de rödgröna stort i alla opinionsundersökningar. Men sen fick svenska folket i vanlig ordning kollektiv minnesförlust och röstade fram tokarna från det blå laget igen.

Folk brukar fråga mig "Jaha, då är alltså 50 % av Sveriges befolkning idioter?” Ja, uppenbarligen. "Men det är ju demokrati" svarar de då. Javisst är det de. Men det betyder inte att majoriteten gjort ett smart val för det. Hitler var också demokratiskt vald på 30-talet i Tyskland. Idag skulle jag tro att det är en minoritet människor som tyckte att det var en smart idé. Demokratin eller ej. Berlusconi valdes igen i Italien, med rätt god marginal om jag inte minns fel. Han verkar ju inte heller vara den vassaste kniven i lådan. En skrävlande, supande mansgris som inte skäms för att verkligen bekräfta alla fördomar om sin nedsatta intelligens. Låter ju onekligen som ett val man borde ha undvikit om man hade det något sånär möblerat i hjärnkontoret.

Här i Sverige är vi inte så mycket bättre. Här valde vi en jättebäbis som har två ansiktsuttryck, nollställd och ännu mer nollställd. Ungefär i nivå med intelligenskvoten hos nämnde herre. Sen att vi fick Knatte, Fnatte och Tjatte (Mådan, Göran och Jan) på köpet får man väl mer se som en bestraffning i paritet med att bli piskad med brännässlor. Skulle ha sökt hjälp på Apoteket för nässelskadorna, men se där. Det var utsålt till reapris och med utlovad vinstmarginal. (våra skattepengar = vår förlust) Så jag får nog vandra hem och gräva fram någon gammal huskur istället. Tyvärr tror jag att blåsorna kommer att hålla i sig de närmaste 4 åren så jag lär inte sova gott på natten.

Så vad säger det om italienare? Jo, samma sak som det säger om oss svenskar. Att vi lite till mans inte är så särdels brighta. Tror att några av våra knivar behöver vässas rejält fram tills valet 2014.

Och intet att förglömma. Jimmie och hans andra förpubertala SD-polar lyckades också skrika och gorma sig in i riksdagen. Håhåjaja, vilket liv på dessa fjortisar. Riktigt ser framför mig hur Jimmie och hans närmaste vapendragare står och utbyter politikstrategier och rengöringsmedel mot acne med varandra. Kanske röker en och annan braja bakom ingången till riksdagshuset och fnissar över att talmannen inte ser dem. Sen knyter de på sig slipsen igen och går in och gör i vanlig ordning bort sig i någon TV-intervju. Ännu en dag på jobbet för en liten SD-anhängare.

Mest förvånad blev jag över att de lyckades skrapa ihop hela 20 st. till riksdagens öppnande. Undra hur mycket energi Jimmie fick lägga ner på att få dem att vara nyktra, odrogade och helst av allt, på fri fot? Undra om det utgår inkomstbortfallsersättning till de gangsters som avstod från sitt leverbröd för att befinna sig i riksdagen? Jag menar, hur mycket kan de få ut i ersättning istället för att göra inbrott, driva in skulder och annat småtrevligt yrkesutövande? Återstår att se då alla ska lämna in sina blanketter och styrka bortfallet. Kan ju bli dyrt för SD?

Visst är det märkligt ibland. Igår var det på håret att jag inte alls skulle gå ut, all lust hade bara försvunnit. Efter ett samtal från syrran som peppade till utgång blev jag kanske lite mer intresserad. Men när man väl är på plats har man hur kul som helst. Konstigt nog blir det oftast roligare ju mindre sugen man varit på att gå ut från början. Finns det någon teori om detta eller ska man dra igång en egen forskningsgrupp?

I vanlig ordning var jag designated driver och fick proppa bagaget fullt med en full bror. Don efter person... Detta upptäckte jag efter ett tag att det inte var så smart. En onykter person som åker bakvägen... Syrran fick förbarma sig och hoppa in i det fulla baksätet för att broder skulle få sitta fram och bli lite mindre åksjuk. Gamnacken hos bror var påtaglig och han sa inte många ord på vägen hem. Turligt nog fipplade han inte heller med stereon så där fick jag lugn och ro.

Dagen har således inte varit särdels aktiv. Har mest käkat chips och kollat på tv. Maken fixade en film och vi såg på Avatar. En riktigt bra film faktiskt, även fast jag var skeptisk innan. Men den får fullt godkänt. Nu kanske jag också kan hänga med i fikarumssnacket om denna film. Alla verkar ha sett den innan utom jag. Men inte längre.

Nu ska jag gå och lägga mig och försöka somna före 03.00 i natt. Det brukar inte gå så bra att somna tidigt när man varit uppe länge dagen innan och dessutom sovit alltför länge på morgonen...

Det är alltid något som händer med våra bilar.. I morse var jag tvungen att vända och byta bil eftersom en mystisk lampa börjat lysa på panelen. Efter mycket bläddrande i den där roliga lilla bilboken som man inte förstår sig på, kom jag fram till att det var kylarvätskan som saknades. Eller något annat kylande iallafall. Det var inte riktigt värt att prova att åka och istället riskera att bli stannades efter E4:an. Jag tror inte att jag har det där snälla utseendet som gör att folk mer än gärna stannar och hjälper en. Snarare lär de tänka "Hjälp, en yxmörderska! Hon ser ju inte riktigt klok ut med det där Svinto-håret och konstig skruttbil! Bäst vi gasar på!" Och sen lär jag stå där med dammet rykande runt öronen. Lika bra att börja gå....

Har varit och tiggt middag hos syster yster idag eftersom maken jobbar kväll. Fick chansen att kramas lite med systersonen, även fast det mest skedde under tvång. Han har inte riktigt tid med sånt chans som att gulla med moster. Det finns alldeles för mycket att göra och att upptäcka för att ägna tid åt sådant fjuttigt.....

Igår när jag kom hem var det en stor hög med trattkantareller på bordet som maken plockat. Tyvärr hade han lämnat rensningen till mig, vilket jag sms till en kollega och beklagade mig över. Hon skrev tillbaka att hon tyckte så pass synd om maken som var tvungen att stå ut med mig att hon funderade över att dra ihop en insatsstyra och rädda honom ifrån mig. Sen skulle de varsamt lotsa honom till en mansjour där han skulle få vila ut efter sina traumatiska upplevelser under alla dessa år. Jag smsade tillbaka att han inte alls var på jobbet, jag hade bara låst in honom i källaren. *fnys*

Nämnda kollega är fasligt kräsen vad det gäller karlar. Både jag och andra kollegor har erbjudit att ordna en dejt med diverse ståtliga och paranta karlar. Men icke, inget har dugt hittills. Så istället byggde jag en fantasivärld till kräsna kollegan. I kartong, inklusive Mr Perfect himself. Var bara Convöööörse-skorna som fattades ;)

Varför känns det som att man inte gjort något vettigt på jobbet bara för att man inte slagit på datorn? Konstigt nog har jag fått en hel del gjort, men lik förbannat har jag inte slagit på den. Märkligt.

Provade ett smörgåstårterecept på kollegorna idag. När de frågade vad den innehöll skojade jag något om dagens roadkill. Fick försäkra dem om att det vara ett skämt efter att ögonen blivit stora och ögonbrynen höjda. Jag glömmer bort ibland att jag har sjukt dålig humor och att alla andra kanske inte alltid uppskattar liknande skämt innan de ska äta.... Hur som helst så verkar den ha gått ned iallafall. Maken stod och dreglade över den tidigare, eftersom han älskar smörgåstårta. Som tur var blev det en bit över till honom och jag kunde meddela honom den goda nyheten. "Mums! Då ser jag fram emot att komma hem!" sa han. Jaha? Det gör han inte i vanliga fall, eller? *hmmmm*

Har äntligen lyckats shoppa en höstjacka idag! Något som jag tänkt göra de senaste, få se...... 5 åren? Och äntligen har jag lyckats! Det märkliga med vår/höstjackor är att när man väl inser att det vore bra att ha en är tiden redan förbi. Ja, alltså med min planering sett. Jag är hopplös på att komma på det i tid och ännu värre på att faktiskt fixa det i tid. Och sen har det på något magiskt sätt blivit sommar eller vinter redan.

Samma sak när jag ska klippa mig hos frisören. En dag kan jag komma på att ”fan, jag måste nog klippa mig”. Om jag har tur har jag lyckats boka in en tid, låt säga, tre månader senare. Vadå seg i starten - jag!? Näääeee....

Nu har jag äntligen lyckats bli medlem i Vänsterpartiet! Försökte med den bedriften för ca 10 år sedan efter ett infall. Men märkligt nog fick jag aldrig någon inbetalningstalong och inte heller något medlemskap. Syrran påstod att de inte ville ha med mig, men jag kan inte gå med på att det var så illa. Tydligen dög jag nu, eftersom inbetalningskortet kommit idag. Efter att ha läst deras medlemstidning är jag än mer fast övertygad om att jag aldrig kommer att bli något annat än riktigt ordentligt politiskt röd.

Fast jag kan i.o.f.s tänka mig att bli rosa också. Rosa som i Feministiskt initiativ. Det svåra är att riktigt bestämma sig för vad jag ska rösta på i riksdagsvalet. Rött eller rosa? Hmmmm..... Der lutar nog åt rött iallafall, men jag gillar ju Gudrun skarpt och tycker att F! lyfter extremt viktiga frågor. De är inte lätt att välja. Men jag har ju tur som väljer på två så pass bra alternativ. För tänk om jag varit tvungen att välja mellan Sverigedemokraterna eller Moderaterna?? Hemska tanke... Som pest eller kolera, man blir lika sjuk av båda, fast på olika sätt.

Såg förresten en fråga på den lokala tidningens hemsida där man kunde rösta. "Är du öppen med vilket parti du röstar på i riksdagsvalet?" Förvisso hade typ 75 % svarat ja. Men de andra 25 % har jag svårt att förstå mig på. Okej om vi bott i Eritrea, USA eller annat likvärdigt, odemokratiskt land. Men hallå? Ingen kommer att ge dig spöstraff på torget för att du röstar på ett visst parti. (Okej, det kanske föreligger viss risk att jag utför det om du medger att du röstar på SD...) Vad är problemet liksom? Fast om du inte gillar att bli kallad "socialistjävel" kanske du ska hålla tyst om det? För det förekommer tyvärr, trots att den som uttalar det själv inte har särskilt mycket politisk insikt. Men sånt kanske man får tåla?