Praktiskt? Jo tjena
Har spenderat en rolig i helg i sällskap med min lille systerson. Och upptäckt hans omåttliga fascination för grushögar... Var på promenad i närheten och höll inte på att få hem pojken... Han blev helt uppslukad av synen av en stor grushög. Inte kan man väl gå hem då heller. Riktigt lustig var han då det var dags för hemfärd till hans väntande föräldrar. När jag sa att vi skulle åka hem till mamma och pappa igen fick jag inte den respons jag väntat. Systersonen kravlade längst in i sängen och sa att han inte ville åka hem? I och för sig ett gott (?) betyg till barnvakterna kanske =)
När systersonen väl gått med på tanken att återvända hem och inte stanna hos oss för alltid (som det först var tal om) skulle pojken kläs på. Ologisk som jag är tänkte jag – han ska ju bara sitta i bilen, vi behöver inte krångla på galonbyxorna. Fel. Mycket fel.
Det första pojken gör då han kommer ur bilen? Trillar rakt ner i geggpölen på parkeringen. Så mycket för att vara ”praktisk”….
I morgon måste jag än en gång besöka "staden" i mina mardrömmar.... Ingemar-Bergman-psykosen ni vet.... Hoppas att besöket inte blir så långvarigt, vill inte känna en översvallande lust att klä mig i svart basker och recitera mörk poesi hela kvällen.
