En grävlings nära-döden-upplevelse
Idag lyckades jag med bedriften att låsa ut mig själv, hur fan det nu gick till. Upptäckte problemet då jag var på väg till bilen och inte hittade bilnyckeln. Den låg kvar inne. Jaha, bara at gå in igen och hämta den tänkte jag. Men icke. För jag hade inte heller nyckeln in med mig... Efter ett visst besvär kom jag tillslut in igen och kunde hämta nyckeln.
Igår var en desto trevligare dag! Var uppe i stugan och åt god mat tillsammans med trevliga kollegor. Tur att en av dem var grillkunnig för jag är verkligen inte bra på att grilla kött. Jag kan ordna allt annat runt omkring men just där går jag bet. Det brukar vanligtvis gå på makens ansvar att fixa köttet. Stereotypt, javisst. Men rätt person på rätt plats.
Efter en mycket mysig kväll packade jag ihop grejorna för att åka hem. När jag åker i godan ro kutar ett äckligt hårigt djur ut på vägen. Jag inser snabbt att det är en otäck grävling och att min bil inte kommer att bli alltför vacker om jag kör på fanstyget. Grävlingen skulle väl inte ha blivit så vacker heller och det hade ju faktiskt varit synd om den om den blev mosad. Som tur var hann den undan. Men jag kan nästan svära på att jag körde över svanshåret på hårbollen..... *puh*
Väl hemma berättar maken att kattskrället blivit biten av en orm. Huga! Men svullnaden hade gått ner och katten haltade inte längre så det såg ut som att faran var över. Maken hade googlat på saken där det framgick att exakt 2 katter av 49 dog av ormbett. 2 av 49? Inte 2 av 50, nej nej. Utan just 2 st av 49. Märkligt exakt siffra, undra hur de kommit fram till just den?
Katten såg levande och glad ut i morse så då slipper jag oroa mig över att hon ligger och försmäktar i något hörn någonstans under dagen.
Imorgon är det husvisning, håller tummarna för att det är bra!!
