zabo

Har fått mycket flash backs idag av att se på olika program =) Såg på något snickarprogram och kunde inte låta bli att minnas när jag var tillsammans med farfar i snickarboan då jag var liten. Mycket kreativa saker har kommit av dessa stunder i snickarboan =) Min första massproduktion måste ha skett då jag var runt 7 år gammal. Jag skapade små tomtar av trä som kläddes med röda kläder, skägg klistrades på och ögon ritades. Minns att det var särskilt knepigt att limma på kläderna, hade bara farfars trälim som klibbade på allting. Tror att tomten mest fick batikliknande kläder med limklumpar på.

Roligast med farfar var att han alltid hade fullt förtroende för att man skulle klara av saker och ting. Idag kan jag fundera över om han verkligen inte hade en skruv lös som lät en 7-åring köra bandsågen ensam.... Men fantastiskt roligt var det! Snickrade ihop ett och annat blomställ också som alla vuxna oooade och aaade över. Om det varit en audition skulle de fått rollen direkt. Jag fattade aldrig att mina kreationer var annat än högt skattade i vuxenvärlden. Hade nog någon flyktig tanke över att massproducera dessa blomställ också. Vilken tur att jag ledsnade på vägen, annars kunde det blivit en veritabel inredningskatastrof hemma. För naturligtvis propsade man på att ens verk skulle stå synligt till, till allas beskådan.

Min farfar var tokig på många sätt och vis. Minns att han hade oss att hoppa i höet ute i ladugården. Vi hoppade från den övre våningen ner till den undre. Detta fungerade något så väl så länge det fanns hyfsat med hö i den nedre våningen. Farfar stod överst och räknade in oss. På "tre" skulle man ta språnget ut och hoppa. Sista gången jag minns av detta hoppande ramlade jag utanför höet och slog huvudet i en bjälke. Vilket resulterade i hjärnskakning och färd till akuten. Kommer ihåg att jag svimmade i farsans gamla vita buss. Men inte så mycket mer.

Jag kommer ihåg att det enda farfar någonsin sa åt oss att akta oss för var "dyngkasan". (Bassängen där man slänger ut all koskit) Jag förstod aldrig varför just dyngkasan var farlig, då varken traktorn, "lobryggan" eller bandsågen var det. Men akta oss skulle vi och vi löd. Förstår inte än i dag varför det var farligt. Kanske för att man eventuellt skulle kunna drunkna där i bassängen? Huga, måste finnas bättre sätt att dö på än att drunkna i koskit.. Trots att jag gillar kossor....

Farmor har också kvar en massa gamla filmer som farfar spelat in av oss. Han var en ivrig amatörfilmare och regisserade alla filmer med militärisk precision. Minns att vi var uppe på berget och farfar berättade hur vi skulle gå och sjunga samtidigt, sitta i ett träd och läsa upp något på kommando etc. Det roligaste av allt var att se alla "bloopers", där man inte lyckas få till det riktigt. "Farfar, vad var det jag skulle säga?" Inget klipptes bort. Vilken nostalgi att se det.

Farfar var en härlig människa. Kan se honom framför mig i köket hemma hos farmor och farfar, rökandes sina Commerce (eller vad de hette) utan filter. Dricker kaffe på fat med en sockerbit i munnen. Jag kommer ihåg att jag prompt också skulle dricka kaffe på fat, precis som farfar. Och självklart fick jag göra det, trots att det blev söligt och blött. "Den duken kan vi tvätta" sa farmor och svepte undan den och lade på en ny. Trots att jag inte sölat färdigt. Men vad gjorde väl det? Till slut fick jag ändå till det ganska bra och farfar var stolt. "De ha ja lärt ´na" sa han bara. Och log.

Minns mycket av roliga upptåg hos min barndoms farmor och farfar. Kommer bland annat ihåg att vi brukade be farmor att ta ut löständerna så att vi kunde få leka med dem. Farmor var naturligtvis inte så uppmuntrad av denna tanke. Kommer ihåg att farfar istället tog ut sina, men det var inte samma sak. Just då ville vi ju leka med farmors tänder. Eller så bad vi att få klippa farfars ögonbryn. Han såg verkligen ut som en gammal uggla och så kunde det inte vara tyckte vi. Klart att vi fick klippa, det gick så bra så. Jag tyckte också om att kamma farfars hår. Alldeles vitt var det och spikrakt. Lite vatten på kammen så blev det helt perfekt. "Vill du se dig i spegeln nu farfar" Och visst ville han det. "Du e en dukti jänta du" svarade han. Vad nöjd man blev.

Kommer också ihåg att farfar åt en slags halstabletter som var bruna och blanka som han brukade bjuda på. Farmor år sömntabletter ibland och jag minns att dessa sömntabletter såg exakt likadana ut som farfars halstabletter. Så jag satte i mig ett par stycken av sömntabletterna. Smakade inget vidare så jag sa till farmor att hon inte hade lika goda halstabletter som farfar. Och ja, vi åkte till akuten igen....

Vi var på akuten väldigt mycket under en kortare period. Idag kan jag fundera över om det inte borde ha varit så att någon skulle ha reagerat eller så. Under två veckor tror jag medlemmarna ur familjen var där fem gånger. Farsan fick ett avslaget krattskaft rakt in i handen, jag fick hjärnskakning och åt sömntabletter, syrran trillade med huvudet före in i en skopa och brorsan och kusinen hade slickat på penslar med terpentin. Farfar, lugn som han var, föreslog helt enkelt att vi skulle flytta till närmaste stad för att få nära till akuten. Pragmatisk man, javisst.

Det finns visst mycket i barndomens arkiv som kommer upp lite nu och då. Måste skriva ner det när jag kommer ihåg det, den som orkar får väl läsa.