zabo

Sitter och dricker Trocadero, min största last här i livet, och gläds över goda vänner. Fick ett fint kort med posten idag med en hälsning från en kär vän. Blev väldigt glad över detta och blev påmind om hur mycket vänner faktiskt betyder i livet. Det behövs sällan särskilt mycket för att glädja någon. Ett ord, en vänlig gest eller någon tecken på omtanke. Funderar över varför de flesta av oss nästan glömmer bort detta? Är vi verkligen så självupptagna att vi inte hinner med detta? "Jag gör det imorgon", hur många av oss känner inte igen detta? Jag själv är först att räcka upp handen. Ska försöka vara bättre på att på små vis uppmärksamma dem i min närhet och påminna dem om att de är viktiga.

Gläds också över mina kära kollegor som alltid gör vardagen lite lättare. Och min familj och min fantastiske lille systerson. Nämnde systerson har idag visat mig hur man startar en skoter, sätter på sig hjälmen och kör. Och viktigast av allt, hur man stänger av den =) Han har också visat ut var pallgafflarna sitter på traktorn och hur man bygger tågbana. Viktiga kunskaper för en tvååring. Och fantastiskt för en "motter" att få lära sig =)

Vissa dagar är bara som gjorda för att få lite perspektiv på saker och ting. Idag har varit en bra dag, tar med mig den in i morgondagen och hoppas att det fortsätter.