I avsaknad av inre kompass går de vilse


Sitter och läser i lokaltidningen om en undersökning som gjorts bland länets brukare inom omsorgen. Undersökningen syftar till att klarlägga hur brukarna tycker att personalen sköter sig och rätten till självbestämmande. Kan inte annat än säga att jag blir förbannad av de uppgifter som framkommer.

I 25% av fallen knackar inte personalen innan de stiger in i brukarens lägenhet. Mellan 20 och 30 % av brukarna får inte själva bestämma vad de vill göra då de är lediga. Ca 30 % får inte bestämma vad de vill äta till middag. Det får mig att undra över om man anses ha ett mindre människovärde bara för att man är en brukare inom omsorgen? Även om jag skulle lida av en utvecklingsstörning måste jag väl ändå själv få bestämma vad jag vill äta till middag? Och även fast jag är 90 år borde jag väl ändå ha rätt att kräva att personalen visar så pass hänsyn att de knackar innan de kommer in i min privata lägenhet?

När går gränsen då människor slutar att agera efter normalt hyfs? För jag har relativt svårt att tro att samma person i sitt privata liv skulle stövla in till grannen utan att ringa på dörren. En bekant berättade för mig att hon känner en brukare som inte får lyssna på vilken musik hon vill. Eftersom personalen inte tycker om hennes musiksmak. Det får mig att undra vad personalen gör där? Är de där för att utföra sitt jobb, alltså tillgodose brukarens behov? Eller förvaras de där i väntan på ett bättre jobb och tillgodoser sina egna behov under tiden?

Efter flera arbetade år i vården vet jag mycket väl att mycket beror på stress, tids- och personalbrist m.m. Men jag vet också att det finns människor inom vården, precis som inom andra yrken, som inte har där att göra. Människor som till synes saknar en inre kompass över vad som är lämpligt eller inte. Människor som inte klarar av att ställa sig själv frågan "Hur skulle jag själv vilja ha det?". Med sunt förnuft kommer man långt. Men i avsaknad av sunt förnuft stannar man på det nedersta trappsteget, oförmögen att ta sig vidare. Och uppenbarligen finns det ett helt gäng stående på det nedersta trappsteget…….


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0