Min "Mållgan"
Kunde inte låta bli att skratta åt min käre make igår. Kan villigt erkänna att hushållsfördelningen inte är den allra mest jämställda i vårt gemensamma hem. För att vara exakt så sköter min man all matlagning, handling, tvättning, städning, fotmassage etc. Och framför allt all diskning. Igår hade jag för en gångs skull faktiskt diskat. Mest för att min syster skulle komma på besök så jag gatt ju ordna till det lite på torpet.
Min fantastiska man utbrister då han kommer hem " Men vad snäll du är älskling som har diskat". Jag höll med honom om att han måste ha en fantastisk fru som diskar hela 1 (en) gång i månaden eller liknande. Hur fantastisk är en man på en skala om man uppskattar en sån sak? Och jag blev helt övertygad om att min man är en fantasivarelse, en "Mållgan" (han som inte finns på riktigt) då han i sängen utbrister: "Men det värsta är ju att jag inte får dammsuga innan du klivit upp imorgon". Seriöst, en man som tycker att det är ett problem att han inte FÅR dammsuga på morgonen? He can´t be for real... bara en önskedröm, en dimma.
Finns han verkligen på riktigt, min "Mållgan"? Jag hoppas det. Annars har jag inbillat mig under gaaanska lång tid och det vore ju inte riktigt sunt, eller hur? Letar efter den berömda haken, men har hittills inte upptäckt någon. Får bara vara nöjd och glädjas åt min fantastiska "Mållgan" som är det bästa jag har. Och som jag förhoppningsvis får behålla tills dess att han inser att en del faktiskt har fruar som diskar mer än en gång i månaden. Men jag hoppas att det dröjer =)
skratt....magiskt....att Du har förmågan att förstå att uppskatta!!! O vilken man!!! Var fanns han???? Nordingrå???? Hmmm.....;)
Läser inlägget igen...och håller med Dig....he can´t be for real!!!!!!
Annalysa: Det gäller att hålla hårt i honom. Funderar över att köpa en kedja och tillhörande hänglås men det kanske blir lite för extremt =)
Även om jag tycker att min gubbstrutt är den bäste av alla så kan jag inte heller låta bli att undra om han (min) har mött sin överman (din).. Nej, eller så är han (din) inte på riktigt. Oavsett så gäller det att hålla fast vid sådana guldklimpar!De växer inte på trän, men å andra sidan så gör inte du och jag det heller!
Elin: Ja, jag börjar nästan fundera om han finns på riktigt =) Vilken tur att såna som jag inte växer på trän, då skulle alla karlar få det jobbigt ;)
