Undrar om de saknar mig ännu?
Denna väntan på huset har snudd på gjort mig sinnessjuk.... Jag gillar inte att vänta! Och jag vet ju inte ens om jag väntar på något alls. Möjligen skillnaden mellan himmel och helvete eller nått. Har iallafall lyckats hålla mig från att dammsuga alla internetsajter där det säljs möbler. Så jag har ännu inget verklighetsbaserat i min inredningsvision. Är det bra eller dåligt? You tell me….
Har iallafall lyckats åtgärda knäcke-häxa-färgen på håret. Också något som jag har haft lång tid på mig att komma till skott med. Men varför göra det i god tid då man kan göra det i sista sekunden? För imorgon stundar 50-årsfest för min käre farbror. Och då går det inte an att se ut som ett misslyckat experiment som rymt från något mentalsjukhus. Nu ser jag bara ut som en vanlig, förrymd mentalpatient.
Har också tvärt emot mina vanliga principer bestämt vad jag ska ha på mig utan att ha provat det ännu. Sannolikt blir det en katastrof imorgon eftersom jag troligen kommer att få något infall om att det absolut inte funkar ihop. Eller något liknande. Så det kommer säkert att sluta med att alla kläder ligger på sängen, utrivna ur garderoben och förkastade på vägen. Sen kan det hända att det slutar med att jag går i originaloutfiten ändå. För då verkar den fullständigt okej helt plötsligt. Det brukar hända något med en tänkt outfit när man jämfört den med en massa andra, egendomligt nog. Då duger den helt plötsligt?
Hmm, kanske ska ringa mentalsjukhuset och se om de saknar mig?
Haha, det kommer säkert passa bra. Själv har jag inte ens öppnat garderoben än, inte duschat och sitter bara här och gör onödiga saker. Ni hämtar mig inom 2 timmar.. Jag tror inte att de det där med att göra allt i sista sekund bara ligger i släkten ;)
Eller så har du blivit så påverkad av släkten att du numera är en av oss =) Jag tror det är ytterst smittsamt det där "göra-allt-i-sista-minuten" =)
