Anticimex mot besvärlig mus?
Igår var lille systersonligisten på besök. Vi hade trevligt som vanligt och systersonen deklarerade promt att vi skulle baka! Okej, då blir det väl bakning då. Fram med alla ingredienser och systersonen övervakade nog att allt plockades fram innan vi började. Systersonen sken av lycka eftersom det inte gjorde ett endaste dugg att hälften av äggen hamnade på diskbänken eller att kakaon låg som en brun dimma över köket. Självklart fick han hedersuppdraget att hålla i elvispen. Men icke att förglömma - att slicka smeten från visparna. Storsint nog erbjöd han moster en av visparna. Artig pojke det där.
Pratade med syster i telefonen idag och hon meddelade att systersonen mycket väl kunnat tänka sig ett nytt besök hos moster idag. Får man anta att det är ett gott betyg till moster?
Dagen har ägnats till att "avtacka", eller kanske snarare en "hej-på-ett-tag-fest" med en av kollegorna. God mat och trevligt sällskap är inte att förakta. Vi satt och pratade och kom in på hur lätt rykten sprids och blir en sanning. Vi filurade lite på vad som skulle vara lämpliga, eller snarare olämpliga, rykten att sprida om oss. En kollega blev portvinsalkis, en annan en otrogen kvinna med 21-årigt lammkött, jag blev utnämnd till att ha en egen porrsajt på nätet, drickande Cola Zero. (Var de nu fick den befängda idén ifrån??)
De värsta ryktena fick nog de två återstående kollegorna. Den ena blev knarkhandlare som importerade knark inuti hundar. Detta är alltså förklaringen till att hon har tre hundar. Men allra värst blev nog den sista kollegan. Till historien hör att hon har råttbesök i sin lägenhet, ett ämne som avhandlats tidigare på kvällen.
Men nämnda kollega fick ryktet att hon är lesbisk. "Vadå, det var väl ändå rätt tamt?" protesterade hon. Men då svarade knarkhandlarkollegan - "Ja, du skulle ju ringa Anticimex och berätta att du hade en besvärlig mus i huset som du ville bli av med"
De andra gästerna på restaurangen kollade lite snett på oss då vi tjöt av hysteriskt skratt av denna kommentar. Ibland är det verkligen så som talesättet säger - lite roar de små.
Till helgen stundar inflyttnings/halloweenfest. Jag har funderat fram och tillbaka på vad jag ska ekipera mig med. Efter en utvärdering av stadens affärer med halloweeninspirerat material blev beslutet att jag skulle följa min sanna natur och inte dölja något. Alltså blev det en peruk med röda horn på - djävulen själv. Kollegorna tyckte att det var ett sällsynt bra och passande val.
Så på lördag finns det viss risk att dödsriket öppnas för alla er osaliga själar. Några brukar ju behöva skjuts hem så vi får se om de vågar åka med mig...
