En äkta redneck?
Äntligen vänds tiden åt rätt håll. Dvs att man får sova en timme längre på morgonen. Det absolut enda positiva med att det blir höst. Och man slapp ha dåligt samvete över att man låg så länge i sängen imorse. För klockan var ju egentligen inte halv ett, bara halv tolv. Så det så.
Gårdagens halloweenfest har tärt på dagens krafter. Vi började med middag hemma hos syster. När det var dags för avfärd till festen kom svåger på den infernaliskt intelligenta idén att vi faktiskt borde åka traktor dit. Att vi var sex personer löste han genom att slänga på en släpvagn. "Men jag ju har aldrig kört traktor förut?" sa jag. Men det gjorde ingenting enligt svågern, det var som att köra bil.
Syrran varnade att kopplingen var sällsynt lömsk och svår att trycka ned. Även detta löste svågern genom att stå i traktorhytten och koppla. Så i äkta red-neck-anda drog vi iväg med traktor och släp. Naturligtvis regnade det på vägen dit, men passagerarna hade paraplyn att skyla sig med och satt nog ganska bra i sina trädgårdsstolar på släpvagnen.
Efter ca 500 m skrek jag till svågern att det här var nog egentligen ingen bra idé, jag såg knappt ut genom vindrutan eftersom den inte var utrustad med någon lyx såsom vindrutetorkare. Svågern medgav motvilligt att det vara det kanske inte, men nu var vi på väg så det vara bara att bita ihop. Fast vi gjorde ju en minnesvärd entré till festen, det måste väl vara värt något?
En trevlig fest var det, trots bitterheten mot kusinen som köpte vårt tilltänkta hus. Det kändes något bättre när jag såg att de rivit badrummet p.g.a. en vattenskada. Det finns visst någon mening med allt här i livet =) Traktorfärden hem var mindre dramatisk och kvällen avslutades med nattfika hos syster yster.
Dagens mat håller maken på att förbereda i köket. Jag måste nog hjälpa honom, eftersom ingen upplyst hans mat- och sovklocka att det är vintertid som gäller nu. Blir nog en tidig middag idag...
Gårdagens halloweenfest har tärt på dagens krafter. Vi började med middag hemma hos syster. När det var dags för avfärd till festen kom svåger på den infernaliskt intelligenta idén att vi faktiskt borde åka traktor dit. Att vi var sex personer löste han genom att slänga på en släpvagn. "Men jag ju har aldrig kört traktor förut?" sa jag. Men det gjorde ingenting enligt svågern, det var som att köra bil.
Syrran varnade att kopplingen var sällsynt lömsk och svår att trycka ned. Även detta löste svågern genom att stå i traktorhytten och koppla. Så i äkta red-neck-anda drog vi iväg med traktor och släp. Naturligtvis regnade det på vägen dit, men passagerarna hade paraplyn att skyla sig med och satt nog ganska bra i sina trädgårdsstolar på släpvagnen.
Efter ca 500 m skrek jag till svågern att det här var nog egentligen ingen bra idé, jag såg knappt ut genom vindrutan eftersom den inte var utrustad med någon lyx såsom vindrutetorkare. Svågern medgav motvilligt att det vara det kanske inte, men nu var vi på väg så det vara bara att bita ihop. Fast vi gjorde ju en minnesvärd entré till festen, det måste väl vara värt något?
En trevlig fest var det, trots bitterheten mot kusinen som köpte vårt tilltänkta hus. Det kändes något bättre när jag såg att de rivit badrummet p.g.a. en vattenskada. Det finns visst någon mening med allt här i livet =) Traktorfärden hem var mindre dramatisk och kvällen avslutades med nattfika hos syster yster.
Dagens mat håller maken på att förbereda i köket. Jag måste nog hjälpa honom, eftersom ingen upplyst hans mat- och sovklocka att det är vintertid som gäller nu. Blir nog en tidig middag idag...
Kommentarer
Trackback
