Förmodad normaliseringsprocess?

Det är nästan otroligt hur hurtig jag varit, 4 dagar på raken har jag varit ute och promenerat! Måste nästan ringa sjukvårdsupplysningen igen.... Vovven blir iallafall glad över att få komma ut på promenad. Mindre nöjd blir hon över att bli avhyst ner i badkaret när vi kommer hem. Att en sådan liten hund kan få så mycket skit att fastna övergår mitt förstånd. Snacka om sura hundögon som blängde upp över kanten då maken duschade av henne. Detta var inte vad hon räknat med....

I övrigt har det inte förekommit några särskilt ansträngande aktiviteter i helgen. Under morgondagen stundar träning med kollegan. Förra veckan var första gången i vår långa träningshistoria som vi lyckades pressa in två träningspass på samma vecka. Golfapplåd på det. Ska försöka hålla på den intervallen men det ser ut att spricka redan på torsdag. Förmodligen blir det middag med finaste kollegan som ska dra vidare till nordligare jaktmarker. En av kollegorna sa att kollegan som lämnar oss gärna vill äta på Frasses och att hon alltid pratat om det. Jag betvivlar sanningshalten i detta påstående men den som lever får se...

På onsdag kommer systersonen och hälsar på medans svågern spelar innebandy. Får fundera ut någon aktivitet som kan passa den lille ligisten. Bakning brukar för det mesta stå högt på listan så det kan hända att hemmet föräras några sysytersonmuffins om jag har tur. Måste passa på att ha lite mostertid med lilligisten när tillfälle bjuds. Fast i.o.f.s är han kanske vips 15 år och tycker att moster är bra mycket coolare än hans mossiga föräldrar. Funkar ju det också =)

Nu ska jag skrämma upp maken ifrån soffan till sängen. Kollegan tycket synd om min man (för vilken tur i ordnigen?) för att hon uppfattade det som att han var tvungen att be om lov för att se på tv. Trots att jag försökte ta henne ur den villfarelsen, höll hon ståndaktigt på att han levde ett miserabelt liv med mig. Hon föreslog igen att hon skulle upplysa honom om att alla kvinnor inte är lika hemska som jag och att det ingår i normaliseringsprocessen som jag förmodligen ska ha utsatt honom för. *fnys* Jag som är så snäll? Fattar inte var hon fått det där ifrån??


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0