Den tjatande lille kioskägaren
Jag har just fått order av min rumskamrat a.k.a praktikanten om att uppdatera bloggen. Så nu gör jag det. Inte för att jag tar order ifrån små praktikanter som knappt är torra bakom öronen. Nej då. Utan för att delge er i cyberrymden alla fantastiska, oumbärliga fakta om Zabos händelserika liv. Så det så.
Helgen har spenderats i obygden mobiltäckning, el eller rinnande vatten. Ock intet att förglömma - utedass. Toalettbesök är även i normala fall kanske inte det mest fabulösa man kan ägna sig åt. Och när det kommer till utedass ´måste jag använda mig av Kadaffis vokabulär - de borde helt enkelt utrotas. Förvisso fyller de en högst behövlig funktion. Men satan vad otrevligt det är. Usch.
Som tur var vi ackompanjerade av ett betydligt trevligare sällskap i mänsklig form. Systersonen var som vanligt vaken i ottan. På fredagen var alla ute på diverse uppdrag utom jag, systersonen och svågern. De som känner mig vet att jag definitivt inte vaknar i ottan. Men jag kunde inte låta bli att kliva upp efter att jag lyssnat på följande konversation:
Systersonen (3 år): Pappa, är moster vaken? Pappa, när vaknar moster? Pappa, ska inte moster vakna snart?
Svåger: Men kan du sluta tjata, jag har ju sagt att jag inte vet.
Systersonen: Pappa......?
Svågern: Mmmmm....
Systersonen: Jag älskar dig.
Svågern: Jag älskar dig med.
Systersonen: Men du älskar inte när jag tjatar va?
Etter att jag skratta klart (och systersonen konstaterat att moster var vaken) var det bara att kliva upp. Vem kan stanna i sängen efter det?
Tyvärr fick vi i vanlig ordning inte se mycket av solen denna helg. Så vi fick roa oss med att åka skoter istället. På lördagen packades alla skotrar och skoterpulka full med livsnödvändiga saker såsom hamburgare, dricka och bullar. För det vet ju alla att man inte kan åka på utflykt utan bullar.
När vi väl kom fram insåg både jag och syster att det blåste väldigt otrevligt. Uppfinningsrika som vi är satte vi oss i pulka och fikade. Vi förklarade så klart att vi lekte kiosk med systersonen och därför satt där. Men svågern genomskådade oss snabbt. Han tyckte att vi inte var några riktiga friluftsmänniskor.
Eftersom det var helt företag att komma in i pulka med diverse skoterkläder på, insåg vi snabbt att det var alldeles för jobbigt att kliva ur för att hämta bullarna. Så vad göra? Jo, det var bara att kalla på systersonen och meddela att kiosken behövde fylla på med bullar. Sagt och gjort, den lille kioskägaren fyllde snabbt på förråden. I våra magar. Svågern fnyste mest åt våra påhitt.
Men nu är man åter tillbaka till verkligheten och en ny vecka stundar. Imorgon åker maken söderöver på kurs och väntas hem på onsdagen. Kan det bli en kväll på soffan imorgon tro?
Ja, men det är väl tur att du har en driven rumskamrat i form av pigg praktikant - lastgamla soc.kärringar är ju inte snabba i vändningarna...Lät som en förträffligt bekväm helg och tur att springpojken var med och redde ut det hela! Kram
Haha, fan vad jag bossar med dig! Ett helt inlägg minsann ;-)
Lotta L: Ja gamla soc.kärringar kan ju behöva en upsträckning ibalnd. Vilken tur att jag inte tillhör den kategorin, så jag slipper =) Springpojken skötte sig snyggt, det ska icke förnekas =)
Sofia: Du tror att du är boss - då är allt i sin ordning. =)
Det låter som att ni haft en härlig helg. Synd att jag missade den. Jag hoppas på nästa år eller ett besökt till sommaren.
Så går det när man sviker! Fast brors bröllop går ju kanske före ändå. Kanske. =)