zabo

I dag har jag hunnit med både en skotertur och kalas för lillkusinen. Skotertur i strålande sol, nollgradigt och kaffe i solen mot en vägg. För att citera en bekant - så ska man ha det, när man har det som jävligast. Då kan livet inte bli så mycket sämre.

Kalas för lillkusinen som fyllt hela fem år gick av stapeln idag. Och i vanlig ordning var det olika musikuppträdanden då det kommer folk och hälsar på. Båda kusinerna hade sina skivor som skulle spelas och naturligtvis ska det bråkas om vem så får välja och dansa först. Tyvärr hann vi inte stanna så länge eftersom maken jobbar skift denna vecka. Så nu gäller det att försöka hitta på något att äta. Antingen blir det en suspekt matlåda från frysen eller så äter jag mackor i vanlig ordning.

I morgon blir det en shoppingtur med kollegan i shoppingens Mecka. Det är nog bäst att sätta koppel på henne eftersom hon har en förmåga att försvinna så fort man vänder ryggen till. Då är det bättre att ha ungar med sig, de brukar ju för det mesta göra som man säger till dem. Och skulle man tappa bort dem är det alltid någon vänlig själ som upplyser en om det. "Var vänlig kom till receptionen, barnet väntar". Eller nått. Kanske kan fungera på smitningsbenägna kollegor också?