Eltejp är en kvinnas bästa vän
I morse önskade jag verkligen att jag hade kameran med mig då jag åkte på jobbet. Solen var på väg upp över havet, lite lätt molnighet som fångade sådana otroliga färger i lila, orange och rosa. Ibland är naturen fantastiskt. Inte för att jag direkt brukar vara någon trogen besökare ute i Moder Natur. Men titta på den gör jag gärna.
Var och såg på "Svinalängorna" med en kollega igår. Och eftersom filmen inte hade ett dugg med boken att göra kan jag säga att filmen var riktigt bra! Det är faktiskt bättre att den är helt off än när de gjort några små ändringar här och där. Då sitter jag bara och muttrar "så där var det faktiiiiiiskt inte i boken..." Så filmen får klart godkänt!
Senare skulle jag vara en ädel riddare och skjutsa hem kollegan i -20 grader. Men när jag slår på vindrutetorkaren så ramlar torkareländet av igen. *suck*. Jag gjorde en riktig Stockholmsparkering, dvs att man parkerar på vägen, fem meter efter en parkeringsficka. Klokt nog kom jag på att slå på varningsblinkers. Sen tog det ett bra tag innan jag och kollegan kunde filurat ut hur den attans torkaren skulle komma på plats igen. Först blev det en vild jakt på en liten plastplupp som jag uppmärksamt nog sett skulle sitta där. Väl funnen kom nästa problem - hur fan får man skiten att sitta fast??
Efter mycket om och men löste kollegan det och vi kunde åka vidare. Eftersom spolarvätska frusit var jag tvungen att stanna på macken för att köpa koncentrerad och fylla på med.* När jag går bland hyllorna sliter jag till mig en rulle eltejp på vägen till kassan. Den fick bli min räddare-i-nöden-lagning. Jag tejpade helt enkelt fast torkareländet så att det inte skulle ramla av innan jag kom hem. Alla sätt är bra utom de dåliga sägs det. Maken bara skakade på huvudet åt m ig då jag kom hem. Men fast satt de.
*Det var faktiskt makens fel att spolarvätskan frös. Han hade den goda smaken att blanda till spolarvätska i lagom mängd. Men sen glömde han den lilla detaljen att meddela mig att den var utspädd, men på dunken stod det koncentrerad. Så det är väl typ 12% spolarvätska i behållaren nu, inte underligt att det frös.....
Var och såg på "Svinalängorna" med en kollega igår. Och eftersom filmen inte hade ett dugg med boken att göra kan jag säga att filmen var riktigt bra! Det är faktiskt bättre att den är helt off än när de gjort några små ändringar här och där. Då sitter jag bara och muttrar "så där var det faktiiiiiiskt inte i boken..." Så filmen får klart godkänt!
Senare skulle jag vara en ädel riddare och skjutsa hem kollegan i -20 grader. Men när jag slår på vindrutetorkaren så ramlar torkareländet av igen. *suck*. Jag gjorde en riktig Stockholmsparkering, dvs att man parkerar på vägen, fem meter efter en parkeringsficka. Klokt nog kom jag på att slå på varningsblinkers. Sen tog det ett bra tag innan jag och kollegan kunde filurat ut hur den attans torkaren skulle komma på plats igen. Först blev det en vild jakt på en liten plastplupp som jag uppmärksamt nog sett skulle sitta där. Väl funnen kom nästa problem - hur fan får man skiten att sitta fast??
Efter mycket om och men löste kollegan det och vi kunde åka vidare. Eftersom spolarvätska frusit var jag tvungen att stanna på macken för att köpa koncentrerad och fylla på med.* När jag går bland hyllorna sliter jag till mig en rulle eltejp på vägen till kassan. Den fick bli min räddare-i-nöden-lagning. Jag tejpade helt enkelt fast torkareländet så att det inte skulle ramla av innan jag kom hem. Alla sätt är bra utom de dåliga sägs det. Maken bara skakade på huvudet åt m ig då jag kom hem. Men fast satt de.
*Det var faktiskt makens fel att spolarvätskan frös. Han hade den goda smaken att blanda till spolarvätska i lagom mängd. Men sen glömde han den lilla detaljen att meddela mig att den var utspädd, men på dunken stod det koncentrerad. Så det är väl typ 12% spolarvätska i behållaren nu, inte underligt att det frös.....
Kommentarer
Trackback
