zabo

I morse önskade jag verkligen att jag hade kameran med mig då jag åkte på jobbet. Solen var på väg upp över havet, lite lätt molnighet som fångade sådana otroliga färger i lila, orange och rosa. Ibland är naturen fantastiskt. Inte för att jag direkt brukar vara någon trogen besökare ute i Moder Natur. Men titta på den gör jag gärna.

Var och såg på "Svinalängorna" med en kollega igår. Och eftersom filmen inte hade ett dugg med boken att göra kan jag säga att filmen var riktigt bra! Det är faktiskt bättre att den är helt off än när de gjort några små ändringar här och där. Då sitter jag bara och muttrar "så där var det faktiiiiiiskt inte i boken..." Så filmen får klart godkänt!

Senare skulle jag vara en ädel riddare och skjutsa hem kollegan i -20 grader. Men när jag slår på vindrutetorkaren så ramlar torkareländet av igen. *suck*. Jag gjorde en riktig Stockholmsparkering, dvs att man parkerar på vägen, fem meter efter en parkeringsficka. Klokt nog kom jag på att slå på varningsblinkers. Sen tog det ett bra tag innan jag och kollegan kunde filurat ut hur den attans torkaren skulle komma på plats igen. Först blev det en vild jakt på en liten plastplupp som jag uppmärksamt nog sett skulle sitta där. Väl funnen kom nästa problem - hur fan får man skiten att sitta fast??

Efter mycket om och men löste kollegan det och vi kunde åka vidare. Eftersom spolarvätska frusit var jag tvungen att stanna på macken för att köpa koncentrerad och fylla på med.* När jag går bland hyllorna sliter jag till mig en rulle eltejp på vägen till kassan. Den fick bli min räddare-i-nöden-lagning. Jag tejpade helt enkelt fast torkareländet så att det inte skulle ramla av innan jag kom hem. Alla sätt är bra utom de dåliga sägs det. Maken bara skakade på huvudet åt m ig då jag kom hem. Men fast satt de.


*Det var faktiskt makens fel att spolarvätskan frös. Han hade den goda smaken att blanda till spolarvätska i lagom mängd. Men sen glömde han den lilla detaljen att meddela mig att den var utspädd, men på dunken stod det koncentrerad. Så det är väl typ 12% spolarvätska i behållaren nu, inte underligt att det frös.....

Fan vad fort en vecka gick, hann liksom inte riktigt med i svängarna. I lördags var vi hemma hos kusin vitamin på partaj vilket var mycket trevligt. Kusin bad mig välja musik men hon måste fått minnesförlust eller liknande för att be mig om det. Vi har nämligen kapitalt olika musiksmak. Så det gick från något Anki Bagger-tjafs till lite gammal hederlig hårdrock. Men då insåg kusin snabbt sitt misstag och gjorde sitt yttersta för att rätta till det =)

På söndagen blev det årets första skotertur. Halvmulet och -6 men ändå rätt okej. När vi åkte upp till en raststuga sken solen och maken tände en brasa i kaminen. Käka limpmackor, dricka kaffe och se på solen medan brasan sprakar är helt okej. Faktiskt. Hoppas nu på mer sol i helgen så kanske det blir en ny tur.

Men typiskt nog så skulle det promt bli +4 grader hela dagen igår. Varför? För idag var det -6 igen och alltså total isgata. Igår gällde det att sladda sig fram i snömodden - idag parera isfläckarna. Aldrig blir det som man vill.... Och i morse var jag för en enda gångs skull ute i relativt god tid. Men så kan vi naturligtvis inte ha det...... När jag skulle skrapa rutan ramlade vindrutetorkaren av???

Tjurig som jag är tänkte jag  det kan väl inte vara så jävla svårt att sätta tillbaka? Jo - det var det...... Efter minst en kvarts tjurande fick jag ge upp och ringa maken för att komma to the rescue *morr* Men jag var inte helt bakom flötet, det var någon plastgrej som satt fel och måste bytas. *mohahaha* Jag är inte helt pantad alltså.

Ikväll blir det middag och bio med kollegan. Vi har planerat länge att se "Svinalängorna" tillsammans med en annan kollega som kommer tillbaka på måndag. Men typiskt nog slutar filmen att gå redan på onsdag..... Så därför blir det bio ikväll istället. Får väl se om den godkänns, jag har ju redan läst boken......

Eftersom den beställda datorn ännu inte kommit har maken sparkat liv i min gamla studentdator. Jag hade glömt bort hur seg den var..... Men den duger att surfa på en stund iallafall.

Några av mina kollegor fick en praktikant idag som ska vara med dem under ett halvår. Tyvärr tror jag att vi nästan skrämde livet ur henne med vår sjuka humor under fikat. Ibland kan vi bli riktigt galna och släppa loss alla möjliga, icke-PK skämt. Vanligtvis brukar detta vansinne utbryta på fredagar runt halv tretiden, men nu kom det tidigt denna vecka. Hoppas praktikanten törs komma tillbaka imorgon...

Helgen spenderades tillsammans med mina kära syskon och deras sambos. Systersonen var också med och var osedvanligt foglig. Det kan i och för sig bero på att han fick se på tecknat, fick både dricka och chips vid bordet med fri påfyllning. Han är då för söt det lilla trollet!

Nu har jag kommit igång med jobbet på allvar känns det och det börjar också bli som vanligt - ingen planering håller. Fast det är ju samtidigt det som är spännande med mitt jobb. Jag tror inte att jag skulle fixa ett jobb som var samma samma hela tiden. Så det passar i och för sig mig. Och så länge man har kontroll går det bra. För det vore ju dumt att utmana sitt kontrollbehov mer än nödvändigt..... =)

Maken jobbar kväll igen för andra  vecka på raken. Hittills har jag ätit riktig midag båda dagarna. För det räknas som riktig middag, trots att den enda arbetsinsats som krävts är att vrida om vredet på micron. Så det så.

Datorn gjorde en kort vända åter till livet för att sedan definitivt brinna upp. Maken har nu beställt nya delar så förhoppningsvis kan man surfa hemma igen. Konstigt det där med datorn, snacka om ett skapat behov. Inte var man tvungen att spana på nätet 17 gånger om dagen för säg 10-15 år sedan. Men nu är det en livsuppehållande faktor. Jag rinktigt känner hur det kliar i fingrarna att få surfa och sen inser jag - just det ja, det går ju inte. Vad tusan gjorde man i reklampauserna tidigare??

Idag är det fredag och det ska bli skönt med helg. Tidigare hade vi en s.k Finfredag på jobbet vilket var riktigt roligt. Främst var det en dag att använda alla fina skor folk har som vanligtvis inte lämpar sig i vår jobbmiljö. Men på fredagar släpptes skovansinnet lös och det var både färg och klackar gällde. Eftersom jag ser ut som Maud Olofsson på fyllan om jag går i klackskor fick jag hitta egna varianter. Något lite snyggare klädesplagg eller extra stora örhängen funkade det också. Ska driva en kampanj för att återinföra Finfredag på jobbet!

För en gång skull har vi inget inplanerat för helgen. Som om du läser detta och känner att du vill göra en insats och främja Zabos sociala behov - give me a call.

Då var de nytt år igen då. Vi firade nyår i lördags vilket inte var helt fel. Trerätters med oxfilé som paradrätt, inte illa. Maken fick sköta om köttet efter bästa förmåga och det blev riktigt, riktigt bra. De tre medföljande kidsen gjorde allt för att höras och synas. Systersonen, med sin treårstrots, gnölade på i höga sky. Svägerskans lilleman blev en riktig dramaqueen då han inte fick ha just de saker som de andra redan hade. Den ende som höll sig lugn var kompisarnas lillplutt, han var så nöjd med vilken leksak han än fick. Men han var ju tvungen att sympatigrina med lilleman då han fick ett utbrott. Märkligt det där. Nästan som hundar, som också skäller om en gör det. Fast nu får jag väl på pälsen om jagjämför barn med hundar =)

De två äldre barnen lade sig tidigare i goda ro men lillplutten skulle promt vara uppe och partaja han med. Det där med att sova är inte riktigt hans grej så han satt med vid bordet. Maken och kompisen blåste en pappersbit fram och tillbaka över bordet vilket gjorde den lille mäkta imponerad. Lite roar de små (och stora tydligen....)

Vi firade iallafall nyår efter konstens alla regler och räknade in det nya året inför tolvslaget. Några tomtebloss fick symbolisera raketer men vi lyckades nog lämna brännmärken på trägolvet i köket av dem.... Boysen hade under dagen varit ute med skotrarna och var rätt knäckta då de kom hem. Eftersom snön består mest av puder går det snabbt att räkna ut att de kört fast otaliga gånger. En av kompisarna, som också söker hus, tyckte att de kunde bo kvar i sin tvåa så att han kunde köpa en skoter för 150.000 istället. Så att han skulle slippa skämmas när de stod nergrävda i snön ute på en myr.

Nu ska jag hem till en stillsam hemmakväll. Maken jobbar kväll denna vecka och fyller dessutom år idag. Kunde inte låta bli att väcka honom imorse för att få lämna över presenten i allafall. Får väl dra till med något bättre firande i helgen.

I morse vaknade jag av vår håriga byracka skällde av hjärtans lust. Troligen p.g.a att grannen gick i trapphuset. Eller så hörde hon i syne eller något liknande, det är inte helt otippat. Men sen var det helt omöjligt att somna om. Vilket absolut inte är likt mig. Jag brukar kunna sova även om det är jordbävning rakt under sängen. Att somna på kvällen kan vara ett svårare projket, men sova på morgonen är jag mästare på.

Under eftermiddagen kom svågern och lilleman och lileman var aktiv som vanligt. Mest intressant är som vanligt hunden som han ska följa efter och skälla på. Jag skrattade när han upptäckte katten som låg i fönstret och sov. Lilleman knatade fram, sträckte upp ett pekfinger och pekade på katten och fråga "Voff?2 och tittade på mig. Nä, det är en kattm mjaou, svarade jag. Aha! tycktes den lille tänka. Sen gick han runt och jamade ett tag istället =)

Vi får se om det blir något skoterväder imorgon, det ser ju inte direkt lovande ut just nu. Brukar inte vara så underhållande att åka skoter i snöstorm... Annars kan säker jag och lilleman roa oss medan de andra åker skoter.

Nu ska jag fortsätta titta på ett plastikoperationsprogram jag börjat kolla på. Märkligt nog tycker man alltid att man är i desperat behov av en total makeover när man ser på sådana program. Fast det kan ju ha att göra med kirurgernas sätt att framställa människor som Frankesteins monster som absolut måste opereras, annars kan de leve sitt liv på cirkus. Typ. Och ja, det är ett amerikanskt program.. What else?

Tydligen hade datorn inte avlidit, det hamnade bara oförklarligt i en djup koma. Men med rådiga insatser från maken och ett och annat upplivningsförsök så återkom den till livet igen. En riktig nära-döden-upplevelse. Förmodligen kommer detta inte hålla i sig särskilt länge utan det är nog till att beställa nya grejer ändå....

I enlighet med mina tidgare misstankar har jag nu också åkt på en släng av den förhatliga magsjuka. Tack och lov har det ännu inte innefattat några kaskadspyor och liknande otrevligheter. Förvisso otrevligheter, men inga orala sådan för att använda en bättre omskrivning för verkligheten....

Tråkigt som fan har jag haft det. Som tur är var en av kollegorna ledig så jag kunde telefonterra henne ett tag. Men nu då? Inget på TV, dåligt att läsa, inte sugen på att äta något.... Vad finns det då för glädjeämnen kvar?? När man inte kan äta är det liksom ingen vits med att vara vaken ju. Men dricka Coca Cola fungerar ju, så något finns det väl att hänga upp dagen på.

Förhoppningsvis har jag piggat på mig tills helgen då planen är skoteråkning och efter-planerat-nyårs-middag. Den som alltså inte blev av på nyår. Men tills dess ska det väl vara ordning på torpet igen.

Jaha, undra om man ska se om det går något avsnitt av Glamor kanske? *suck*

Typiskt nog inleddes det nya året med att datorn fick den sista dödsstöten och avled. I väntan på nya, fräscha datordelar ligger bloggande för fäfot. Detta inlägg görs på jobbet vilket förmodligen inte är så populärt.... Så tills dess att datorn återuppstått får ni söka annan underhållning i cyberrymden.

Eller ja, underhållning och underhållning - jag kanske inte ska beräkna underhållningsvärdet i min egen blogg. Förmodligen inte nej.