zabo

I ett svagt ögonblick i veckan lovade jag min syster att åka på bytardagar åt henne eftersom de själva var bortresta. Jag förträngde den lilla detaljen att det började kl. 10.00 och svarade att det nog skulle gå bra. För er som känner mig vet ni att kl. 10 är i princip mitt i natten på en helg. Eller tidig gryning iallafall.

Dock pevlade jag mig upp i rättan tid och hängde på låset tillsammans med en hel hög föräldrar. Dumt nog trodde jag att småbarnsföräldrar hade en sån pass hög intelligensnivå att de inte drar med en skock ungar på ett sådant event. Jag hade fel.

Ungar till höger och vänster, föräldrar som försökte hindra dem från att riva klädställningar, ungar som sölade korv och ketchup på nyinköpen. Hur orkar de ens tänka tanken att det skulle bli en "trevlig" utflykt att ha barnen med? För det blir det ju inte. Bara en massa bök, skrik och tandagnisslan. Jaja, nu finns det alltid de som faktiskt inte har barnvakt kanske du tänker. Fine. Men kom ihåg att alla andra tycker kanske inte att dina ketchupkladdiga ungar är lika gulliga som du tycker. En tanke bara.

I morgon ska eftermiddagen ägnas åt teambuilding på jobbet. Det är fortfarande en marknad som är vidöppen för diverse hokus-pokus-idéer för diverse löst folk. För vem vet egentligen om det funkar eller inte? Hittills har jag då aldrig sett en avhandling om teambuildings positiva eller negativa effekter. Förvisso kan det väl vara najs att göra något annat under några timmar och dessutom få betalt för det. Men om det ger någon effekt vette tusan.

Och för er som hållit andan sedan förra inlägget - ett par gardiner är faktiskt klara. Nu ska jag ge mig i kast med de andra också. Dock måste jag köpa tråd för det glömde min hjärna bort att man behöver då man syr gardiner. Men vem kan verkligen komma ihåg sådana futtiga detaljer? Det är ju inte som att hela projektet hänger på det? Eller, jo det gör det ju........

Dagens husmorsutmärkelse går till (trumvirvel) - Zabo!
Motiveringen lyder:

"Med ett fantastiskt ögonmått och en inneboende känsla för stil, har den tävlande lyckats skapa ett historiskt minnesmonument inom sömnadshistorien. Den tävlande har med enbart hjälp av sin trogna Phaff, frambringat gardiner för esteternas estet"

Eller nä. Kanske inte. Men jag har iallafall sytt gardiner. Så pass mycket kan jag ståta med. Tyvärr fattas det en del attiraljer för att de ska kunna färdigställas helt. Så det blir att ta en tur in i någon syaffär i morgon. Damerna som pysslar med stickning och liknande på jobbet kan säkert ge mig en rekommendation om var jag ska gå.

Nu ska jag äta kanelbullar så nu blir det inget mer skrivet. Som sagt, min hjärna klarar bara av en sak åt gången….

Jag lyckas aldrig komma ihåg lösenordet till min egen blogg. Vad säger det om mig? Att jag borde välja ett enklare lösenord? Att jag borde genomgå en demensundersökning? Eller att jag helt enkelt inte klarar av en sådan intellektuell sak som att minnas bokstäver och siffror i en given kombination? *suck*

Idag har jag, för att säga det själv, varit jävligt effektiv på jobbet. Betade av saker i en flygande fläng utan alla de där svackorna som man oftast får under delar av dagen. Ni vet - typ 8.45 är den en kvart kvar till fika och då börjar man fundera över om det är värt att påbörja något nytt innan man ska gå på fika. Samma sak vid 11.45 och 14.00. Men just idag passade alla saker ihop med nästan en överjordisk precision. Kan säga att det inte händer speciellt ofta.

Märkligt vad jag delar in dagen i fika/matpass? Fast det kan ju bero på att jag är en snaskare av rang. Så min hjärna blir helt upptagen och försatt i väntläge då det finns en chans att äta på något. Som just nu t.ex. Nu käkar jag morötter med vitlöksdipp och vips - möjligheten till ett något så när intelligent blogginlägg - down the drain.

Men för att göra ett uppehåll i snaskandet kan jag återge om den stora husexpeditionen i helgen. Som tidigare läsare vet, hade vi hittat en husannons som gjorde oss nyfikna. Men när vi väl tittat på huset insåg vi att det inte var något för oss. Förvisso var det renoverat. Men på aningen fler ställen samtidigt än vad jag väntat mig. Och dessutom en extra touch att nästan ingen av renoveringarna var färdigställda. Ägarna hade visst många idéer. Men det kan ju vara en idé att bli klar med något någon gång också. Bara ett tips liksom.

Husjakten går vidare - samma tid, samma kanal. Over and out.

Idag fick jag upplysa mina obildade kollegor om vad dimljus är. I mitt stilla sinne tog jag för givet att alla som har körkort är väl medvetna om vad dimljus är och vad de används till. Men tji fick jag. De flesta visste vad det var, men kunde inte svara på om deras bilar hade det eftersom de aldrig använt det. En visste inte ens vad man hade dem till. Inte konstigt att jag ständigt irriterar mig över att folk inte använder dimljus i dimma och snörök. 90% verkar ju inte veta vad man ska ha dem till?

I morse tog jag en timmes sovmorgon vilket var fantastiskt skönt! Jag har verkligen inte den ultimata dygnsrytmen för att börja tidigt på morgonen. Varje dag är det lika plågsamt och i vanlig ordning räknar jag ner. "Måndag - då är det bara fyra dagar kvar" och så vidare. Torsdagar är bra för då är det bara en dag kvar! Konstigt nog så går det hur bra som helst bara jag vaknat till. Men ack så svåruthärdligt det är innan man kommit dit.....

I morgon ska vi på födelsedagskalas hos broder som hunnit fylla år igen. Känns som att vi nyss firade hans födelsedag, för ett år sedan. Problemet är alltid att hitta på någon riktigt bra present. När jag och syster väl lyckats med detta framgår det ändå att den inte kan levereras i tid.... Får bli en liten lapp i väntan på istället.

Eftersom helgen behagar bjuda på 20-gradig kyla är det inte att tänka på att åka någon skoter. Förmodligen får ett besök avläggas hos svåger/svägerska, det var ett tag sedan sist. Lilleman har hunnit börja på dagis också, vilket enligt utsaga går riktigt bra. Svägerskan suckade över att de enda ord lilleman "kan" säga nu är skoter och pulka. Undra vad det kan bero på? =)

Blä vilken jobbig dag det varit idag.... Aldrig blir det som man tänkt sig! Och så händer det en massa o-tänk hela tiden som messar upp dagordningen. *suck* Satsar på en bättre dag imorgon.

Skulle tanka bilen idag och eftersom tankstället ligger precis bredvid Jysk tänkte jag "Varför inte? Jag kan ju bara kolla lite" Jo just det,,,,, Slutade med att jag handlade tyg för 900 spänn. För det var ju så billigt..... Men nu är alltså tanken att jag ska sy nya gardiner till alla fönster i hela lägenheten. Vilket förmodligen inte kommer att ske inom detta århundrade.

För jag vet precis hur jag gör. Jag köper ett gäng snygga tyger. Och sen ligger de i garderoben tills de blivit omoderna eller tills jag lessnar och ger dem till svärmor så de kan sluta sina dagar som mattrasor eller något liknande. Men planen är att jag ska sätta igång till helgen iallafall. Får väl se hur bra det går.

Maken har införskaffat en liten bärbar dator som han tänkt ha med sig på alla sina fackliga uppdrag. Jag såg mest fördelen av att kunna ligga i soffan och surfa. Maken tyckte att det var ett sällsynt slött uttalande av mig. Det är ju hela 5 meter till datarummet. Men man ska ta alla chanser man får till att bespara sig från motion.

Fast i och för sig så har kollegan bokat in oss på en träningstimme med en personlig tränare i början på mars. Förmodligen kommer jag reta gallfeber på denne tränare med min lathet och alla mina argument emot allting. Bara för att jag är sån. Jag måste alltid, av någon outgrundlig anledning, alltid vara tvärs emot. Säger du A säger jag B. Bara för att se vad som händer. Måste jobba lite på det där tror jag......

Fick ett riktigt DAMP-anfall i bilen på väg till jobbet idag. Jag hamnade bakom en långtradare som körde 70 km/h i full snörök. Jag har en otrolig aversion mot att sitta i köer av alla slag. I kön på Hemköp känner jag hur det riktigt kryper i kroppen och jag svär tyst över alla pensionärer som tvunget måste handla klockan tolv en tisdag. Men åter till långtradaren. Jag övervägde många gånger att köra om trots att jag inte såg ett skvatt. Men då var jag tvungen att påminna mig om hur dyrt det skulle bli och hur ont det skulle göra om jag kraschade bilen. Och dessutom kunde man ju räkna med minst 7 timmars väntan på akuten. Då verkade 15 minuters bilkö lite bättre.....

Ytterligare ett anfall fick jag i bilen på vägen hem. Tydligen befolkas min färdsträcka enbart av mobiliserade idioter. För kan de benämnas som något annat utifrån de allehanda saker de tar sig för? När jag skulle åka hem kör jag i godan ro på E4:an. Men plötslig svänger något ljushuvud ut från korsningen 25 meter framför mig. Pallnit och jag kunde inte hålla mig från att lägga mig på tutan. Märkligt nog glodde dåren på mig som om jag gjorde något galet? Voj voj....

Idag har vi premiärätit på den nya pizzerian som öppnat. Naturligtvis så vallfärdade alla byarnas medlemmar till den nyöppnade pizzerian. Som alla vet så är det inte var dag det sker en sådan happening i en sån här håla. Man får passa på att titta - man vet aldrig när man får glo nästa gång.

Satans jävla skitväder..... Och inte blev det bättre av att jag spenderat ca 60 % av min dag på E4:an heller.... Men förhoppningsvis har plogbilen förärat by med ett besök i morgon. Och helst innan jag åker på jobbet. Men det är nog inte mycket att hoppas på. Konstigt nog är denna metropol inte högprioriterad för plogning?

Igår var jag på stan med min ärade kollega. Kollegan sökte efter ett par skor och drog med mig på skorean. Jag skulle inte köpa något utan följde endast med som moraliskt stöd. Tyvärr blev jag ett mycket omoraliskt stöd eftersom jag köpte skor men inte hon. Kollegan fick något svart i blicken då jag hittade ett par superfina stövlar i precis min storlek. Och nedsatta till halva priset.... Jag förmodar att hon beklagat sig över hur hemsk jag är på jobbet. Jag är som en ond sko-ande som alltid ser till att hon inte hittar skor. Eller nått.

I helgen ska vi till kusin vitamin och fira hennes 25-årsdag vilket ska bli kul. Enligt kusinen ska någon form av överraskande aktivitet ske på kvällen, så vi får väl se vad det blir. Skotta uppfarten? Trimma snöslungan? Eller kanske kast med liten slägga? Ja, de bor på, vad man kan kalla det, en gård. Så något "ladugårdsinspirerat" måste det väl ändå bli? Även fast de inte har kossor, men ändå?

I övrigt håller jag på att försöka planera min faders stundande 60-årsdag. Får se om alla planer klaffar, då kommer han nog att bli nöjd med sin överraskningsfest. Om någon har bra tips på aktiviteter att uföra under kvällen - bring it on. Gärna av den lite lugnare sorten. Jag har nämligen lite svårt att se min rullstolsburne far hoppa bungyjump eller någon annat halsbrytande, adrenalinstinn aktivitet.

Som jag misstänkte har träningsvärken intensifierats idag.... Ont som fan på sidan av överkroppen, tydligen är de musklerna särskilt förslappade.....

I morse när jag kom på jobbet anade jag att någon av mina galna rumsgrannar på jobbet skulle ha mixtrat med min kontrosinredning. Eftersom jag - mycket oklokt kanske - förklarat krig i den ädla konsten av praktical jokes på jobbet, fanns det viss risk att kontoret var minerad mark.

Mycket riktigt. Telefonen hade fått ett snyggt tillbehör i form av en plaststripe som på ett konstfullt sätt fixerat telefonluren så att den inte gick att använda. Turligt nog var detta snabbt avhjälpt med en sax. "Amatörer" tänkte jag.

Men när jag skulle logga in på datorn var det något som inte stämde. Datamusen ville inte riktigt reagera? Jag tänkte att någon pulat med sladdarna, men när jag såg efter såg det bra ut. Jag suckade och tänkte - jaja, det är väl något fel på den. För det har det varit förut. Men precis då datasupporten lyfter på luren får jag en tanke. Jag lyfter på musen och se där - en enkel post-itlapp över laserstrålen. Snabbat var det avhjälp och supportkvinnan trodde nog att jag var tokig då jag sade hej, och sen hejdå.

Efter noga eftertanke är jag ganska övertygad om att jag vet vem som gjort detta. Och den personen kommer att få igen när den minst anar det. Hämnden är ljuv och den serveras bäst kall sägs det. Vi får väl se.

4 inlägg på nästan tre veckor - kan ju inte räknas som något highscore direkt..... Skärpning? Jag skyller på det opålitliga internet som min make påstår att vi ska ha. Jag vet inte om vi egentligen sitter på ett modem och maken bara inbillat mig att vi har bredband? För hastigheten är just nu densamma.....

Igår återupptog jag och kollegan vår träning efter ett långt uppehåll. Uppehållet berodde naturligtvis inte på att vi är lata eller något liknande. Absolut inte. Tydligen hade några små ligister tagit sig in i gymmet och levt rövare så de var i behov av renovering. Men nu är vi på banan igen. Mystiskt nog har jag inte så mycket träningsvärk idag. Undrar om det blir värre imorgon.....

Gårdagen ägnades mest åt att driva med en gammal inventarie till arbetskamrat igår. Jag och en kollega hade väldans roligt på Faceboook åt gamlingen så vi får se om han haft fram förstoringsglaset och läst allt vi skrivit än. Drevet fortsätter eftersom gamlingen instruerat en annan, intet ont anandes, kollega att tagga en bild av en rullator med mitt namn. It´s pay backtime..... Men men, man får väl så roligt som man gör sig.

Idag kom en kollega som slutat på avslutningsfika. Hon är den enda person jag känner som är en värre gottegris än mig. Så naturligtvis fick hon en liten låda med godis med sig på färden. Frågan är vem jag ska sukta efter fika tillsammans med nu? Alla är så politiskt korrekta (alternativt utrustade med bättre karaktär) så de låtsas aldrig om att de undrar vad det blir för fika. Jag får vara sockerpsykot alldeles för mig själv hädanefter.