Söndagsmarodör utan samvete
Bloggtorkan har varit svår i en vecka nu. Men jag skyller på att jag haft så infernaliskt mycket att göra under hela förra veckan. Och inte blev det något trevligt avslut på helgen heller..... Natten till söndag så var det dags att ställa om till sommartid, som ni alla vet. Och jag som inte tycker om att kliva upp på morgonen tänkte att det kommer bli en sen söndag i år.
Men icke. Klockan 9.00 (alltså egentligen kl 8.00….) ringde det på dörren. Maken, som varit på krogen kvällen innan, såg helt groggy ut. "Öppna inte, det måste vara någon dåre eftersom de ringer på den här tiden" sa jag och skulle precis vända mig om och återvända till drömmarnas land.
Men då hör jag att farsan sitter och ropar utanför mitt sovrumsfönster. *suck* Han är helt omöjlig då han fått något för sig och han hade förstås tvingat iväg sin stackars assistent att väcka oss vid denna okristliga tid. Men hade han dåligt samvete för det? Nej!
Tänkte kompensera denna utebliva sovmorgon med ett trevligt besök på Birsta igår istället. Tanken var att jag och kollegan skulle sluta lite tidigare så att vi skulle hinna ägna oss åt en fullfjädrad shoppingpsykos. Men så blev det inte. Såklart. Eftersom saker och ting händer på jobbet ibland (och med fördel då man tänkt att man ska iväg och göra något) var det bara att styra upp det innan vi kunde åka.
Väl i Birsta gick tiden fort som fan och snart började de ropa i högtalarna på IKEA att vi borde börja tänka på att masa våra feta arslen mot kassan snart. Annars…..
(Eller nä, riktigt så tydliga var de väl inte, men man förstod själva andemeningen i froströsten....)
Men imorgon är sista arbetsdagen för denna vecka och sen blir det semester!! Vi ska åka upp till stugan med kompisar och deras avkommor, så det lär bli en livad helg. På torsdagen blir det jag och maken samt svåger och systersonen, så då kanske man får passa på att slappa inför anstormningen =)
Kalsonginfo
Jag känner mig lite som gamfolket när jag säger det här, men jag gör det ändå - veckorna går så infernaliskt fort. Ena dagen är det måndag för att nästa dag vara fredag. Hur går det där till? Är det ett tecken på att man blir gammal eller finns det någon vetenskaplig teori om att sånt händer ibland i summa med ett visst antal givna parametrar.....?
Har varit och tränat med kollegan idag. När vi först kom dit verkade halva stan också kommit på samma tanke. Inte ett endaste ledigt skåp hade de. Så vi intog en nyttig middag bestående av strips och beasås i väntan på att få bränna några kalorier. Det var ingen bra idé. Det kändes som att jag hade strips i halsen hela träningen.....
Idag har jag och chefen gått skyddsrond på jobbet. Rätt intressant, har aldrig haft äran att vara med på någon tidigare. Eller så kan det bero på att det inte gjorts någon skyddsrond sedan jag började för 5 år sedan. Men nu är det iallafall på gång, alltid något.
Var hos syrran igår och passade systersonen medan de sportade. När vi skulle ta på pyjamasen sa systersonen "när jag blir större får jag sova i kalsongerna" och syftade då på att han slipper blöjan. "Ja, när du blir lika stor som pappa får du sova i kalsongerna" svarade jag. "Men pappa sover inte i kalsonger!" utbrast den lille då. Hmm, to much information kanske? =)
Nu har grannen igång son mongomobil till fordon igen, vore kanske en bra idé att skaffa en ljuddämpare till den kanske? Tips från coachen bara.
Gillar fika = bra människa
Nu måste jag betecknas som en sydrottning. Jag har nämligen, alldeles på egen hand, lyckats sy ihop en tygväska. Typiskt nog krånglade kabeln mellan kameran och datorn så ni får inte se underverket. Men den finns på riktigt, ska bevisa det i bilder då kabeln behagar samarbeta med mig.
Idag hade jag en facklig träff med en socionomkollega som inte har det alltför muntert. Jag hade snokat reda på att kollegan fyllde år så jag köpte en grodbakelse och satte ett ljus i bakelse som födelsedagstårta. Jag tror att den blev uppskattade. Vad var då meningen med denna lilla anekdot? Jo för att bevisa för alla tvivlare där ute - jag är en god människa, innerst inne. Så det så.
I helgen ser det ut att bli prima skoterväder. Sol och +3 grader, kan det bli bättre? Måste ladda upp med gofika inför skotersafarin och kanske någon korvsnutt eller så. För det vet vi ju alla - det är ju fikat som är det viktigaste. Det är ett tips om du vill bedöma en människas inre godhet. Gillar fika = bra människa. Gillar inte fika = dålig människa. Just så enkelt är det. Här är ytterligare ett bevis på att jag är en ytterst bra människa, enligt min egen, högst vetenskapliga, teori.
Skriet från soffan
Idag var kollegan för lat för träning. Vilken var tur för mig, för då fick jag ett legitimt skäl att slappa i soffan istället. Eller slappa och slappa, jag slet faktiskt i mitt anletes svett på jobbet fram till 18.30. Så jag har varit riktigt duktig om jag får säga det själv. Alltså kan ingen skugga falla på mig om jag parkerar i soffan i resten av kvällen?
En kollega föreslog idag att vi skulle gå på Erikshjälpen och kika lite. Jag är ingen van second hand-shopper, men gav det en chans. Till att börja med var det bra mycket större än vad jag hade tänkt mig. Jag föreställde mig ett litet hål i väggen med spruckna glas och ett och annat udda fat. Det var det alltså inte. Snarare någon slags second hand-supermarket. I närheten av kassan hittade jag avdelningen för barnkläder och tänkte kolla lite för skojs skull till systersonen. Och vips hade jag handlat en massa saker. Kanske duger som plåster på såren efter bytardagen-floppen.
Har en otrolig träningsvärk i ryggen som inte riktigt vill ge med sig. Antingen härrör den från torsdagens träning eller från helgens skoterturer. På lördagen packade vi skotern på släpet och drog till svågern och svägerskan. Lilleman skulle åka med mig och maken och jag uppskattar att vi hann koma ca 100 meter innan lilleman slocknade helt. Det såg inte speciellt bekvämt ut att sova inklämd mellan två personer på en skumpande skotern men tydligen var det höjden av komfort. Han snarkade lugnt vidare tills det blev fika, då var det dags att vakan till liv. Smart pojke det där, kan ju inte missa fikat.
Efter det dumpade jag och svägerskan av svågern, maken och lilleman och drog på egen skotertur. Vi hann väl åka i ca 30 minuter innan vi blev efterlysta av svägerskans mamma. Hon undrade om vi inte kört vilse på den stora, vida isen. Nåväl, en sväng ut på Trysunda hann vi med, samt bli utstirrade av en ensam, manlig skoteråkare. Svägerskan och jag undrade först om han skulle fråga om vägen eller något. Men icke. Han glodde desto mer. Som om det vore en utomjordisk upplevelse att se två brudar på skoter? Vi åkte raskt därifrån, vem vet vilka skoterburna galningar som löper omkring därute?
Nu hör jag att soffan kallar på mig. Bäst att hörsamma skriet från kuddarna.
Fredagsmys - i sällskap av risiga repriser
Enda nackdelen med fredagar är att det är en så infernaliskt dålig TV-dag. Jag har aldrig förstått mig på det där. Fredagar måste väl ändå vara den dag då folk verkligen ser på TV. Eller? Alla andra dagar är ofta fyllda an måste-grejer men fredagar är väl dagen på veckan då man bara tar det lungt och varvar ner. Och då vore det ju trevligt att se något annat än någon risig repris av en no-name-serie som ingen såg ens då den gick på ordinarie sändningstid....
Imorgon åker vi mot svägerska och lillemans sällskap. Förhoppningvis lyckas maken lasta på skotern så att det blir en tur i det utlovade finvädret. Maken försökte betsämma att vi skulle åka klockan nio, men det lyckades jag avstyra snabbt. Jag föreslog att han kunde julasta på skotern och packa på morgonen innan jag vaknat, så kan vi bara dra sen. Ultimat ansvarsfördelning tyckte jag. Slött tyckte maken. Får väl se hur det blir.....
Semelvärdig - helt utan ironi
Dag ett av Voltarenkletande har snart gått men än känner jag ingen större förbättring. Ska dessutom träna ikväll, så jag får nog undvika att använda armarna. Tyvärr är det lite svårare att göra det i jobbet. Här är det liksom en förutsättning att ha två fungerande armar, även om man inte kan tro det om en kontorsråtta. Det är förbaskat ansträngande för armarna att skriva på tagentbord ska ni veta. Och nu är jag inte ironisk. Jag hoppas att ni väljer att uppfatta det så också.
En ny diagnos - Symaskinsarmbåge?
Igå var det soligt och fint så det blev en skotertur på isen. Grillad hamburgare i solen var inte helt fel. Och eftersom maken rände runt en massa tog jag tillfället i akt att ligga på underlaget och sola lite. Dock tyckte maken att jag lat i vanlig ordning. Han antydde att min kropp automatisk söker sig till sin naturligaste ställning - liggande. Jag förstår inte vad han pratar om?
Under veckan kommer jag att ha fullt sjå med att få ihop allting kring vår faders 60-årsfest. Det har länge känt som att det är långt kvar men nu inser jag att det är det inte alls. Det är snart och det är massor kvar att fixa. Men tidsoptimisten i mig väser i mitt öra - ta det lungt! Det är ju flera veckor kvar. Problemet är att rösten säger så, hur kort eller lång tid det än är kvar. Och den är ständgt närvarande i mitt huvud.
Jag skulle verklgen behöva någon slags medicin eller terapi för att bota min tidsoptimism. För det ställer ju till det så förbaskat hela tiden. Jag kan aldrig, och då menar jag aldrig, kalkylera en tidåtgång på ett korrekt sätt. Antingen är jag 30 minuter tidig. Eller den vanligare varianten - ofelbart sen. Jag tror tex alltid att det kommer att ta exakt 45 minuter att komma på jobbet. Vare sig det är barmark eller total snöstorm. Punktering finns inte i min tankevärld. Inte heller att det tar tid att tanka. Vem kan bota mig?
Tics och teambuilding - ingen guldstjärna till Zabo
Teambulidingen blev som jag befarat inte så särskilt upplysande. Visst var det väl intressanta saker som han tog upp, men till vilken nytta egentligen? Hur mycket kan man egentligen teambuilda på en eftermiddag? Sen blir det ju inte bättre av att vi satt på hårda stolar och mina DAMP-drag visade sig under föreläsningen..... Jag har ett märkligt tics att jag måste sitta och skaka på högefoten när jag blir uttråkad/rastlös. Alternativt byta sittställning 48 gånger i minuten. Förmodligen ger det inget plus i teambulidingboken men vad fan......
I dag var det tänkt att jag och kollegan skulle återuppta vår träning i nya lokaler. Vi hade varit så pass seriösa att vi bokat instruktör och allt. Men inte hjälpte det. instruktören har tydligen insjuknat och det gjorde även min motivation idag. Så jag övertalade kollegan om att vi skulle börja vårt nya liv lite senare bara. Kanske på torsdag istället?
Eftersom jag även planerat in en after work med kollegorna blev instruktörens plötsliga sjukdom tämligen läglig. Då slipper jag stressa mellan träning och afterworkande. Sweet. Men eftersom det inte börjar förrän kl 18 så är jag ju tvungen att hitta på något tills dess. Alltså gå på stan. Men kom ihåg - jag blev tvingad. Så det så.
Så - mot HM! =)