zabo

Har fått mycket flash backs idag av att se på olika program =) Såg på något snickarprogram och kunde inte låta bli att minnas när jag var tillsammans med farfar i snickarboan då jag var liten. Mycket kreativa saker har kommit av dessa stunder i snickarboan =) Min första massproduktion måste ha skett då jag var runt 7 år gammal. Jag skapade små tomtar av trä som kläddes med röda kläder, skägg klistrades på och ögon ritades. Minns att det var särskilt knepigt att limma på kläderna, hade bara farfars trälim som klibbade på allting. Tror att tomten mest fick batikliknande kläder med limklumpar på.

Roligast med farfar var att han alltid hade fullt förtroende för att man skulle klara av saker och ting. Idag kan jag fundera över om han verkligen inte hade en skruv lös som lät en 7-åring köra bandsågen ensam.... Men fantastiskt roligt var det! Snickrade ihop ett och annat blomställ också som alla vuxna oooade och aaade över. Om det varit en audition skulle de fått rollen direkt. Jag fattade aldrig att mina kreationer var annat än högt skattade i vuxenvärlden. Hade nog någon flyktig tanke över att massproducera dessa blomställ också. Vilken tur att jag ledsnade på vägen, annars kunde det blivit en veritabel inredningskatastrof hemma. För naturligtvis propsade man på att ens verk skulle stå synligt till, till allas beskådan.

Min farfar var tokig på många sätt och vis. Minns att han hade oss att hoppa i höet ute i ladugården. Vi hoppade från den övre våningen ner till den undre. Detta fungerade något så väl så länge det fanns hyfsat med hö i den nedre våningen. Farfar stod överst och räknade in oss. På "tre" skulle man ta språnget ut och hoppa. Sista gången jag minns av detta hoppande ramlade jag utanför höet och slog huvudet i en bjälke. Vilket resulterade i hjärnskakning och färd till akuten. Kommer ihåg att jag svimmade i farsans gamla vita buss. Men inte så mycket mer.

Jag kommer ihåg att det enda farfar någonsin sa åt oss att akta oss för var "dyngkasan". (Bassängen där man slänger ut all koskit) Jag förstod aldrig varför just dyngkasan var farlig, då varken traktorn, "lobryggan" eller bandsågen var det. Men akta oss skulle vi och vi löd. Förstår inte än i dag varför det var farligt. Kanske för att man eventuellt skulle kunna drunkna där i bassängen? Huga, måste finnas bättre sätt att dö på än att drunkna i koskit.. Trots att jag gillar kossor....

Farmor har också kvar en massa gamla filmer som farfar spelat in av oss. Han var en ivrig amatörfilmare och regisserade alla filmer med militärisk precision. Minns att vi var uppe på berget och farfar berättade hur vi skulle gå och sjunga samtidigt, sitta i ett träd och läsa upp något på kommando etc. Det roligaste av allt var att se alla "bloopers", där man inte lyckas få till det riktigt. "Farfar, vad var det jag skulle säga?" Inget klipptes bort. Vilken nostalgi att se det.

Farfar var en härlig människa. Kan se honom framför mig i köket hemma hos farmor och farfar, rökandes sina Commerce (eller vad de hette) utan filter. Dricker kaffe på fat med en sockerbit i munnen. Jag kommer ihåg att jag prompt också skulle dricka kaffe på fat, precis som farfar. Och självklart fick jag göra det, trots att det blev söligt och blött. "Den duken kan vi tvätta" sa farmor och svepte undan den och lade på en ny. Trots att jag inte sölat färdigt. Men vad gjorde väl det? Till slut fick jag ändå till det ganska bra och farfar var stolt. "De ha ja lärt ´na" sa han bara. Och log.

Minns mycket av roliga upptåg hos min barndoms farmor och farfar. Kommer bland annat ihåg att vi brukade be farmor att ta ut löständerna så att vi kunde få leka med dem. Farmor var naturligtvis inte så uppmuntrad av denna tanke. Kommer ihåg att farfar istället tog ut sina, men det var inte samma sak. Just då ville vi ju leka med farmors tänder. Eller så bad vi att få klippa farfars ögonbryn. Han såg verkligen ut som en gammal uggla och så kunde det inte vara tyckte vi. Klart att vi fick klippa, det gick så bra så. Jag tyckte också om att kamma farfars hår. Alldeles vitt var det och spikrakt. Lite vatten på kammen så blev det helt perfekt. "Vill du se dig i spegeln nu farfar" Och visst ville han det. "Du e en dukti jänta du" svarade han. Vad nöjd man blev.

Kommer också ihåg att farfar åt en slags halstabletter som var bruna och blanka som han brukade bjuda på. Farmor år sömntabletter ibland och jag minns att dessa sömntabletter såg exakt likadana ut som farfars halstabletter. Så jag satte i mig ett par stycken av sömntabletterna. Smakade inget vidare så jag sa till farmor att hon inte hade lika goda halstabletter som farfar. Och ja, vi åkte till akuten igen....

Vi var på akuten väldigt mycket under en kortare period. Idag kan jag fundera över om det inte borde ha varit så att någon skulle ha reagerat eller så. Under två veckor tror jag medlemmarna ur familjen var där fem gånger. Farsan fick ett avslaget krattskaft rakt in i handen, jag fick hjärnskakning och åt sömntabletter, syrran trillade med huvudet före in i en skopa och brorsan och kusinen hade slickat på penslar med terpentin. Farfar, lugn som han var, föreslog helt enkelt att vi skulle flytta till närmaste stad för att få nära till akuten. Pragmatisk man, javisst.

Det finns visst mycket i barndomens arkiv som kommer upp lite nu och då. Måste skriva ner det när jag kommer ihåg det, den som orkar får väl läsa.

Såg på programmet "Landet Brunsås", tror det var på tvåan. Det handlade om att ett barn måste äta samma sak 14 gånger innan de "känner igen" det. Ett experiment gick ut på att en av programledarnas son skulle äta lever 14 gånger. Det fick mig att minas saker man inte tyckte om att äta när man var liten.

Jag minns bland annat att det var snudd på dödssynd att lämna mat på tallriken då vi åt hemma hos mormor, vare sig det var gott eller äckligt. Själv hade jag enormt svårt för kroppkakor, tror att det hade något med konsistensen att göra. Har aldrig ätit kroppkakor sedan jag blev vuxen. Tror inte heller att någon skulle kunna erbjuda mig tillräckligt mycket pengar för att jag skulle göra det heller. Jag har ett tydligt minne av att vi alla kusiner sitter runt bordet och stirrar ner i tallrikarna med de förhatliga kroppkakorna. Kommer fortfarande ihåg känslan av kväljningar och illamående. Jag kallsvettades och fick nästan panik över tanken att jag var tvungen att äta upp allting. För det var regeln. Innan dess fick man inte gå ifrån bordet, det kvittade om du satt där mest hela kvällen.

Räddningen kom då min kusin, som troligen tyckte att det, om möjligt, var ännu äckligare. Han kräktes helt enkelt, rätt ner i tallriken. Eller var det på väggen? Hur som helst så slapp vi äta mer den middagen. Måste ha varit enda gången det lämnades mat på tallrikarna vid en middag hos mormor.

När jag tänker efter förekommer de allra flesta av hemska matminnen just vid middagar hos mormor. Jag tyckte att salt sill var en ganska okej maträtt, bara man fick löksås till. Dock tyckte jag att det var lite läskigt med alla små ben som ändå fanns kvar efter rensning av fisken. Fast ännu värre tyckte nog min syster och kusin om detta. De satt i många timmar och plockade bort benen. "Man blir stark av att äta ben" var mormors vanliga svar innan hon krafsade ihop allt på tallriken till en hög som skulle ätas upp. Där försvann en lång tids benseparerande till en enda hög.

Absolut enda gången jag minns att vi barn åt annan mat var då det serverades bruna bönor. Då fick vi alltid makaroner och korv. Jag kan än idag inte riktigt förstå varför just bruna bönor inte ansågs vara barnmat. Det fanns en hel del annat som jag hellre sett hade funnits på den listan. Ärtsoppa t.ex. Jag tror att jag hade haft mindre problem att pressa ner bruna bönor än kroppkakor faktiskt. Men det var underligt, sånt som inte går att förstå.

Jag minns med fasa de laxkotletter som tillagades i ugnen. Laxkotletter i sig är riktigt gott och jag äter det gärna idag. Men de går över gränsen för att passera inom ramen för gott då de vistats mer än 30 minuter i ugnen. Och hos mormor var ca 1 ½ timme den korrekta uppfattningen om hur länge laxkotletter bör tillagas i ugnen. En julafton smög min kusin fram och stängde av ugnen för att försöka rädda någon som helst smak på de stackars kotletterna. Tyvärr upptäckte mormor tilltaget och slog på ugnen igen... Torr lax ännu en gång, ingen kulinarisk upplevelse om vi säger så.....

Å andra sidan var det raka motsatsen då vi var hos farmor. Minsta lilla rynkning på en näsa så satte farmor på makaronpannan. Fram med korv eller hemmagjorda köttbullar. Där skulle inget tvingas ner, nej då. Farfar föregick med dåligt exempel och lämnade alltid, ALLTID minst en halv pära på tallriken. ("Pära" = potatis) Bara för att. I och för sig tycker jag nu, som vuxen, att det var smått överdrivet också hos farmor, fast åt andra hållet. Nog kunde vi äta lasagne, även fast vi just då hellre ville ha makaroner. Vi skulle inte ha dött av det och vi skulle förmodligen ha tyckt att det var gott. Men så var det hos farmor, barnbarnen måste alltid få som de ville.

Hemma var nog den mest normala matkulturen som jag tror de flesta håller sig till. Morsan tvingade aldrig oss att äta upp sådant som verkligen fick oss att kväljas. Hon hade en enkel men benhård regel. Man måste inte tycka om allt men man måste smaka innan man säger något om det. Känns som att det var en sund regel.

Morsan försökte nog sitt bästa att vi skulle äta sunt och varierat. Tyvärr blev många av hennes planer förstörda av vårt sockermonster till far. Kommer fortfarande ihåg att om man blev godissugen kunde man leta i farsans arbetarbyxor. Där hittade man alltid en seg, sockrad godis i form av en gubbe. Minns att de hette "Laban", tror inte att de finns längre. (nu förstår jag inte hur man kunde äta dem, de var i princip gjorda av socker och lite färgämne, inget annat) Det var nästan som en liten skattkista där i hans arbetarbyxor. Hade man riktigt tur kunde man hitta "Wherters original" (vet inte hur det stavas), ni vet de där hårda kolorna som räckte länge, länge i en barnmun.

Inte så konstigt att farsan senare i livet fick diabetes... Han är fortfarande ett sockermonster, det lär han alltid förbli. Kommer ihåg i början då han nyss fått reda på det. Han kom hem med någon sockerfri kola som var rosa eller gul. Minns att de smakade skitäckligt och att jag funderade över varför han över huvudtaget åt dem. Konstigt nog fiskade man snart upp dem ur hans arbetarbyxor och åt dem med. I brist på annat liksom.

Det kanske var så att när man ätit dem 14 gånger så började man tycka om dem? Kanske funkade ändå....

Som jag misstänkte blev det ännu ett otrevligt uppvaknande. Satans avkomma på övervåningen iscensatte en egen tolkning av filmen "Scream" kl 6.30  med tillhörande ljudeffekter. Hedersgästerna i dagen avsnitt var också djävulens avkommas hundar. Tror inte att hundarna läst in manuset tillräckligt för de kom hela tiden i otakt. Tänk er - barnskrik, gråt, stampande etc. I de fåtalet tysta sekunder där emellan fylldes det ut av hundskall. En grövre stämma, troligen någon mellanstor till stor hund. Och som sopran, den liten bjäbbande sak som jag inte vet vad jag ska kalla. Förvisso har jag själv en liten hund men sådana bjäbb har byrackan aldrig lyckats åstadkomma. Lillbjäbbot måste ha någon strupkatarr eller liknande för att lyckas.

Härligt nog är det ju också lördag, så djävulen och dess avkomma hade heller ingen aktivitet som väntade utanför huset väggar. Vanligtvis skola/förskola eller vad de kallar dagverksamhet för små behornade varelser med röd svans. Således inget sådant idag, vilket betyder att de små odjuren vistas hela dagen inomhus. Nåja, inomhus om det räknas att de står i trapphuset och skriker/gråter. Mumma för mina öron, mmmm! Barn man inte känner som skriker, kan det bli bättre? Kan i och för sig räkna ute en HEL del bättre saker. Svårare är det att komma på värre saker. Möjligtvis att man skulle mötas av Maos arkebuseringspluton som först torterade en genom att dra ut fingernaglar och spela "Vikingarna" tills man dog av skavsår i öronen. Men annars finns det nog inte mycket mer att välja på.

Det är nästan så att jag längtar tillbaka till min förgående granne. Crayzy neighbor, kom tillbaka, allt är förlåtet! Eller kanske inte.... Får berätta den historia en annan gång. Jag måste ha gjort något riktigt förskräckligt i mitt tidigare liv, karma ni vet….

Syster och systerson kom förbi en sväng för att avleda min irritation på satans hantlangare. Dagens uppgift handlade om att författa en inbjudan till förestående bröllop under sommaren. Eftersom Microsoft behagat göra om precis HELA Word tog det ett tag att få det att se ut som vi ville. Ännu en sådan där märklig sak. Varför kan programmet inte hellre vara en förbättring och utveckling av bestående program, snarare än ett helt nybygge? För det vore ju förskräckligt dumt om man förstod sig på det nya programmet redan på en gång….. Troligen måste man komma upp i kvoten av minst 100 svordomar innan det kan plantera sig i huvudet och fungera som det ska. Men systersonen var nöjd, bara han fick titta på traktorklipp på YouTube var allt frid och fröjd.  Man kanske ska lära sig något av honom?

Nu snöar det - IGEN! Trodde nästan att det tagit slut på snö... Fast i och för sig är det bara 6 minusgrader just nu, alltid något att glädjas över. I eftermiddag ska jag träffa min lille systerson som har en förunderlig förmåga att få en på gott humör. Bara mottagandet där en liten ljushårig, springande pojke ropar "Motter! Motter kommer!" är tillräckligt för att värma en i hjärtat.

Den lilla krabaten blir mer av ett språkgeni för var dag som går. Tidigare var syster tvungen att tolka vad han sa eftersom undertecknad inte var riktigt lika insatt i bäbisspråk. Hann tyvärr inte med någon kvällskurs i detta eller kan med gott samvete skriva ned kunskaperna på CV:t. Engelska får räcka... Men nu för tiden är det mesta systersonen säger fullt förståeligt. Syster berättade om en särskilt rolig språklig episod när det var dags för avfärd till förskolan. På vägen ut vinkar systersonen mot ladugården till. Följande avskedsramsa utfördes: "Hej då huset. Hej då traktorn. Hej då skopan. Hej då veden." Ja jag säger då det, det kommer att bli en riktig "gamm-pöjk" av honom....

Ordlistan: "Gammpöjk"= en ogift ungkarl som bor kvar med föräldrarna för att efter deras bortgång ta över jordbruket. Den kvinnliga motsvarigheten, som inte är lika vanlig, betecknas "gamm-jänta". "Gamm-jäntor" har tendenser att bo tillsammans med sina kvinnliga syskon istället för föräldrarna.

Ja de säger att det finns ett uttryck som lyder så, men jag ser inte vad som är så "guldigt" med tidiga morgonar.... Hade i vanlig ordning svårt att somna i natt, låg och stirrade på klockan och intalade kroppen att "nu är det natt, nu ska du sova". Som man gör med barn ni vet. Vad jag vet var klockan över 02.00 innan jag somnade iallafall.

Och vaknade upp till en ”härlig” fanfar och parad klockan 7, det värsta väckaralarm någon över huvudtaget kan tänka sig... Nämligen skrikande, stampande och bråkande grannbarn.... Ohh vad härligt, efter ca 4 timmars sömn.... Och inte hjälpte det med öronproppar och en kudde över huvudet heller. Under ca en timmes tid hann jag fundera ut både den ena och den andra metoden för att få små barn att vara tysta. Ska nog inte beskriva något av dem här, de lät liksom lite mer politiskt korrekta när jag var nyvaken och förbannad. Nu inser jag att det förmodligen skulle rendera i ett åtal om olaga hot eller liknande. Så jag låter er fantisera istället

Positivt med dagen är att solen skiner idag också. Har inte kolat av mätaren ännu men katten har inte skrikit om att den vill gå ut, så då är det nog inte särskilt varmt ännu. Fast i och för sig har nämnda katt aldrig uppvisat något förråd av sunt förnuft tidigare, så varför skulle den göra det nu? Ibland tror jag att katten är ett straff för dålig karma i ett tidigare liv och att den kommit för att förpesta tillvaron. I andra stunder är katten en mjuk och fantastisk varelse som inte gör någon förnär. I dessa stunder förnekar jag alla tidigare negativa kommentarer om hårbollen. Det är något speciellt med att ha djur....

Självklart blev det ingen lagad mat idag. Jag ensam - vad var oddsen för det? Efter en del spanande i frysen föll valet på den minst suspekta lådan. Märkligt vad konstigt allt ser ut då det ligger i en låda i frysen. Jag menar, lasagne är väl rätt gott när den serveras nylagad, kanske med en sallad till om man har tur. Konstigt nog regredierar samma mat till en geggig, brun jag-vet-inte-vad när den varit i frysen? Får nog inte titta så noga på det när man ska äta...

Surfar i vanlig ordning omkring på Blocket, Hemnet och andra obskyra hemsidor för oss husletande dårar. Vanliga Svensson döljer att de surfar på porrsidor och liknande, stänger snabbt ner den aktuella sidan om någon smyger sig fram bakom ryggen på dem. Själv är jag manisk på alla hussidor och måste kolla minst 20 gånger om dagen. Ungefär som att det skulle hinna läggas ut minst fem av mina drömhus och att risken finns att någon annan hinner före om jag inte tittar var 30:e sekund..... Ni säger inget till nån va? Måste ju kvalificera sig för 70-talets dårhus för mindre....

Husannonser är också en klass för sig. Varför skriver de en sak när de egentligen menar något helt annat? Låt oss ta en lektion i husannonsernas fabulerande värld. Läser "Pittoreskt torp i direkt anslutning till vattnet." Vilket sannolikt EGENTLIGEN betyder "Möglig, fallfärdig statarstuga. Med utedass" Med vatten avses den lilla bäck, möjligtvis dike, som passerar rätt igenom husgrunden. Alternativt att vatten kan ses om du går 4 kilometer i rak västlig riktning. Samt fäller all skog på vägen dit.

"Fantastiska grönytor och fruktträd" Alltså en ogräsbeväxt parkering och några risiga buskar i ett hörn som du först misstar för sly. Sen ser du att dess rötter vuxit in under garaget och inser att det är en sällsynt form av jävliga-rötter-buske. "Smakfullt renoverat" Nämligen gräsliga 80-talstapeter och de "valv" som var så populära under nämnda årtionde. Eller något som inte ens med bästa vilja i världen kan kallas tapet. Möjligen tidningspapper. "Nybytt taktegel" Jojo, när morfar var liten var det säkert nybytt. Med nybytt på hans tid ryms allt inom 30 år.

För någonstans borde man ju bli rejält misstänksam när det, till synes är ett fantastiskt hus, men priset antyder ett uthus i landet Ingenstans. Varför går jag alltid på det i första sekunden? Hemnet, du är en svekfull och manipulativ älskare.....

Blev en kortare promenad i solen idag, riktigt skönt ute! Men det känns att det är solen som värmer, i skuggan var det inte riktigt lika skönt brr! Fick besök av kusin vitamin en sväng, kul att snacka lite en stund. Följde upp med ett telefonsamtal till en kompis som gjorde dagen lite lättsammare:)

Sen är det den eviga frågan som kvarstår - vad ska vi äta till middag? Maken blir visst sen, så frågan blir uppskjuten några timmar. Fortfarande svårt att komma på, variationen är ju inte den allra bästa om man ska säga så..... Sen brukar jag ha en tendens att bli som barn och bara äta det som för tillfället är på favoritlistan. Med resultatet att man kan föräta sig på en hel del grejjer..... Tur att jag har en make som är liiiite mer sund och inte går med på att äta plättar 6 dagar i veckan =)

Såg förresten en sida på Facebook om just detta ord - plättar. Heter det plättar, pannkaka, småplättar, ugnspannkaka...?. etc etc. Själv är jag av uppfattningen att pannkaka gör man i ugnen, kommer av ordet långpanna, alltså pannkaka. Plättar är sånt som man steker på spisen. Kan vara "vanlig" stolek, alltså plättar, eller den mindre varianten, småplättar. Konstigt nog inbillar jag mig att småplättar är godare. Kanske bara p.g.a. att det är så mycket jyckligare att steka? (Ordlistan: "Jycklig" = svårt, besvärligt, knepigt)

Tycker att vi använder alldeles för få dialektord faktiskt. Gör mitt bästa för att hålla dem vid liv =) Ett vanligt ord som folk reagerar på är "jett" och "gatt" (Ordlistan: ”Jett" = jag måste", "Gatt"= jag var tvungen) Verkar inte vara alltför många som fortfarande använder eller ens förstår detta eminenta dialektord! Får en del ögonbrynshöjningar och förvånade miner vid användning. "Vad betyder det sa du?" Men allvarligt, det tar ju mycket längre tid att säga "Igår var jag tvungen att diska" istället för att bara säga "igår gatt jag diska". Eller hur? Effektivisering kära vänner, effektivisering.

Jäklar vilket fint väder det är idag! Blir nog en runda senare under dagen. - 12 säger mätaren, hoppas det inte börjar blåsa bara. Hunden söker upp alla solfläckar den kan och ligger och solar sig. Ser ganska skönt ut =) Skulle nog bli hund i mitt nästa liv, bara äta, sova och leka hela dagarna. Inget att bekymra sig över alls. Ja, om man ska vara hund, ska man ju naturligtvis hamna hos någon relativt shysst människa. Vore ju inte särskilt skoj att bo hos nån djurplågare som låter en sova i en kall hundkoja..... Måste nog jobba lite på karmat om jag ska bli hund..... =)

Nu är det dags att försöka käka något!

Denna kyla som bara fortsätter och fortsätter.... Jag trodde att det skulle bli varmare i slutet på februari?? Kan aldrig minnas att det varit 20 minus i slutet av feb/början av mars? Eller så har jag inte levt tillräckligt länge... Finns nog någon gammal dinosaurie som minns vintrar -47 eller nått. Provade att starta andra bilen idag men inte heller den fungerade.... Egentligen måste ju sannolikheten att båda bilbatterierna ska ge upp samtidigt vara nära nog noll? Eller så är det den där föreningen, Gatans krigare eller va fan det var de kallade sig, som varit framme. Ni vet, de som skar sönder bildäck på stadsjeepar och liknande trams.

Såg en dokumentär häromdagen, "Amerikas hat" som handlade om amerikanska skinheads, fy fan va obehagligt. Blir fortfarande lika fundersam varje gång jag ser liknande saker, hur kan människor vara så imbecilla att de faktiskt tror på allt skit? "Hot mot den ariska rasen" etc etc, vilket kvalificerat skitsnack. Och att den största delen av "medlemmarna" var unga, lågutbildade, aggressiva män gör ju inte saker speciellt mycket bättre. Fast i och för sig, i USA uppmuntras ju aggressivitet och ses som et tecken på mod och att man är rakryggad bjäfs bjäfs..... Funderar över när manlighet ska ses för vad det verkligen är, istället för allt machotjafs? En riktig karl, han städar, lagar mat och delar lika på föräldraledigheten! Allt annat är bara omogna, illusionerade småpojkars idéer om manlighet.

Försöker sysselsätta mig med något annat eftersom det i princip är omöjligt att få någon som helst kontroll över TV-dosan så länge OS-helvetet pågår! Jag hade alldeles glömt bort hur länge det pågår och att alla tablåer fullkomligen översvämmas av sport, sport SPORT! Måtte detta ta slut snart, annars behöver jag nog ett recept på något starkt lugnande, helst skulle man somna och vakna upp när skiten är över.

Ni har säkert räknat ut att jag inte så överdrivet förtjust i att se vuxna karlar i sparkdräkter (trodde man slutade med sånt vid typ 2 års ålder) som far fram. Dessutom är ingen av dessa sparkdräkter särskilt snyggt designade heller. Vore ju en uppryckning att se "Projekt runway" göra en insats. För det nuvarande utseendet är ju inget annat är rena kräkmedlet!

För att fortsätta dagens gnälltimme måste jag ondgöra mig över min otroligt illojala bil.... Självklart valde den just idag att frysa ihop alldeles, trots att jag pysslat om den med motorvärmare och allt! Jävligt krävande bil det där..... Enda räddningen är förmodligen första hjälpen för bilar i form av ett nytt bilbatteri. Typiskt nog har tanken faktiskt slagit mig innan att införskaffa detta batteri under tidigare kalla dagar, men se, det slank liksom r minnet då det blev lite varmare igen...... Turligt nog har jag en fantastisk kollega som kommer som räddaren i nöden med ett nytt batteri imorgon! Vad vore världen utan alla fantastiska, underbara människor som bara så där löser ett problem åt en?