zabo

Blä vilken jobbig dag det varit idag.... Aldrig blir det som man tänkt sig! Och så händer det en massa o-tänk hela tiden som messar upp dagordningen. *suck* Satsar på en bättre dag imorgon.

Skulle tanka bilen idag och eftersom tankstället ligger precis bredvid Jysk tänkte jag "Varför inte? Jag kan ju bara kolla lite" Jo just det,,,,, Slutade med att jag handlade tyg för 900 spänn. För det var ju så billigt..... Men nu är alltså tanken att jag ska sy nya gardiner till alla fönster i hela lägenheten. Vilket förmodligen inte kommer att ske inom detta århundrade.

För jag vet precis hur jag gör. Jag köper ett gäng snygga tyger. Och sen ligger de i garderoben tills de blivit omoderna eller tills jag lessnar och ger dem till svärmor så de kan sluta sina dagar som mattrasor eller något liknande. Men planen är att jag ska sätta igång till helgen iallafall. Får väl se hur bra det går.

Maken har införskaffat en liten bärbar dator som han tänkt ha med sig på alla sina fackliga uppdrag. Jag såg mest fördelen av att kunna ligga i soffan och surfa. Maken tyckte att det var ett sällsynt slött uttalande av mig. Det är ju hela 5 meter till datarummet. Men man ska ta alla chanser man får till att bespara sig från motion.

Fast i och för sig så har kollegan bokat in oss på en träningstimme med en personlig tränare i början på mars. Förmodligen kommer jag reta gallfeber på denne tränare med min lathet och alla mina argument emot allting. Bara för att jag är sån. Jag måste alltid, av någon outgrundlig anledning, alltid vara tvärs emot. Säger du A säger jag B. Bara för att se vad som händer. Måste jobba lite på det där tror jag......

Fick ett riktigt DAMP-anfall i bilen på väg till jobbet idag. Jag hamnade bakom en långtradare som körde 70 km/h i full snörök. Jag har en otrolig aversion mot att sitta i köer av alla slag. I kön på Hemköp känner jag hur det riktigt kryper i kroppen och jag svär tyst över alla pensionärer som tvunget måste handla klockan tolv en tisdag. Men åter till långtradaren. Jag övervägde många gånger att köra om trots att jag inte såg ett skvatt. Men då var jag tvungen att påminna mig om hur dyrt det skulle bli och hur ont det skulle göra om jag kraschade bilen. Och dessutom kunde man ju räkna med minst 7 timmars väntan på akuten. Då verkade 15 minuters bilkö lite bättre.....

Ytterligare ett anfall fick jag i bilen på vägen hem. Tydligen befolkas min färdsträcka enbart av mobiliserade idioter. För kan de benämnas som något annat utifrån de allehanda saker de tar sig för? När jag skulle åka hem kör jag i godan ro på E4:an. Men plötslig svänger något ljushuvud ut från korsningen 25 meter framför mig. Pallnit och jag kunde inte hålla mig från att lägga mig på tutan. Märkligt nog glodde dåren på mig som om jag gjorde något galet? Voj voj....

Idag har vi premiärätit på den nya pizzerian som öppnat. Naturligtvis så vallfärdade alla byarnas medlemmar till den nyöppnade pizzerian. Som alla vet så är det inte var dag det sker en sådan happening i en sån här håla. Man får passa på att titta - man vet aldrig när man får glo nästa gång.

Satans jävla skitväder..... Och inte blev det bättre av att jag spenderat ca 60 % av min dag på E4:an heller.... Men förhoppningsvis har plogbilen förärat by med ett besök i morgon. Och helst innan jag åker på jobbet. Men det är nog inte mycket att hoppas på. Konstigt nog är denna metropol inte högprioriterad för plogning?

Igår var jag på stan med min ärade kollega. Kollegan sökte efter ett par skor och drog med mig på skorean. Jag skulle inte köpa något utan följde endast med som moraliskt stöd. Tyvärr blev jag ett mycket omoraliskt stöd eftersom jag köpte skor men inte hon. Kollegan fick något svart i blicken då jag hittade ett par superfina stövlar i precis min storlek. Och nedsatta till halva priset.... Jag förmodar att hon beklagat sig över hur hemsk jag är på jobbet. Jag är som en ond sko-ande som alltid ser till att hon inte hittar skor. Eller nått.

I helgen ska vi till kusin vitamin och fira hennes 25-årsdag vilket ska bli kul. Enligt kusinen ska någon form av överraskande aktivitet ske på kvällen, så vi får väl se vad det blir. Skotta uppfarten? Trimma snöslungan? Eller kanske kast med liten slägga? Ja, de bor på, vad man kan kalla det, en gård. Så något "ladugårdsinspirerat" måste det väl ändå bli? Även fast de inte har kossor, men ändå?

I övrigt håller jag på att försöka planera min faders stundande 60-årsdag. Får se om alla planer klaffar, då kommer han nog att bli nöjd med sin överraskningsfest. Om någon har bra tips på aktiviteter att uföra under kvällen - bring it on. Gärna av den lite lugnare sorten. Jag har nämligen lite svårt att se min rullstolsburne far hoppa bungyjump eller någon annat halsbrytande, adrenalinstinn aktivitet.

Som jag misstänkte har träningsvärken intensifierats idag.... Ont som fan på sidan av överkroppen, tydligen är de musklerna särskilt förslappade.....

I morse när jag kom på jobbet anade jag att någon av mina galna rumsgrannar på jobbet skulle ha mixtrat med min kontrosinredning. Eftersom jag - mycket oklokt kanske - förklarat krig i den ädla konsten av praktical jokes på jobbet, fanns det viss risk att kontoret var minerad mark.

Mycket riktigt. Telefonen hade fått ett snyggt tillbehör i form av en plaststripe som på ett konstfullt sätt fixerat telefonluren så att den inte gick att använda. Turligt nog var detta snabbt avhjälpt med en sax. "Amatörer" tänkte jag.

Men när jag skulle logga in på datorn var det något som inte stämde. Datamusen ville inte riktigt reagera? Jag tänkte att någon pulat med sladdarna, men när jag såg efter såg det bra ut. Jag suckade och tänkte - jaja, det är väl något fel på den. För det har det varit förut. Men precis då datasupporten lyfter på luren får jag en tanke. Jag lyfter på musen och se där - en enkel post-itlapp över laserstrålen. Snabbat var det avhjälp och supportkvinnan trodde nog att jag var tokig då jag sade hej, och sen hejdå.

Efter noga eftertanke är jag ganska övertygad om att jag vet vem som gjort detta. Och den personen kommer att få igen när den minst anar det. Hämnden är ljuv och den serveras bäst kall sägs det. Vi får väl se.

4 inlägg på nästan tre veckor - kan ju inte räknas som något highscore direkt..... Skärpning? Jag skyller på det opålitliga internet som min make påstår att vi ska ha. Jag vet inte om vi egentligen sitter på ett modem och maken bara inbillat mig att vi har bredband? För hastigheten är just nu densamma.....

Igår återupptog jag och kollegan vår träning efter ett långt uppehåll. Uppehållet berodde naturligtvis inte på att vi är lata eller något liknande. Absolut inte. Tydligen hade några små ligister tagit sig in i gymmet och levt rövare så de var i behov av renovering. Men nu är vi på banan igen. Mystiskt nog har jag inte så mycket träningsvärk idag. Undrar om det blir värre imorgon.....

Gårdagen ägnades mest åt att driva med en gammal inventarie till arbetskamrat igår. Jag och en kollega hade väldans roligt på Faceboook åt gamlingen så vi får se om han haft fram förstoringsglaset och läst allt vi skrivit än. Drevet fortsätter eftersom gamlingen instruerat en annan, intet ont anandes, kollega att tagga en bild av en rullator med mitt namn. It´s pay backtime..... Men men, man får väl så roligt som man gör sig.

Idag kom en kollega som slutat på avslutningsfika. Hon är den enda person jag känner som är en värre gottegris än mig. Så naturligtvis fick hon en liten låda med godis med sig på färden. Frågan är vem jag ska sukta efter fika tillsammans med nu? Alla är så politiskt korrekta (alternativt utrustade med bättre karaktär) så de låtsas aldrig om att de undrar vad det blir för fika. Jag får vara sockerpsykot alldeles för mig själv hädanefter.

Snart är det januari - igen. Julhelgen försvann i en virvelvind i vanlig ordning. Julafton började hos syster yster och systersonen var inte direkt sprudlande då tomten kom. Mer väldigt bly och reserverad. Men så ska väl treåringar vara. Han studerade dock tomten väldigt noga och sa senare "Tomten hade ögonen väldigt långt inne i huvudet?" Observant herre det där.

Kvällen fortsattes hos svägerskan och svågern. Lilleman var inte ett dugg blyg för tomten utan hämtade allas paket. Han ville också öppna alla andras paket, det var inte så noga om det var till honom eller till faster =) Lilleman fick en snowracer i form av en skoter i julklapp. Undra vem som önskat den...... Men lilleman fattade direkt vad det var och gjorde naturtrogna skoterljud då han satte sig på den. Genusperspektivet var inte särskilt beaktat denna kväll kom vi fram till. Nästa gång blir det en docka från faster!

Igår var systersonen och svåger här på middag och efter ett tag dök ett par kompisar upp med deras lillplutt. Fast han är inte så liten längre, nu kan han till och med gå. Så det var bara att illa kvickt barnsäkra vardagsrummet igen. Turligt nog har jag väl fått viss rutin på barnsäkrandet nu. Jag hinner lyfta bort det mest intressanta innan det händer något. Förut var det inte ovanligt att man fann ett litet barn kalasandes på diverse smarriga saker såsom sand i ljusfatet, rullandes ljuslyktor eller fingrandes på vinflaskor.

Systersonen var mäkta imponerad av kompisarnas hund som är av den större varianten. Först vågade han inte klappa men när moster visat hur man gör gick det bra. Jag sa till syrran på telefon att systersonen numera är en hundälskare, men det fnös hon bara föraktfullt åt. Tror inte att det skulle vara syrrans högsta önskan precis, hon hatar hundar.

Senare idag drar jag och maken till släkten för försenad julmiddag. Middagen var tidigare planerad till juldagen men efter att hela vårdfamiljen åkt på magsjuka avstyrdes det illa kvickt. Hoppas bara inte att jag blir inbillningssjuk istället. När det gäller magsjuka finns det nämligen en stor risk att jag blir det. Alla andra sjukor går utmärkt att hantera men just spysjukan gör något med min hjärna. Trots att jag rent medicinska är helt frisk säger min hjärna att jag ska må illa och spy. Huga. *håller tummarna att det inte händer*

Var på COOP idag för att handla det vi ska ha med oss till syrran på jul. Förstod redan då jag stod på parkeringen att detta skulle ta tid.... Fick börja med att vänta i flera minuter på att ens få plats att parkera. Väl inne i butiken skulle man kunna tro att människor blivit förvarnade om en kommande massvält.

Proppfullt med folk precis överallt. Och alla har lika bråttom. Var en hårsmån ifrån att bli rammad av en gammal tant med en kundvagn size pansarvagn. Tur att jag hade snabbare reflexer än henne. Tror i.o.f.s att hon inte ens reflekterade över min nära-döden-upplevelse, hon susade snabbt vidare.

Skulle hämta korv i korvhyllan och blev snudd på hockeytacklad av en stressad 40-någonting karl. Inte heller han uppmärksammade sin buffliga framfart. Så vad är summan av alt detta? God jul på er alla medmänniskor. Om ni nu hinner uppleva den och slipper sluta era dagar som en våt fläck i en COOP-gång.

Åkte vidare till syrran för att lämna av allting. Systersonen visade sig från sin allra bästa sida och hade fullt sjå att kommendera moster till än den ena och än den andra leken. När jag skulle natta honom sa han "God natt moster, jag älskar bara dig". Naturligtvis smälter ju hjärtat av detta. Syrran fnös mest över att jag var så lättlurad och gick på det. "Så säger han till alla" försökte hon. Men jag väljer att tro att det inte är så =)

Jag fick också den briljanta idén idag att jag skulle göra rullströmming till farsan i jul. Jag hatar det själv och har aldrig tillagat denna mystiska fiskrätt. Men ska den som ger sig. Jag ringde till svärmor för att få ingredienslistan. Så imorgon ska jag ge mig på projektet att koka rullströmming. Syrran undrade stilla över hur det nu skulle gå. Men som sagt, imorgon får jag resultatet - ätbart eller direkt i soppåsen.

Jag tror att min bil är schizofren. Efter byte av startmotor tyckte jag att det var dags att den kom till användning igen. I morse startade den snällt och duktigt. Men när jag skulle åka hem efter jobbet fick den visst en schizosläng och inbillade sig att den inte alls skulle gå. Eftersom maken jobbar kväll var det inget alternativ att ringa honom för någon taxiverksamhet. Snällt nog kom min kära vän och kollega to the rescue.

Jag bad väldigt snällt om skjuts hem i iskylan. Det skulle nog gå bra det. Men bara om jag skrev klart en utredning åt henne under tiden hon var på hembesök. Det gick väl bra det och snart var den klar. Vi bestämde oss för att käka innan vi skulle åka. På väg från pizzerian åkte vi förbi min inbillningssjuka bil. Äh ett försökt till sa vi. Och då minsann, då skulle biljäveln helt plötsligt visa sig från sin bästa sida. Helt utan problem startade den Jag väste åt bilen på vägen hem att den är en fruktansvärt uppmärksamhetssökande bekräftelsetorsk till bil. Kan bara prestera om flera tittar på va? *fnys*

Men hem kom jag iallafall. Fast imorgon blir det den andra bilen. Den kan förvisso lida av lite hosta ibland, men det tar jag heller än opålitliga psykopatbilar. Bäst vad det är kommer den på nästa gång att det är helt okej att köra någon annanstans, typ i diket eller något. Nä, nu får den allt kämpa för att komma till nåder igen……

Ibland är det så fantastiskt skönt att bara vara själv. Man får äta vad man vill och man får göra vad man vill. Åkte och handlade idag och planerade in en egen kväll utan något måste. På affären handlade jag mina, för stunden, favoritingredienser.

Karins Lasagne (micromat) ? Check
Coca Cola Zero? Check
Kinapuffar? Check
Grillchips? Check
Aftonbladet och kryssbilaga? Check

Nu började det arta sig. Och det är bara måndag. Men so what?

Jag höll på att julpynta i goda ro, men anade oråd. Hmm det var någon som sprang ut och in i trapphuset hela tiden? Jag kikade ut lite försiktigt, så där bakom gardinen som gamla tanter och nyfikna människor gör. Sådana som jag. Märkligt nog såg det ut som att någon höll på att flytta in! NEJ!!!! Vi som haft det så lugnt och skönt, ensamma i hela huset. Jag slår vad om att det medföljer små terroristungar på köpet också....

Jag sa detta till en kompis i telefon som verkade tro att jag skojade. Men det gjorde jag inte. Små terroristbarn som lever rövare i trapphuset kl 7 en lördagsmorgon är inte önskvärda. Och definitivt inte omtyckta. Som jag förklarat förut, jag kan mycket väl tycka om ungar jag känner och har någon slags relation till. Men rödögda, skrikande, okända små monster? Nej tack.

Jag blir alltid så fundersam över folk som frågar "tycker du om barn?" Vad fan svarar man på det? Tycker du om vuxna? eller något likvärdigt? För ordet barn innefattar ju typ 3 miljarder individer. Inte tusan kan man väl gilla alla dem? Eller?

Och ja, självklart finns det gott om trevliga barn också. De brukar bara inte ha vanan att bosätta sig i samma hus som jag.....

Igår var tanken att jag skulle komma igång med julpynteriet här hemma. Men det gick inte så bra. Jag satte mig i soffan och......blev liksom kvar där? Får bli nya tag med detta imorgon. Maken skulle iallafall försöka gräva fram ljusslingan som låg under all snö. Eftersom snön fortfarande låg kvar, var maken villrådig över vad han skulle göra av ljusslinga. Han fick, vad han först ansåg, en intelligent idé. Så han kastade upp ljusslingan i syrenträdet. Helt okej förvisso. Men hur ska vi få ner den igen? Vi kommer bli det där paret som har julbelysningen ute året runt......

Idag har jag hälsat på både syrran, farsan och brorsan. När jag kom till syrran blev jag genast kommenderad till legolådan av systersonen. Efter mycket byggande ville systersonen att jag skulle bygga en "gubbplatta". Vad det nu var? Jag försökte få systersonen att förklara, men jag tror inte han själv vet vad han menade.

Vidare till farsan med ett berg av julklappar som skulle levereras. Det var inte förrän då jag insåg hur mycket julklappar det egentligen ska inhandlas för hans räkning. Hur tusan gick det till att jag tog på mig det igen?

Hos brorsan väntade sill- och skinkmacka innan vi tog tag i skottningen. Jag deklarerade högt att jag inte gillar sillar med kletiga inläggningar, jag gillar bara klara. Men tji fick jag. Brorsan och hans tjej hade gjort en utomordentligt god, kletig inläggning. Så nu gillar jag officiellt en kletig inläggning. Check.